Nyheter från Populär astronomi

Inget varar för evigt, inte heller vår stjärna, solen. Man har länge vetat att den kommer att utvecklas till en s.k. röd jättestjärna när bränslen i form av vätgas tar slut om c:a 7 miljarder år. Då kommer solen bli så stor att den sträcker sig ut till jordens bana.

Nya beräkningar från astronomer i Mexiko och England visar nu i mera detalj vad som kommer hända med jorden. Den kommer nämligen inte bara vara kvar på sin bana och vänta tills solen "äter upp" den, utan börjar först röra sig ifrån solen eftersom denna förlorar upp till en tredjedel av sin massa och därför utövar mindre gravitationell dragningskraft på jorden. Å andra sidan ökar tidvattenkrafterna och friktion när jorden rör sig i solens ytterkant och beräkningarna visar att detta kommer till slut att ta över och se till att jorden trillar in i solen där den smälter och blir en del av alla tyngre grundämnen där.

Om dagens avstånd från solen bara hade varit 15 percent större, så hade jorden undvikit detta öde. Men det är en akademisk fråga eftersom livsbetingelserna kommer i vilket fall vara mycket fientliga.

Modellerna av solen visar dessutom att den inte ens kommer bilda en snygg ringformad planetarisk nebulosa. I stället kommer den nog att se ut som IC 2149 (bild).

Mer om ämnet går även att läsa i senaste numret av Populär Astronomi där Uppsalaastronomen Susanne Höfner skriver om Solens lysande framtid.


Planetariska nebulosan IC 2149 i infrarött ljus.
Bild: Patrick A. Young, Donald W. McCarthy, Craig Kulesa, Karen A. Knierman,
Jacqueline Monkiewicz (Steward Observatory), Guido Brusa, Douglas
Miller, Matthew Kenworthy (Center for Astronomical Adaptive Optics)

Etiketter: hot mot jorden, nebulosor, solen

Ännu inga radarbilder på jordnära asteroiden 2007 TU₂₄ som passerade oss i morse. Men på Sky & Telescopes framsida så finns det en fin liten animering av hur krabaten såg ut i astrofotografen Don Parkers teleskop. Den verkar ha varit bara hälften så ljusstark som väntat, så den som inspireras av Aftonbladets råd och karta kan bli besviken. Aftonbladet drar faktiskt till med en ordentlig rymdspecial som verkar häpnadsväckande bra med tanke på förra veckans pinsamheter. Dagen till ära dammar man såklart av den gamla nyheten om att asteroiden Apophis kan vara farlig för jorden 2036 med sedvanlig Bruce Willis-vinkel. Inget nytt där, men Planetary Society-Emily skriver i ett inlägg om TU₂₄ att de närmaste jordnära asteroider upptäcks mindre än ett år innan de svänger förbi. Skäl att vara på sin vakt.

Bilden nedan är förresten inte 2007 TU₂₄, utan lilla asteroiden Itokawa.

[Uppdatering 30/1: En ganska dålig radarbild på 2007 TU₂₄ är nu Dagens astronomibild hos NASA.]


Itokawa är en knappt sammanhängande stenhög i rymden som är dubbelt så stor som 2007 TU₂₄. Det återstår att se om de har något mer gemensamt än att de är avlånga. Bilderna togs av japanska sonden Hayabusa. (Bild: Credit: ISAS / JAXA / Øyvind Guldbrandsen, via Planetary Societys blogg)
Andra bloggar om: 2007 UT24, asteroider, rymden, Apophis, skräckpropaganda, astronomi

Etiketter: 2007 TU24, apophis, asteroider, hot mot jorden, mediekritik

Sugen på att se fler balla saker på himlen nu även efter 2007 TU₂₄ passerat? Kolla då Sven Mårdhs Stjärnhimlens Tio-i-topp för 2008 borta hos Norrköpings Astronomiska Klubb. Bland höjdpunkterna finns två förmörkelser, en meteorskur och Sven tippar till och med att kometen Holmes kan få ett till utbrott, som den gjorde 1892. Listettan kan du kolla in redan nu, om du befinner dig i landets sydligare delar. Planeterna Venus och Jupiter möts på morgonhimlen och den 1 februari ligger de bara en månsbredd från varandra. Kolla lågt i sydost klockan 07.30.

Etiketter: aktuellt på himlen, aktuellt på natthimlen, jupiter, planeter, surftips, Venus Express

Klockan halv tio på tisdag susar asteroiden 2007 TU₂₄ förbi jorden, som vi nämnde häromdagen. Bara 1,4 gånger månens avstånd bort, blir den den närmaste asteroid i sin storleksklass på 22 år. Inget kommer att krocka med jorden (läs till exempel Astroprof om den), ändå har just den här asteroiden väckt stort intresse. Johan Ingerö bloggar om den, bara en sån sak. Han klagar på att vetenskapsjournalistiken i såna här fall kommer alltför nära skräckpropaganda, med DNs notis om 2007 TU₂₄ som exempel. Visst är det kul att som vetenskapsskribent skriva om dramatiska, potentiellt farliga rymdhändelser. Med tanke på att lika många dör per år av nedslag från rymden som i flygtrafiken, om man smetar ut statistiken över millenierna, så är det inte heller helt oangeläget att göra så. Men om man skriver om hotet från rymden över huvud taget så finns det många som får allt om bakfoten. Mest folk som inte riktigt hajar det här med sannolikheter, skulle jag tro. I fallet 2007 TU₂₄ har de till exempel dragit igång kampanjer, och ropar gärna 'NASA mörkar!' vid minsta antydan på att proffsen inte skräms tillräckligt. Konspirationsvinkeln tilltalar rätt många tror jag, trots att USA inte ens försöker mörka när en spionsatellit riskerar att ramla ned på jorden (space.com, Aftonbladet). Tanken om konspirationer bjuder dessutom medierna på något mycket lockande — möjligheten för läsaren att ha en åsikt om nyheten i fråga. Är asteroiden farlig på riktigt, eller tror du snarare att NASA har rätt? Är den där suddiga bilden bevis för utomjordingar på Mars eller en digital synvilla? Är du, som kvällstidningsjournalister så träffsäkert delade upp oss i veckan, skeptiker eller optimist? I fallet 2007 TU₂₄ är optimisterna utbytta mot pessimisterna. Det är talande, tycker jag, och visar att de är två sidor av samma mynt. Vetenskapsjournalistiken älskar spänningen, men vet att ibland ligger den i nyheten själv, och ibland i läsarnas farhågor och drömmar. Vi måste väl bemöta alltihop på en och samma gång.

Den som förresten vill följa Expressens råd att kolla in asteroiden i den egna kikaren får gärna (1) få tag i en rejäl sådan, och (2) läsa Universe Todays observationstips. Och bolla med likasinnade på Astronomiguidens forum.


De första radarbilderna på 2007 TU₂₄ är ganska dåliga men visar att asteroiden är avlång. Bättre bilder utlovas av NASA när asteroiden kommer närmare. (Bild: NASA/JPL-Caltech)

Andra bloggar om: asteroider, rymden, astronomi, 2007 TU24, hot från rymden, Apophis, skräckpropaganda

Etiketter: 2007 TU24, apophis, asteroider, hot mot jorden, mars, mediekritik, vetenskapsjournalistik

Har du sett mystiskt ljust skimrande moln strax efter solnedgången? Här i Stockholm har vi haft flera dagar i rad med pärlemormoln i väster sent på eftermiddagen. Borta på Astronomiguiden är de en snackis, och spaceweather.com samlar rapporter om molnen från hela Skandinavien. P-M Hedén har några otroligt fina bilder på sin blogg. Peter Korkala har några till. Clas Svahn på DN kopplar till norska stormvädret och Dala-Demokraten har ett bildspel. Molnen, som skiner av reflekterat solljus, bildas uppemot 25 kilometer upp i stratosfären, men bara när det är riktigt, riktigt kallt däruppe. Fint så, men pärlemormolnen är inte enbart snälla. Iskristallerna i molnen reagerar med klorinet och kväveoxiden i stratosfären och frigör ämnen som kan förstöra ozonlagret.


Pärlemormoln lyser småkusligt över Blåkulla i Solna. Min kamera förmådde inte bättre än såhär, tyvärr, så klicka på bilden för att se P-M Hedéns istället. (Bild: Malte)
Andra bloggar om: moln, väder, is, ozonlagret, miljö, stratosfären

Etiketter: aktuellt på himlen, miljö, nattlysande moln, pärlemormoln, väder

Inte nog med gårdagens lilla havsfru på Mars (som heter Sten, ifall ni inte hängt med). Nu illustrerar DN en notis om ufon som egentligen var ett flygplan med en bild som ser bekant ut och som inte ser ut som ett ufo. Bilden föreställer nämligen en ring av mörk materia som upptäcktes med hjälp av Hubbleteleskopet våren 2007. Den rapporterade vi om då. Nåja, heder åt DN för att de inte hoppade på marsgubbetåget, och istället valde att rapportera om asteroiden 2007 TU₂₄ som missar jorden med 530000 kilometer. Känner du en amatörastronom med ett större teleskop så kanske du kan få syn på den, men den kommer att vara ljussvag. När den är närmast jorden kommer den att ligga i Perseus' stjärnbild, inte långt ifrån kometen Holmes, som fortfarande går att se med en vanlig kikare. NASA har mer info om asteroiden och en karta.


Ingen ufo, i dubbel bemärkelse. Klicka för att se mer av bilden. (Bild: DN.se)
Andra bloggar om: asteroider, mörk materia, ufon, Mars

Etiketter: 2007 TU24, aktuellt på himlen, asteroider, mediekritik, mörk materia, ufon

Expressen, Aftonbladet och SvD gör sitt bästa för att få läsarna att tro att en bild på ett klippblock på Mars skulle vara bevis för liv på den röda planeten. Men grejen ligger max några meter från strövaren Spirit, som tog bilden, så den är kanske ett par centimeter hög. Det är en alldeles vanlig mars-sten. Ute i bloggosfären är Chris Lintott förtvivlad över BBCs notis om bilden. Phil Plait, outtröttlig bemötare av sådana pareidolia, uttalar sig på Bad Astronomy-bloggen. De svenska tidningarna verkar ha plankat BBC-nyheten och kört enligt devisen 'för bra för att faktagranska'. Extra minuspoäng till Aftonbladets Mikael Stengård för att han delar upp folk i 'skeptiker' och 'optimister'. Antagligen är meningen att driva med båda falanger samtidigt.

[Uppdatering: Nu har jag hittat originalbilden som Spirit tog i November förra året från en platå som döpts till Home Plate. Bilden finns här hos NASA. Den är gjord av ett antal svartvit-bilder tagna med olika färgfilter.] [Uppdatering 2: På Planetary Societys blogg gör den alltid lika pålitliga Emily Lakdawalla en ordentlig utredning om bilden.]

Liv på andra planeter-optimister hänvisas istället till saturnusmånen Enceladus, vars fantastiska geysrar låter allt mer lovande som ställen att leta efter liv på.


Såhär gick det ju förra gången — det berömda ansiktet på Mars blev ett helt vanligt berg. (Bild: ESA/DLR/FU Berlin (G. Neukum), MOC (Malin Space Science Systems))
Andra bloggar om: liv, Mars, liv på andra planeter, ansiktet på Mars, stenar

Etiketter: Enceladus, liv i solsystemet, mars, Opportunity och Spirit

Kristider nån? Idag när brittiska forskningsministern hälsade på europeiska rymdorganet ESAs operationscentrum i tyska Darmstadt var det idel glada miner och lysande framtider. Men hemma i Storbritannien har det varit andra bullar hos landets astronomer och fysiker. I december gick regeringen ut med att budgeten för nybildade forskningsrådet STFC skulle skäras ned ordentligt, och fort. Britterna behövde dra sig ur det USA-ledda Gemini-observatoriet, och ett stort antal andra projekt hotades. Pengabristen beror delvis på ändringar i medlemsavgifter i ESO och ESA på grund av växelkurssvängningar, och delvis på fysikernas nya dyra Diamond-anläggningen. De planerade nedskärningar påverkar dock alla och har mött omfattande motstånd från fysiker och astronomer. Ingen lösning på krisen verkar vara i sikte, även om en ny utredning har tillsatts för att kartlägga brittisk fysikforskning.
Visst låter det tråkigt i flera bemärkelser. Men en som berättat om krisen med humor och distans är bloggaren Andy Lawrence, som även är astronomiprofessor vid universitetet i Edinburgh, där jag själv pluggade för länge sen. Idag beskriver han en middag på Hogwarts, eller i alla fall där Harry Potter-filmerna spelades in. Han lyckas blanda det personliga med det politiska på ett roligt och effektivt sätt.
Kampanjsajten Save astronomy
Paul Crowthers informationstäta sida om STFC-krisen


Brittiska forskningsministern Ian Pearson (t h) på besök hos ESA. På hemmaplan ser det mörkt ut för astronomi- och fysikforskning, och medlemsavgifter till ESA är en del av orsaken. (Bild: ESA)
Andra bloggar om: forskning, kriser, astronomi, rymden, Storbritannien, forskningspolitik, nedskärningar

Etiketter: ESA, forskningspolitik, Geminiobservatoriet, Storbritannien

Nu finns det massor med nya bilder från sonden Messengers besök hos Merkurius för en vecka sen. Bland dem har forskare sett tecken på lavaflöden och höga branter som kan tyda på att Merkurius kylts ner sedan de flesta av dess otaliga nedslagskratrar skapades. Bland dem finns en som ser märkligare ut än alla andra — vill planeten hävda copyright på sin aldrig tidigare skådade yta? Ännu ett tecken på vulkanaktivitet, säger forskarna.
För den som ännu inte fått nog av Merkurius syns den på himlen sent på eftermiddagen just nu. NAK har kartor, medan astrofotobloggaren P-M Hedén redan (med hjälp av Ella och Maja) har tagit kort på den från Vallentuna.
Tom's astronomy blog tipsade om ©-kratern


Ännu en Messenger-bild, denna gång på Merkurius sydpol. (Båda bilder: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)
Andra bloggar om: Merkurius, planeter, Messenger, astronomi, rymden, copyright, kratrar

Etiketter: aktuellt på himlen, Merkurius, Messenger, nedslagskratrar, planeter

Ja det är några av sakerna årets mottagare av Crafoordpriset gjort till sina områden. Priset har snudd på samma dignitet som Nobels diton, och årets tre vinnare i kategorierna matematik och astronomi får dela på nästan 3,2 miljoner kronor (KVA, HD, Ny Teknik). Astrofysikern Rashid Sunyaev får astronomidelen och belönas för sitt arbete med svarta hål och hur materian runt omkring dem beter sig. Han är även känd för att ha beskrivit hur vår syn på den kosmiska bakgrundsstrålning kan förvrängas av energiska elektroner mellan galaxerna (den så kallade Sunyaev-Zeldovich-effekten). Mattevinnarna kan inte stoltsera med egna effekter, men väl framgångar inom strängteorin. I sitt arbete med den har Maxim Kontsevich och Edward Witten hittat på helt nya sätt att matematiskt beskriva universum. Strängteorin är den för tillfället bästa teori som beskriver hur universums minsta beståndsdelar hänger ihop, men den är inte speciellt lätt att motbevisa som fysik betraktad. 'Inte ens fel', enligt författaren, fysikern och bloggaren Peter Woits kända bok i ämnet, men det är ju mattepriset som Kontsevich och Witten fått, så allt är frid och fröjd. Prisutdelningen sker den 23 april, i kungens närvaro.


Rashid Sunyaev framför en av de första astronomiska bilderna som bevisade effekten som bär hans (och Yakov Zeldovichs) namn. (Bild: MPA, Carlstrom m fl/ROSAT)

Etiketter: Crafoordpriset, händer i Stockholm, kosmologi, strängteori, svarta hål

Dödsolyckan i juli 2007 hos rymdskeppsbyggarna Scaled Composites krävde tre liv och skakade den privata rymdindustrin. Nu har delstaten Kaliforniens säkerhetsexperter dömt ut företagets rutiner. Scaled Composites får böta motsvarande 167 000 kronor för att de brustit i att utbilda sina anställda i hur man hanterar lustgas, som används som bränsle inom rymdindustrin. Det rapporterar bland andra space.com, San Francisco Chronicle och Personal Spaceflight. Scaleds nästa farkost, SpaceShipTwo, väntas bli den som bär turister till rymden från New Mexico redan 2009, och från Kiruna 2012. Även om företaget redan skärpt sina säkerhetsrutiner så kommer domen olägligt. Onsdagen den 23 januari kommer nämligen Virgingrundaren Richard Branson att visa upp SpaceShipTwos utformning för medierna vid New Yorks American Museum of Natural History (rymdturism.se).


Scaled Composites får böta för undermåliga säkerhetsrutiner på testanläggningen i Mojaveöknen. Under sommaren väntas SpaceShipTwo (bilden) testas där, för att sedan kunna bära rymdturister från bland annat det planerade Spaceport Sweden utanför Kiruna. (Bild: Virgin Galactic)

Etiketter: kommersiell rymdfart, rymdturism, Scaled Composites, SpaceShipTwo, Virgin Galactic

Jag kom nyss direkt från Svartahålsgalan på AlbaNova universitetscentrum i norra Stockholm. Under galaliknande omständigheter (lite guld och glitter var det allt) röstade en välinformerad publik fram universums 'häftigaste händelsehorisont'. Kosmos allra bästa svarta hål, alltså.

Segraren blev det förhandstippade rekordtunga svarta hålet i kvasaren med det passande namnet OJ 287. Hålet, som enligt finländska astronomer väger hela 18 miljarder gånger solens massa, rapporterade vi och andra om förra veckan. Det vann med övertygande marginal över det supertunga men lite mjäkiga svarta hålet i hjärtat av vår egen galax, som kom tvåa.

Vann rätt hål då? Det tycker jag, även om några experter är tveksamma att OJ-hålets massa verkligen kan vara så pass stort. Men som galaledare och svartahålsforskare Linnea Hjalmarsdotter och Magnus Axelsson påpekade, har finländarnas slutsatser ännu inte motbevisats. OJ 287 självt ligger på ett avstånd av 3,5 miljarder ljusår, för långt bort för ett tårdrypande tacktal. Åtminstone inte i realtid.
Andra bloggar om: svarta hål, galor, astronomi, rymden, OJ 287

Etiketter: galor, OJ 287, svarta hål, svartahålsgalan

Första bilden nånsin på den sidan av Merkurius som sonden Mariner 10 inte kunde plåta 1974. De ovanliga mörkkantade kratrar kan tyda på att olika mineraler finns på olika djup. (Bild: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)
Som vi rapporterade häromdagen gjorde sonden Messenger sitt första besök på Merkurius i måndags. Det blev problem med att överföra de första bilderna till jorden, varför bara en släppts. Men den visar delar av planeten som aldrig setts förut. Emily Lakdawalla på Planetary Society-bloggen har en spontanalys, och NASAs pressmeddelande finns här. Svenska medier verkar ännu inte ha publicerat bilden, och bara noterar att Messenger passerat Merkurius (SvD, Aftonbladet och halvuppdaterat på DN).


Andra bloggar om: Merkurius, planeter, rymden, astronomi, Messenger

Etiketter: Merkurius, Messenger, nedslagskratrar, planeter

På onsdag kväll i Stockholm är det världens enda gala med bara svarta hål som pristagare (enligt Helsingborgs Dagblad, som tycker att OJ 287 ska vinna, och opartiska Stockholms observatorium). Jag fick en pratstund i morse med forskarna Linnea Hjalmarsdotter och Magnus Axelsson som ska presentera nomineringarna och leda omröstningen.

Handen på hjärtat, vet vi verkligen att svarta hål finns på riktigt?
Linnea: Den frågan ska vi börja med!
Magnus: Officiellt så kallas de kända svarta hålen för 'kandidater' fortfarande. Men astronomer räknar med att de finns och pratar inte längre om dem på det sättet.
L: Vi är mer vana.
M: Lite avtrubbade, helt enkelt.

Jag hörde att nån hade frågat om det var någon åldersgräns på galan. Är inte svarta hål lite läskiga?
M: Det beror på hur nära man är!
L: Svarta hål inte är som dammsugare, som många tror. Om solen skulle bli ett svart hål skulle vi inte börja sugas in, men man skulle kunna komma mycket närmare. Som svart hål skulle solen bara vara 3 kilometer stor.

Så vilket tror ni vinner och blir Zlatan bland svarta hålen?
M: Det är upp till publiken att bestämma!
L: Vi har ju våra personliga favoriter. Men de som vi nominerat har alla sina egna speciella egenskaper.
M: Vilket som vinner vet vi först efter klockan 20 på onsdag kväll.

Galan ordnas av Svenska Astronomiska Sällskapet och är öppen för alla, med eller utan festklädsel. Tid: kl 19.00 den 16/1, på AlbaNova, Roslagstullsbacken 21, Stockholm. Fritt inträde. Och ingen åldersgräns!


Har det supertunga svarta hålet i mitten av Vintergatan en chans på Svartahålsgalan? Den här bilden från Chandrateleskopet visar hur det ser ut omkring hålet vid galaxens centrum. (Bild: NASA/CXC/MIT/F.K.Baganoff m fl.)
Andra bloggar om: Zlatan, galor, svarta hål, läskigt, astronomi, rymden

Etiketter: händer i Stockholm, svarta hål, svartahålsgalan

Ikväll kl 20 svensk tid passerar sonden Messenger planeten Merkurius (DN, Aftonbladet, Rymden i dag och några skeptiska bloggare). Bilder och filmer från besöket läggs upp kontinuerligt på en egen sida på Messengers webbplats. [Uppdatering 16/1: En bild har nu släppts: läs mer här.]
Det är inte bara amerikanerna som har siktet inställt på solsystemets innersta planet den här veckan. Av en händelse (säger vi, hur mycket det än ser avsiktligt ut) presenterar europeiska rymdorganet ESA på fredag sina planer för den europeisk-japanska Merkurius-sonden BepiColombo. Den anländer hos planeten först 2019, hela 8 år efter att Messenger till slut intar sin bana. BepiColombo kommer att använda samma drivteknik som svenska månsonden SMART-1.


Merkurius sedd från Messenger igår, från ett avstånd på 760 tusen kilometer. (Bild: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)

Etiketter: BepiColombo, ESA, Merkurius, Messenger

Smiths moln och hur den kommer att krocka med Vintergatan om 20 till 40 miljoner år. Notera att solen ligger ändå rätt långt bort från händelsernas centrum i nästa spiralarm. (Bild: Bill Saxton, NRAO/AUI/NSF)
År 1963 upptäckte studenten Gail Smith ett stort och underligt gasmoln utanför Vintergatan. Smiths moln, som det kallas, är ett av många så kallade 'höghastighetsmoln' av kall gas som håller till mellan vår galax och dess granngalaxer.
Nu har radioastronomer med amerikanen Felix Lockman i spetsen lyckats mäta hastigheten både på molnet och dess omgivning. Slutsatsen är dramatisk: Smiths moln är inte bara på väg att ramla in i mitten på vår galax, utan den håller redan på att krocka med dess utkanter. Molnet, som ligger 8000 ljusår bort, är ungefär 11000 ljusår lång och 2500 ljusår bred — om man hade radiokänsliga ögon skulle det täcka ett område på himlen stort som Orion. Det innehåller dessutom tillräckligt mycket gas att skapa en miljon nya stjärnor. Förmodligen är det precis det som molnet kommer att göra när den krockar med galaxen på riktigt om 20 till 40 miljoner år. Då kan det bli en med Vintergatans mått mätt ordentlig babyboom. Resultaten presenterades på Amerikanska astronomiska sällskapets vintermöte i Austin på fredagen.

Vi ringde upp Sofia Feltzing, docent i astronomi vid Lunds universitet som forskar om just Vintergatan.
— Det är ett spännande resultat, säger hon. Det visar hur galaxer utvecklas med tiden genom att växelverka med sin omgivning.
Sofia Feltzing tror inte att en sådan kollision kan påverka galaxen på stor skala. Molnet verkar vara för litet.
— Men det kommer definitivt att ställa till oreda i just det område där det träffar!, säger hon.

Pressmeddelande hos NRAO
Artikel i New Scientist
Sammanfattning av Lockmans presentation på AAS-mötet
Notis hos BBC

Andra bloggar om: rymden, astronomi, galaxer, vintergatan

Etiketter: galaxkollisioner, interstellära moln, radioastronomi, stjärnbildning, Vintergatan

Föga förvånande bekräftar nya observationer att asteroiden 2007 WD₅ inte kommer att slå ner på Mars. Det uppger NASA, Astrowebb och Barometern (som har valt den fina rubriken 'Marsianerna klarar sig'). [Uppdatering 12/1: Nu hakar även DN på efter att Institutet för rymdfysik skickat ut ett pressmeddelande om saken.]

Etiketter: 2007 WD5, asteroider, hot mot jorden, mars

Ska vi resa till stjärnorna så får vi nog börja med Proxima Centauri, den närmaste stjärnan efter solen. Blott 4,24 ljusår bort ligger Proxima, en röd dvärg som kanske blossar upp lite för ofta för att liv ska kunna klara sig där. Men på AAS-mötet i Austin har astronomen Edward Guinan och kollegor rapporterat om sin detaljerade studie av hemtrevlighetsgraden i närheten av vår närmaste grannstjärna, och funnit att den inte är mer aktiv magnetiskt sett än solen. Sedan tidigare vet man att inga planeter i Jupiters storlek kan finnas runt stjärnan, men Neptunusar kan man inte utesluta. Stjärnans metallhalt är dessutom högre än solens, så steniga planeter som jorden borde vara lätta att bilda. I den beboeliga zonen runt Proxima, ungefär 10 miljoner kilometer från stjärnan, skulle det trots allt vara kämpigt för eventuella livsformer. En planet så pass nära stjärnan skulle alltid ha samma sida riktad mot den, något som betyder en stormig tillvaro för den planet som lyckas behålla sin atmosfär.
Pressmeddelande hos Therese


Stjärnan Proxima Centauri, vår närmaste granne i universum, kanske har trots allt ett planetsystem där liv inte är helt uteslutet. (Bild: Digitized Sky Survey U.K. Schmidt Image/STScI)

Etiketter: AAS08, astrobiologi, exoplaneter, liv utanför solsystemet, Proxima Centauri, röda dvärgar, stjärnor

Galasäsongen är i full gång. I går var det grammisutdelning, den 21 blir det guldbaggar. Onsdagen den 16 är det Svartahålsgala i Stockholm. Då ska universums häftigaste svart hål koras. Igår när jag pratade med dem var dock galaledarna Magnus Axelsson och Linnea Hjalmarsdotter förtegna om just vilka hål som finns på deras nomineringslista. Men idag verkar allt ändå vara uppe i luften efter nattens jätteskörd av svart-håls-nyheter från AAS-mötet i Austin: kolla här, här, här, här och här.

Störst chans att knäppa en plats på de svarta hålens tio i topp har sannolikt hålet i mitten av i kvasaren OJ 287, 3,5 miljarder ljusår bort. Nya mätningar på ljuspulser från kvasaren tyder på att i mitten av denna märkliga galax finns ett dubbelt svart hål, varav den ena parten är tyngre än alla andra supertunga svarta hål som vi känner till. Det har en massa på ofattbara 18 miljarder gånger solens. Massmätningen gjordes av Åboastronomen Mauri Valtonen efter att nya mätningar av kvasaren bekräftat hur de två svarta hål snurrar runt varandra. I gryningen 13 september 2007, förutspådde Valtonen, skulle det komma en ljuspuls från OJ 287 — om hans modell för svarta hålet stämde. En massa olika teleskop på olika håll i världen samlades under september och oktober för att fånga upp pulser från kvasaren, och så kom den som på beställning den 13:e. Nästa puls väntas januari 2016, uppger space.com.
AAS-pressrelease hos Therese


Ännu ett eminent svart hål ligger i mitten på Centaurus A, den närmaste aktiva galaxen. I denna nya bild från Chandrateleskopet framtråder (döds)strålen som skjuts 13000 ljusår ut från det supertunga hålet i mitten av galaxen. Det väger bara 200 miljoner solmassor, en tiondedel av hålet i OJ 287. Mer om Centaurus A-bilden finns hos Phil Plait. (Bild: NASA/CXC/CfA/R.Kraft et al)
Andra bloggar om: galor, svarta hål, galaxer, rymden, tungt

Etiketter: AAS08, blazarer, Finland, kvasarer, svarta hål, svartahålsgalan

Mer från AAS-mötet i Austin, plockat skamlöst från studenten Thereses samling. Hon bloggar direkt från pressrummet.

Hur byggdes de galaxerna som vi ser idag? Ur små galaxer som kolliderade med varandra när universum var ungt, heter det enligt de rådande teorierna. Och så verkar det vara, enligt Eric Gawiser (Rutgers University) och kollegor, vars projekt MUSYC har hittat en mängd små grodyngel-liknande galaxer vars ljus började sin resa mot oss när universum var en sjundedel av sin nuvarande ålder. Mer finns i pressreleasen på Eurekalert.

I det tidiga universum finns dock mer än bara krockande små skrotgalaxer. Forskarna Elizabeth McGrath vid Santa Cruz och Alan Stockton från Hawaii har nämligen hittat några exempel på stora pannkaksliknande galaxer bland alla små. Det tyder på att åtminstone några av de första galaxerna bildades helt för sig själva ur stora gasmoln. Mer info på engelska finns här.


Universums tidiga galaxer modell större (t v) och mindre (t h). (Bild: NASA/ESA/E. McGrath; NASA/ESA/C. Gronwall/Penn State)

Etiketter: AAS08, galaxer, galaxkollisioner, kosmologi, universum

Årets mest utmanande rymdfärd blir när Hubbleteleskopet får sin femte och sista underhållsbesök. Den blev officiellt presenterad av NASAs Alan Stern idag vid Amerikanska astronomiska sällskapet AAS' stora vinterkonferens i Austin, Texas. Det blir rymdfärjan Atlantis som som får äran att åka upp till teleskopet med nya instrument och sju astronauter ombord. Just nu väntar den som bekant på sin försenade tur till rymdstationen ISS. Det 11 dagar långa Hubblebesöket i augusti bjuder på fem rymdpromenader och två helt nya instrument skruvas in. Spektrografen COS-B ska bland annat undersöka universums storskaliga struktur, och nya kameran WFC-3 tar över efter den framgångsrika men numera trasiga ACS. Sen ska teleskopet även få nya gyroskop och batterier. En ny manick som heter Soft capture mechanism ska göra det möjligt för en obemannad sond att ta ner teleskopet när det slutligen pensioneras, utan att det ramlar i huvet på nån på jorden (rapporterar Phil Plait). Besöket ska dokumenteras i 3D på IMAX-film i ett nytt samarbete med filmbolaget Warner Brothers.

Fler nyheter från AAS-mötet kommer senare i veckan. Det brukar bli sjukt mycket, så håll i hatten.


Astronauten John Grunsfeld var med 2002 då Hubble skulle uppgraderas och han åker även denna gång. (Bild: NASA)

Etiketter: AAS08, bemannade rymdfärder, filmer, hubbleteleskopet, Nasa, rymdfärjan

Med tanke på hur pass nära solen den ligger är väl Merkurius alltid het, men den har varit förbisedd ett tag. På måndag blir den åter högaktuell. NASA-sonden Messenger har varit på väg till planeten sedan 2004, och intar en bana runt den först 2011. Den 14 januari tar den en första sväng ner mot Merkurius och når som bäst blott 200 km ovan ytan. Bilder och filmer kommer att läggas upp på Messengers hemsida. Som av en händelse så finns det en chans att se den vanligtvis skygga planeten på kvällshimlen. Kolla vid 17-tiden lågt i sydväst kring den 21 januari. Kartor med mera finns i Populär Astronomis senaste nummer och på webben hos NAK.
Andra bloggar om: Merkurius, planeter, solsystemet, Messenger, rymden, astronomi


Den 14 januari flyger Messenger förbi Merkurius för första gången. Det kommer fler sådana besök, i oktober i år och i september 2009, innan sonden är framme på riktigt våren 2011. Då kommer den att börja kartlägga den lilla planeten som aldrig förr. Klicka på bilden för att se var Messenger befinner sig just nu. (Bild: JHU/APL)

Etiketter: aktuellt på himlen, Merkurius, Messenger, planeter, solsystemet

Astronomin har gått snabbt framåt i och med datorernas utveckling de senaste decennierna, en utveckling som ständigt pågår. När Internet nu landat i var mans hus kan du också börja bli delaktig i evolutionen.

DN skriver om LSST, som står för Large Synoptic Survey Telescope, ett projekt som varit igång sedan år 2000. 2014 hoppas man att 8.4-metersteleskopet, med en kamera på över 3000 megapixel, ska stå klart på Cerro Pachón, ett berg i norra Chile.


Såhär tänker man sig att LSST kan komma att se ut då det står färdigt (Bild: Michael Mullen Design, LSST Corporation)

LSST ska kunna kartlägga hela den synliga himlen med högupplösta bilder var tredje dygn. På så sätt kan man skapa en slags rörlig "film" av himlen, och undersöka vad som hinner ändras på den tiden. Nya avlägsna planeter, asteroider och exploderande supernovor är lite av det som man förhoppningsvis ska se mer av.

Datareduceringen hoppas man dock på att få hjälp med av vanliga personer via Internet. Teleskopet kommer att spotta ur sig ungefär 30 Terabyte - 30 000 Gigabyte - data varje natt.

För er som inte vill vänta på att låta datorn vara delaktig meddelas det från Berkeleys Space Sciences Laboratory att SETI@home ska byggas ut - 500 gånger mer data kommer att produceras, och ny programvara har tagits fram för att klara av detta.

SETI står för Search for Extra-Terrestrial Intelligence och har sedan 1992 använt data från 300-metersteleskopet Arecibo för att leta efter radiosignaler från fjärran platser. Om det finns någon där ute, och de vill skicka oss ett meddelande med radiovågor, så kommer vi förhoppningsvis att hitta dem nu. Här handlar det om ungefär 300 Gigabyte data varje dag som ska analyseras noggrannt.
Om du vill vara delaktig i detta eller andra liknande projekt, kan du läsa mer om SETI här.

Mer info om LSST hittar du på deras hemsida

Etiketter: Internet, LSST, SETI, teleskop

Rymdfärjan Atlantis bör kunna lyfta tidigast den 24 januari, uppger NASA (Spaceflight Now, GP). NASAs ingenjörer har just nu fullt upp med att testa lösningen på problemet med bränslesensorerna som orsakat förseningen. Atlantis skulle ju ha lyft i början av december. Johnny Rönnberg, som har skriver om alla detaljer på Astrowebb, påpekar att med tanke på arbetet som återstår kommer uppsändningen att dröja till första eller andra veckan i februari.


NASA-tekniker på Kennedy Space Center slår in en an Atlantis' kopplingsplintar innan den skickas för testning och analys till Marshall Space Flight Center i Alabama. (Bild: NASA/George Shelton)

Etiketter: bemannade rymdfärder, Nasa, rymdfärjan

Julhelgens största astronyhet är väl den lilla asteroiden som kanske träffar Mars den 30 januari. 'Jätteasteroiden', om man trodde Aftonbladets rubriksättare — heder åt bloggaren Yngve som påpekade felet i artikeln (som annars är helt okej). Banan är nu bättre känd än när asteroiden 2007 WD₅ upptäcktes, och risken att den träffar Mars är nu cirka 3,6 procent, eller 1 chans på 28. Sannolikt slipper Mars få en ny kilometerstor krater. 2007 WD₅ tros vara ungefär lika stor som stenbumlingen som exploderade över Sibirien som den kända Tunguska-händelsen för 100 år sedan.
Blogginlägg hos Sky & Telescope
Om de senaste mätningarna hos NASA
Andra bloggar om: rymden, asteroider, kometer, Apophis, Mars


Asteroiden 2007 WD₅ är på väg in mot Mars på en bana lik den blåa linjen. Exakt var den kommer att vara den 30 januari, kl 11.56 är ännu oklart, men om den har riktig otur så träffar den Mars yta och kan lära oss mer om hur asteroidnedslag kan gå till. (Bild: NASA/JPL)

Etiketter: 2007 WD5, asteroider, hot mot jorden, mars