Nyheter från Populär astronomi

Kommer ni ihåg Galaxy Zoo som vi skrev om för ett tag sedan? Det är ett projekt där allmänheten kan bidra att klassificera ett stort antal galaxer från kartläggningen Sloan Digital Sky Survey.

Nu har astronomera bakom projektet släppt de första resultaten. Det visar sig att det finns lika många spiralgalaxer med armar böjda medurs som moturs. Det verkar inte heller finnas något område på himlen där fler galaxer snurrar åt det ena än det andra hållet. Allt detta är ingen överraskning om man antar att galaxernas rotation bestäms främst av lokala förhållanden när de bildas och att dessa förhållanden är likadana överallt i universum, i alla fall i genomsnittet.

Men samtidigt har det inte inte varit helt uteslutet att universum föredragit en viss snurriktning eller att det funnits svaga magnetfält i universum som kunde påverka galaxerna. Galax-zoot med sina 100 000 frivilliga har nu alltså bidragit till att visa att så inte är fallet.

Etiketter: galaxer, surftips, universum

Rymdfärjan Endeavour har landat (DN, SvD) och NASAs rymdfärjeprogram tycks gå som på räls igen. New Scientist summerar senaste flygningens bedrifter — dess japanska del har vi redan skrivit om. Men NASA skakas av att en vetenskaplig tungviktare sagt upp sig. Alan Stern har inte sagt varför han slutar men sannolikt handlar det om bråk om pengar till NASAs planer för utforskandet av Mars. Under den senaste veckan hotades marsprogrammet av nedskärningar (Martian Chronicles, Astrowebb) som skulle inneburit att en av strövarna Spirit och Opportunity behövt stängas ner (eller i alla fall gå i ide) i höst.

På hemmaplan (ja nästan) ryktas det att astronauten Christer Fuglesang ska kandidera i 2009 års Europaval för Folkpartiet (skyll på bloggaren Henrik Alexandersson om det visar sig vara felaktigt). Om inget annat skulle det vara roligt med att ha en kunnig, utbildad vetenskapsman bland våra aktiva politiker.


Tillbaka på marken för rymdfärjan Endeavour efter en lyckad tur till rymdstationen. (Bild: NASA)

Etiketter: bemannade rymdfärder, christer fuglesang, Nasa, politik, rymdfärjan

Nu kommer resultaten från Saturnus-sonden Cassinis dyk ner genom månen Enceladus' plymer. Månen, med sin tigerrandiga yta och kraftiga vattengeysrar har sedan ett tag gjort att den seglat upp som ett av de ställen i solssystemet där hopp om liv faktiskt känts berättigat. Nu efter Cassinis besök verkar Enceladus ännu mer spännande än förut. Framförallt har man hittat tecken på mängder med komplexa kolbärande molekyler i gasen som strömmer ut från sprickorna i månens yta (SR Vetenskapsradion). Dessutom verkar flöden fara med överljudhastighet, något som forskarna tror skulle kunna förklaras med att de matas från vattenreserver under högt tryck under ytan. Enceladus sammansättning börjar likna en komets, vilket väcker frågan om hur den bildades. Saturnusmånen ställer lika många frågor om solsystemets historia som det gör om villkoren för liv här i vårt eget solsystem.
Pressmeddelande hos ESA
Artikel hos Planetary Society
Pressmeddelande hos NASA
De första bilderna från besöket, på Lunkens blogg


De heta sprickorna vid Enceladus' sydpol, märkligt nog döpta efter städer i Mellanöstern: Damascus, Baghdad, Cairo och Alexandria. Efter sin dykning mot månen, då Cassini kom så nära som 52 kilometer ovan ytan, kunde sonden göra nya temperaturkartor på de här skumma ränder. Sprickorna visar sig vara hetare än väntat, med temperaturer på uppemot cirka 90 minusgrader, 90 grader varmare än den omgivande ytan. (Bild: NASA / JPL / GSFC / SwRI / ISS)

Andra bloggar om: rymden, liv, astronomi, planeter, Saturnus, Enceladus, Cassini

Etiketter: Cassini, Enceladus, liv i solsystemet, månar

Man ska inte underskatta Sveriges amatörastronomer. Igår skrev jag om hur Anders Hemlin från Gävle observerat när exoplaneten HAT-P-3 b for framför sin sol med sitt teleskop i Sandviken. Han var dock inte den som var först med att fånga en exoplanet från svensk mark. Den äran tillfaller Anders Nyholm, då gymnasist, som redan oktober 2003 fotograferade en passage av en av de mest kända exoplaneterna, HD 209458 b. (Visst behöver vi smeknamn för dessa planeter — det är sannerligen dags för Internationella astronomiska unionen att göra något åt saken.) Planeten har förresten nyligen intresserat forskare från Kiruna. Anders Nyholm gjorde sina mätningar på Tycho Brahe-observatoriet utanför Malmö, och beskriver dem i en artikel i studenttidskriften Tsunami (se även pressmeddelanden från Högskolan i Kristianstad och Astronomiska sällskapet Tycho Brahe). Man kanske ska tillägga att amatörastronomer i Finland var igång med att göra egna exoplanetobservationer redan 2000. Men Sverige knappar uppenbarligen in.

Etiketter: amatörastronomer, exoplaneter, HD 209458

Stjärnan HAT-P-3 i Stora björnen sedd från Sandviken. Just när denna bild togs passerade en Jupiter-liknande planet framför stjärnan och gjorde den lite ljussvagare än vanligt. (Bild: Anders Hemlin)
Amatörastronomen Anders Hemlin från Gävle är troligen först med att från Sverige observera en planet utanför solsystemet med eget teleskop. Efter noga planering och noga databehandling lyckades han i lördags observera när planeten HAT-P-3 b befann sig framför sin värdstjärna och gjorde den tillfälligt blekare. Eller om man ska vara noga så lyckades Anders bilder fånga ögonblicket då stjärnan blev lite ljusare när planetens passage var över. Läs gärna hans rapport er på amatörernas forum Astronet. Observationerna gjorde han från sitt eget observatorium i Sandviken. Jag ringde upp Anders och gratulerade.
— Tack! Synd bara att det inte blev hela passagen. Det var för ljust vid början av kvällen.
Hur länge har du siktat på att kunna fånga en exoplanet?
— Det är väl ett halvår som jag försökt sätta mig in och ta reda på hur man ska göra observationerna.
Vad har du för planer nu? Ska det bli fler planeter framöver?
— Tanken är att man ska trimma och automatisera utrustningen mera, så att man kan driva ett eget projekt.
Upptäcka en exoplanet kanske?
— Att hitta en ny exoplanet är svårt, däremot går det alltid att hitta något annat roligt.

Planeten HAT-P-3 b som Anders observerade är ungefär lika stor som Jupiter men hälften så tung. Den ligger ynka 6 miljoner kilometer från stjärnan, en trettiondedel av avståndet mellan jorden och solen, och snurrar runt sin stjärna på lite mindre än tre dagar. HAT-P-3 b, som ligger 450 ljusår bort i stjärnbilden Stora björnen, upptäcktes 2007 av HATNet-projektet. Sedan ett par år tillbaka håller amatörastronomer runt om i världen koll på andra planetsystem i galaxen, bland annat genom projekten AXA och Transitsearch.
[Uppdatering 26/3: Först ut med svenska exoplanetobservationer var faktiskt en annan Anders i Skåne, redan 2003: läs om det här.]
Andra bloggar om: planeter, exoplaneter, rymden, astronomi, Sandviken, amatörastronomer

Etiketter: amatörastronomer, exoplaneter, planeter

Äggnebulosan är en astronomiklassiker som passar väl till årstiden. Sedan Hubbleteleskopet tog sina första häpnadsväckande bilder 1996 verkar forskarna ha lämnat ägget och istället letat efter andra, liknande nebulosor. Man tror att Äggnebulosan är ett exempel på ett kort skede i en stjärnas liv, då den börjar kastar bort sina yttre lager. Så småningom blir den en så kallade planetarisk nebulosa. Nuförtiden känner man till en drös liknande nebulosor, som alla ser olika ut. Om man bläddrar till slutet av denna artikel (pdf-format) som publicerades i december 2007 så finns det några fina bilder, även de tagna med Hubbleteleskopet. Ingen av de nya bilderna ser speciellt ägglika ut, men det gör väl inte de på Äggnebulosan heller, om man ska vara helt ärlig. Bland dem finns förresten Ruttet-ägg-nebulosan, men den heter så på grund av att den är rik på svavelföreningar som i alla fall luktar illa på jorden.


Äggnebulosan, färgkodad för att visa hur ljuset från den dolda stjärnan i mitten sprids av skalliknande lager av stoft runtomkring den. Nebulosan ligger 1400 ljusår bort i Svanens stjärnbild. Bilden släpptes 2003. (Bild: NASA/Hubble Heritage Team/STScI/AURA)
Andra bloggar om: påsk, ägg, nebulosor, astronomi, rymden

Etiketter: hubbleteleskopet, nebulosor, stjärnor, stjärnvindar

När universum var hälften av sin nuvarande ålder exploderade en stjärna. I onsdags morse nådde ljuset hit och sken starkt i en halv minut eller så. Redan efter 5 minuter var den utom räckhall för de flesta amatörteleskop. (Bild: Pi of the Sky)
Under en halv minut i morse hade du kunnat se ljuset från en våldsam explosion som ägde rum när universum var hälften av sin nuvarande ålder. Gammablixten 080319B upptäcktes klockan 06.12 på onsdag morgon av satelliten Swift, som fångade dess gammastrålning. Mindre än 10 sekunder senare så fotograferades den i synligt ljus av supersnabba kameran Pi of the sky på Las Campanas-observatoriet i Chile. När den var som ljusstarkast nådde den magnitud 5,3 — alltså lätt inom räckhåll för blotta ögat när himlen är tillräckligt mörk. Inom en timme var jätteteleskopen VLT på spåret, och kunde fastslå att gammablixten låg hela 7,5 miljarder ljusår bort. Jag ringde upp gammablixtforskaren Jesper Sollerman för ett expertutlåtande.
Hur kommer det sig att denna blixt var så otroligt ljusstark?
— De var på den tidigare än vanligt. Samtidigt som Swift tittade så såg de den från marken. Det är så bra det kan bli!
Jesper Sollerman tror dock inte att det finns en chans att se tecken på supernovaexplosionen som troligen kommer att följa dagens gammablixt.
— Det är lite för långt bort för att kunna hitta en supernova, säger han.
Gammablixtar av den här sorten tror man uppkommer när kärnan i en exploderande stjärna kollapsar och bildar ett nytt svart hål.
Om gammablixten hos Pi of the Sky
(Tack till den anonyma kommenteraren som tipsade om detta.)
[Uppdatering 21/3, 23/3: Nu finns det en pressrelease hos NASA och medierna har hakat på, bland dem TT i DN, Aftonbladet och SVT.]

Etiketter: aktuellt på himlen, gammablixtar, supernovor

— Det enda sätt att upptäcka gränserna för vad som är möjligt, är att våga sig förbi dem, ut i det omöjliga.
Det andra av Arthur C. Clarkes tre lagar

Arthur C. Clarke, författare och rymdpionjär, har gått ur tiden, rapporterar DN bland andra. Kanske dags att läsa om Malin Sandströms gästinlägg om hans liv och verk från i december. Ute i bloggosfären har Jennifer Ouellettes blogg Cocktail party physics en kort men fin dödsruna signerad författaren Lee Kottner, medan på annat håll får han kritik för att aldrig ha kommit ut som homosexuell.


Radioteleskopet SEST i Chile, där Lars E. B. Johansson var station manager, efter en snöstorm 1997. (Bild: L. Haikala)
I lördags drabbades Onsala rymdobservatorium av ett annat dödsfall: radioastronomen Lars E. B. Johansson som var med och grundade det framgångsrika svenska millimeterteleskopet SEST. Han var också den som kunde mer än någon annan om Onsalaobservatoriets golfboll-liknande 20-meters radioteleskop.
— Lars besatt en oerhörd, förmodligen inom Sverige unik, erfarenhet och kompetens för att driva ett högteknologiskt radioteleskop, skriver Onsalachefen Hans Olofsson i ett e-brev igår.

Etiketter: dödsfall, hbt, radioastronomi, science fiction, SEST

Krister Sjölander på Rymdbolagets Prisma-blogg bjuder på bloggosfärens jobbigaste tävling. Nu ligger Kristers andra finn-fem-fel-bild ute, och jäklar vilken utmaning att lista ut vilken pryl som ska plockas bort innan satelliterna ska upp. Om jag fick städansvaret där skulle nog Christer Fuglesangs ökända skiftnyckel inte vara det enda felplacerade föremålet i rymden. Första delen i tävlingen är möjligen lite lättare, men inte mycket. Klarar du utmaningen? Krister hotar nämligen med att lägga ner tävlingen om inte det blir fler svar... (Mer om Prismasatelliterna kan du förresten läsa i senaste nummer av Populär Astronomi.)


Är det en bortkommen kexchoklad i mitten som sitter fel bland Prismas kablage? Jag är inte så säker längre. Klicka för att se hela bilden och gissa själv. (Bild: Rymdbolaget)

Etiketter: bloggar, Prisma, rymdskrot

Prylfeber-Wille och Lunken tipsar om att Google Sky nu finns i din webbläsare. Det är bara att klicka här och börja kolla in hur rymden ser ut enligt de himmelsobservationer som Google har i sin databas. Dessutom så finns även heltäckande kartor över månen och Mars. Snabba observationer: Sky erbjuder den fina möjligheten att jämföra kartor i synligt ljus med både infrarött och även WMAP-satellitens karta över den kosmiska bakgrundsstrålningen — klicka på 'Mikrovågor'. Sky finns på svenska men Google Moon och Mars är än så länge bara på engelska. Mars-bilderna är i bästa fall kolorerade och ännu saknas de fantastiska bilderna från kretsaren MRO. Dem hittar man till exempel på HiRise-kamerateamets hemsida.
Google Sky på svenska
Google Mars
Google Moon
Ny Teknik rapporterar


Nu kan vi tävla i Google Sky-konst. Det här är stjärnhopen Plejaderna tillsammans med den kosmiska bakgrundsstrålningen på samma ställe. (Bild: Google Sky)
Andra bloggar om: Google, Google Sky, astronomi, rymden, webben

Etiketter: datorprogram, Google, kartor, surftips

Som Astrowebb och Rymden i dag redan rapporterat är det livat på Internationella rymdstationen ISS just nu. Rymdfärjan Endeavour åkte upp dit den 11 mars (Ny Teknik) med två mål: installera nya super-robotarmen Dextre (Aftonbladet) och japanska forskningslabbet Kibo. Det här är förstås stora nyheter i Japan och landets rymdstyrelse JAXA verkar ha piffat upp deras webbsidor ännu ett snäpp för att möta intresset. På JAXA:s engelska Kibo-sida finns gott om information om alla experiment som finns ombord. Bland annat kommer man att undersöka hur rymdinstrumentering slits av kosmiska partiklar och damm. Så finns också röntgenkameran Maxi, som letar tillfälligt uppblossande stjärnor som gammablixtar. Veckans hjälte är astronautveteranen Takao Doi: de kan följa hans framfart på video textat på japanska på JAXA:s gedigna japanska Kibo-sida. Två till flygningar till ISS kommer att behövas innan Kibo är färdigkonstruerat. JAXA är i övrigt hejare på grafik — kolla in de grymt snygga tygmärken (bild ovan) för flygningarna. Något för patchsamlaren Assi kanske?


Japanska rymdlabbet Kibo som just nu kopplas ihop ombord rymdstationen. (Bild: JAXA)

Andra bloggar om: Japan, rymdstationen, rymden, snyggt, japanska

Etiketter: bemannade rymdfärder, Japan, JAXA, Kibo, rymdstationen

Fransmannen som tävlar i Vem vill bli miljonär? är osäker på vilken himlakropp som kretsar kring jorden (se klipp nedan). Är det, som studiopubliken tror, solen? Eller är det månen? Skulle det rentav kunna vara Venus eller Mars? Visst kan man skratta åt tv-publikens okunskap, men jag tycker man får inse att folk klarar sig fint i det här livet utan att veta exakt vilka himlakroppar som snurrar kring vilka. Det är ju Melodifestivalen man snackar om på fikarasten, inte det där med månens faser.


Man vet aldrig när det kan vara viktigt att kunna lite basastronomi. (Tack Björn L för tipset.) Källa: glumbert.com

Etiketter: allmän astronomi, månen, solen, tv

I morgon kommer NASAs rymdfarkost Cassini att flyga förbi Saturnus måne Enceladus. Det blir inte bara en avmätt titt på behörigt avstånd utan Cassini kommer bokstavligen att duschas av geysrarna som finns vid månens sydpol. Det ska dock inte vara någon fara för rymdfarkosten säger NASA i sitt pressmeddelande, eftersom de is- och dammpartiklar den kommer att träffas av är väldigt små. Forskarna är väldigt intresserade av att noga analysera det som sprutar upp ur sprickorna på månens yta. Det finns nämligen en chans att flytande vatten, ja till och med en ocean av vatten skulle kunna finnas på Enceladus. ...och då börjar ju förstås alla att spekulera om möjligheterna till liv... Spännande!
Läs mer i pressmeddelandet
Följ hela förbiflygningen på de inblandades egen blogg



Så här kanske det kan se ut när Cassini närmar sig Enceladus (Bild: NASA/JPL)

Etiketter: astrobiologi, Cassini, Enceladus, Nasa

DN skriver om WR 104, en dubbelstjärna 8000 ljusår bort, som eventuellt kan explodera på fel sätt och äventyra livet på jorden. Systemet WR 104 består av två tunga stjärnor, där båda vad det lider kommer att explodera som en supernova. Det i sig är inte farligt, men som den australiensiske astronomen Peter Tuthill förklarar på ett mycket bra sätt på sin hemsida, skulle den ljusstarkare av stjärnorna kunna explodera som en gammablixt, riktad ungefär mot oss.

WR 104 är omgiven av ett mycket snyggt spiralformat gasmoln som kastats ut från dubbelstjärnan, vilket tyder på att vi tittar ner på systemet. Det i sin tur betyder att gammablixten, som förmodas komma i en smal stråle från stjärnans poler, skulle kunna riktas mot oss. Någon gång inom de närmaste par hundra tusen åren skulle det kunna inträffa. Det är långt ifrån klart ens att alla sådana stjärnor blir gammablixtar, men WR 104 verkar vara en stjärna att hålla ett öga på. Kanske någon annanstans ifrån, då den ligger i Skyttens stjärnbild och syns lite halvdåligt från Sverige.
Mer hos forskaren Peter Tuthill
Mer hos Phil Plait
Originalartikeln hos ArXiv


Spiralnebulosan runt WR 104 visar att vi tittar ner på det lite farliga dubbelstjärnesystemet som skapat den. (Bild: P. Tuthill)

Etiketter: gammablixtar, hot mot jorden, supernovor

Europas nya rymdfarkost Jules Verne sköts upp tidigt i morse svensk tid ombord en Ariane-raket från Kourou i Guiana. Det rapporterar TT, som i sin rapport (här hos HD) skriver om att den bär med sig datorutrustning byggd av Saab Space i Göteborg. Andra rapporter finns hos ESA:s svenska webbplats och DN. Jules Verne ska vara den första i en serie av lastbärande rymdfarkoster som åker upp till rymdstationen likt den mindre ryska Progress. Sen återvänder den mot jorden, fylld med sopor, och brinner upp på kamikaze-vis i atmosfären. Missionen bevakas (över?)entusiastiskt av Rui Borges på bloggen SpaceEurope och ESA:s "inofficiella" Jules Verne-blogg (inofficiellt är att ta i, men den är i alla fall spretigare än Columbus-bloggen). Som förresten finns i lite olika versioner på engelska, franska och tyska.


Jules Verne-bloggen har en sedvanligt skakig uppsändningsvideo från rymdbasen i Kourou — klicka på bilden för att komma dit. (Bild: ESA)

Etiketter: ESA, Jules Verne, rymdstationen, surftips

Mars har varit kall under hela sin historia. Det är den dystra slutsatsen som kirunaprofessorn Stas Barabash drar i Populär Astronomis nya nummer, som släpps idag. Han forskar om varför är Mars, Venus så olika nuförtiden, och berättar om vad han och sina kollegor kommit fram till. Varför finns det liv här men inte, såvitt vi vet, någon annanstans i solsystemet? Artikeln finns förresten också som pdf. Planeternas hemliga förflutna står i fokus — i en annan artikel skriver Hans Rickman om den explosionsartade utveckling som solsystemet gick igenom för några miljarder år sedan. Därtill kan du läsa om svenska Prisma-projektet, satelliten Corot och dess pågående jakt på planeter runt andra stjärnor, se de senaste bilderna på Merkurius med expertkommentarer, och ta reda på hur man kan trivas som amatörastronom i Sveriges omväxlande kalla och ljusa norr. Mer info och några gratisartiklar finns på www.popast.nu.

Populär Astronomi finns inom några dagar i välsorterade tidningsbutiker. Vill du vara säker på att få tag i ett ex kan du prenumerera på nätet.

Etiketter: liv i solsystemet, mars, populär astronomi, Prisma, solsystemet, Venus

Såhär ser satelliten WMAP:s nya karta över den kosmiska bakgrundsstrålningen ut. Efter fem års observationer fastslår man bland annat att universum är 13,73 miljarder år gammalt (plus minus 120 miljoner år). (Bild: NASA/WMAP Science Team)

Kosmologisatelliten WMAP har efter 5 år av observationer släppt nya slutsatser om hur universum är beskaffat. Satelliten samlar ljuset — eller i alla fall mikrovågsstrålningen — som släpptes fri 380 000 år efter big bang då universum blev genomskinligt för första gången. Sedan förra datasläppet så har det kanske inte hänt så mycket. WMAP-resultaten bekräftar bilden av universum som började med stora smällen och vars nuvarande tillstånd bestäms till övervägande del av mörk materia (som ingen vet vad det är för nåt) och mörk energi (som ingen vet vad det är för nåt). Nytt för denna gång är att man kunnat se tydliga tecken på neutrinerna som skapades i big bang. 380 000 år efter stora smällen så stod de för 10 procent av universums energi. Nuförtiden är de så pass kalla och skygga att inte ens ljusårstjocka lager med bly skulle räcka för att fånga några. Mer om neutrinerna finns hos New Scientist. Borta på Bad Astronomy förklarar Phil Plait alltsammans på ett pedagogiskt sätt.
Andra bloggar om: universum, kosmologi, neutriner, big bang, astronomi, rymden

Etiketter: kosmologi, mörk energi, mörk materia, neutriner, universum, WMAP

Björn Stenholm tipsar om att James Bond-filmen Quantum of Solace börjar under mars månad spelas in vid europeiska sydobservatoriets jätteteleskop VLT på Cerro Paranal i Chile. Det rapporterar nu tidningar som El Mercurio (även här) och ESO har gått ut med ett mejl till all sin personal. El Mercurio skrev igår att det kring Paranal skall spelas in scener med kraftiga explosioner. Tydligen är det inte teleskopen som man vill filma utan det prisbelönta astronomhotellet lite längre ner på ökenberget. Med ett filmteam på uppemot 300 pers, samt 007 själv, Daniel Craig, blir det sannolikt det största besöket hittills på observatoriet. Filmen får premiär i november.


Här ska bondfilmsbomber explodera. Astronomhotellet vid VLT på Cerro Paranal är liksom halvgömd under jorden (själva teleskopen ligger uppe på berget bakom fotografen). Ökenlandskapet blir en fin kuliss för James Bond som tydligen ska bekämpa terrorister med latinamerikanska kopplingar i nya filmen Quantum of Solace. (Bild: Robert Cumming)

Andra bloggar om: Bondfilmer, film, James Bond, teleskop, filminspelningar, Chile

Etiketter: ESO, filmer, kändisar, VLT

När det nya observatoriet på Svalbard invigdes för två veckor sen var inte bara norska utbildningsministern Tora Aasland med (hennes tal finns förresten att läsa hos Svalbardposten), utan även svenska astronauten Christer Fuglesang. Som ju observerat norrsken själv från rymden. Observatoriet ska syssla uteslutande med norrskensforskning, mest i synligt ljus, och har utrustats med ett stort antal instrument byggda på olika håll i världen. Dock har jag inte kunnat hitta några spår av svenska inblandning på Kjell Henriksen observatoriets webbplats, utöver just Fuglesangs på invigningen. Bland annat ska man satsa på att mäta det ljussvaga norrskenet som förekommer på dagtid. Till det behöver man både nordliga breddgrader och en riktigt mörk plats.
Läs mer på norska på forskning.no och i Nature


Nya Kjell Henriksen observatoriet på Svalbard är föga förvånande världens nordligaste observatorium för norrskensforskning. (Bild: Olli Jokiaho/kho.unis.no)

Etiketter: christer fuglesang, Norge, norrsken, Svalbard