Nyheter från Populär astronomi

DN skriver äntligen om hur du hittar kometen 17P/Holmes på natthimlen. Som sagt var jag ute igår kväll och kollade diverse platser i Stockholm för att se hur bra du kan se kometen med blotta ögat när du är ute och röjer på stan. Här kommer Populär astronomis lilla guide till kometskådning på stan.

Stureplan är utan tvekan bästa platsen. Belysningen här är överkomlig och vid klart väder blir kometen en baggis att identifiera. Titta helst från East-sidan av Birger Jarlsgatan i jämnhöjd med Svampen. Från kl 20 ligger kometen en bra bit över Sturehof och fortsätter att vara synlig hela natten.
Medborgarplatsen är också lovande. Från torgets mitt, titta uppåt från hotell Malmen.
Skanstull rekommenderas dock inte. Här skulle belysningen till och med irritera Johan Norberg. Ta istället en kort promenad ut på bron mot Gullmarsplan eller in mot Söders mindre upplysta delar.

Andra bloggar om: kometer, komet, Stockholm, Stureplan, Medborgarplatsen, Skanstull, belysning

Etiketter: aktuellt på himlen, händer i Stockholm, kometen Holmes, ljusföroreningar

Nu finns teleskopet på AlbaNova i norra Stockholm på plats efter en mycket vacker färd genom luften från lastbilsflak till kupolen på universitetscentrumets tak. Just nu monteras det tyskbyggda teleskopets olika delar ihop. Det kommer dröja ändå några månader innan det är igång.
Rapport i DNs webb-tv
SVT Nyheter

Etiketter: händer i Stockholm, teleskop

Medan medieskuggan ännu ligger tät över kometen Holmes (som syns med blotta ögat från Stureplan, konstaterade jag igår kväll), rapporterar SvD, Stockholm City och P1 Morgon om ett annorlunda teleskop som installeras i Stockholm idag. Teleskopet i sig, som ska husera på kupolen på AlbaNova universitetscentrums tak, är inte så märkvärdigt. Spegeln på en meters diameter gör att AlbaNovas nya blir bland de största optiska teleskop i Sverige (dock inte något 'jätteteleskop' som P1 Morgons reporter ville ha det i morse). Men till skillnad från de flesta optiska teleskop ska det här satsa på miljön. Med hjälp av laserteknik ska det titta neråt in i stadsdiset för att göra sina observationer.
— Vi kan bland annat studera ozonhalt och koldioxidhalt över Hagaparken och Roslagsvägen, men även många andra molekyler, säger Lars-Erik Berg, professor i kemisk fysik på KTH.
Teleskopet ska också användas för att testa astronomiska instrument, och visningar av stjärnor, planeter (och kometer) för allmänheten.
Pressmeddelanden på KTH och Stockholms universitet


Genoveva Micheva, astronomidoktorand vid AlbaNova, tittar genom det omonterade teleskophöljet på AlbaNova igår kväll. Under onsdagsförmiddagen flyttas teleskopet med lyftkran upp till kupolen. (Bild: malte)

Andra bloggar om: teleskop, miljö, astronomi, Stockholm, Stureplan, kometer

Etiketter: händer i Stockholm, miljö, ozon, teleskop

Spaceweather.com rapporterar att kometen Holmes börjat utveckla en svans, och ser således liiite mer ut som en klassisk komet snarare än en luddig skiva. Kolla till exempel denna bild av av engelska amatörastronomen Pete Lawrence och denna av Sean Walker. Fler bilder finns i Spaceweathers Holmes-galleri. Förresten har proffsastronomer på bland annat Kanarieöarna och Frankrike nu mätt upp hur kometens lysande stofthölje expanderar och konstaterar att utbrottet slängt ut partiklar i rymden med hastigheter på ungefär 500 meter i sekunden.

Svansen går ännu inte att se med blotta ögat. Men kometen lyser fortsatt starkt, och kan ses vid bra väder hela natten som en lite luddig stjärna i stjärnbilden Perseus. Stjärnkartor finns till exempel här.


Titta mot nordost och rätt högt upp (i början av natten, klockan 23 står den rakt uppåt) så har du goda chanser att se kometen Holmes.

Andra bloggar om: kometer, astronomi, rymden

Etiketter: aktuellt på himlen, kometen Holmes, kometer

Cosmonovas astronom Tom Callen intervjuas i SvD om mörker och våra städers alltigenomträngande belysning nattetid. Han tycker att folk går miste om en viktig inspirationskälla, och berättar att det till och med finns folk som inte känner igen månen. Bloggaren Johan Ingerö kallar detta civilisationskritik och tycker att man gott kan ta sig ut ur staden om man vill uppleva 'natten så som våra förfäder såg den'. Ingerö tycker att människor skaffar den belysning de behöver — jag är inte så säker på det. I Övertorneå kommun minskade brottsligheten när offentlig gatubelysning släcktes på grund av konflikten med elleverantören. I framtiden behöver vi stadsbelysning som funkar när människor behöver den, men som kan släckas och dämpas när vi vill sova, titta på stjärnorna eller norrskenet. Räcker verkligen nuvarande tekniken, och kunskaperna inom både stadsplanering, brottsbekämpning och strömbesparing för att alla kan få friheten att välja? Jag tvivlar på det. En önskan om förbättring på dessa fronter borde väl både Tom Callen och Johan Ingerö kunna skriva under på.

Svenska kampanjen mot ljusföroreningar Ljusstyrkan har förresten nyligen uppdaterat sin hemsida.

Etiketter: debatt, ljusföroreningar, mörker

Det stora molnet av solupplyst stoft och damm efter kometen Holmes stora utbrott fortsätter att breda ut sig. Nu ikväll hälsar astrofotografen P-M Hedén i Vallentuna att han tagit nya kort på Holmes — kolla på hans egen (nystartade och mycket välkomna) blogg.


Holmes sedd genom P-M Hedéns teleskop på söndag kväll. Klicka för att se hela bilden. (Bild: P-M Hedén)

Etiketter: 17P, aktuellt på himlen, Holmes, kometen Holmes, kometer

Spitzerteleskopet hittar bevis för hittills oupptäcka kvasarer i det avlägsna universum. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Commissariat a l'Energie Atomique)
Medan svenska medier skriver i stort sett inget om fantastiska kometen Holmes, så har nästan halva landets tidningar (t ex DN, GP, Metro) en TT-notis om kvasarer och svarta hål som förbryller mer än den förklarar. Det ska handla om en stor mängd 'borttappade' 'superkvasarer' och 'supertäta' svarta hål skulle ha upptäckts. Vad handlar det om?

Kvasarer är unga, extremt ljusstarka galaxer som har varsitt supertungt svart hål som kraftkälla. Gas snurrar in mot hålets mitt och mycket av dess rörelseenergi omvandlas till strålning. När universum var ungt så fanns det massor av kvasarer, men när man tittar långt bort i universum — och därmed tillbaka i tiden — så tycker astronomer att det funnits för få kvasarer. I alla fall för få för att gå ihop med den svaga röntgenstrålningen som man sett mot alla håll på natthimlen. Länge har man alltså misstänkt att det finns fler kvasarer, men som ligger dolda i moln av stoft och damm. Nu, tack vare skickliga observationer med rymdteleskopen Spitzer och Chandra, tror man att man äntligen hittat de här saknade kvasarerna. Med Spitzerteleskopet ser man nämligen en mängd galaxer som lyser lite konstigt i infrarött ljus. När man sen tog alla de observationer som Chandrateleskopet gjort på dessa galaxer, och la ihop dem till en enda bild (ett knep som är nytt och smått kontroversiellt), då framträdde klara tecken på kvasarers kännetecknande röntgenstrålning.
Pressmeddelande hos NASA
Originalartikeln på ArXiv.org

TT vrider till det ännu ett snäpp genom att felöversätta engelskans supermassive svarta hål med 'supertäta' i stället för supertunga. Kan inte typ Lillasyster göra sitt för svenska språket och göra en prejudicerande cover av Muse-låten i fråga?


Super-stjärnor, sjunger engelska rockbandet Muse, sugas in i ett svart hål av (om man ska vara petig) mycket hög massa. Supertungt svart hål ska det heta i svensk översättning.

Etiketter: Chandrateleskopet, kosmologi, kultur, kvasarer, mediekritik, spitzerteleskopet, språk, svarta hål

Kometen Holmes som vi skrev om häromdagen har vid det här laget observerats av de flesta aktiva amatörastronomer på planeten. Har du inte sett den ännu? Den är lätt att få syn på - med en magnitud under 3 är den som en liten rund, gulaktig stjärna på himlen som syns riktigt bra bara med blotta ögat. Och den lär fortsätta att synas bra länge till i höstmörkret.


Här kan du se kometen. Klicka på bilden för mer info och bilder från amatörteleskop på Sky and Telescopes hemsida (Bild: Sky and Telescope)

Här är länkarna som kan hjälpa dig hitta informationen du behöver för att hitta kometen alla pratar om:

På Wikipedia finns en kort sammanfattning om kometen.
Hos Sky and Telescope finns fina bilder, länkar och information från observatörer över hela världen.
Det finns också en "Comet Mailing List" med ett forum där man kan hitta aktuell information, och också få nyheter i form av e-post om kometer i allmänhet.
Hos SpaceWeather finns ett helt fotogalleri dedikerat till kometen, och hos Phil Plaits Bad Astronomy Blog finns bilder, filmer och kommentarer från bl a David Morrison på NASA.

Etiketter: 17P, aktuellt på natthimlen, Holmes, kometen Holmes

Satelliten Mars Reconnaissance Orbiter har nu med hög upplösning kartlagt en saltavlagring i en av planetens namnlösa kratrar. Den nyligen upptäckta fyndigheten är förmodligen en av de mest geologiskt intressanta områdena på Mars. Det innehåller massvis med kloridsalter, ett tecken som tyder på rinnande vatten, och är placerat i en meteoritkrater. Bilden tyder på att rinnande vatten kan ha hjälpt bygga upp saltet sedan martianska forntider.
Läs mera hos HiRISE
Läs mera om HiRISE


Den förhistoriska saltavlagringen på Mars. (Bild: NASA/JPL/University of Arizona)

Etiketter: geologi, HiRISE, mars, salt

Det är mycket som sker i jordens närhet just nu, och vi har dessutom fått in en fråga till redaktionen angående asteroiden Apophis (som ju väntas komma nära jorden år 2036). Den är från Bernt Franzén, som skriver:

Är det möjligt att spränga en tunnel genom asteroiden, i planetens färdriktning? Kan isåfall fartvinden luckra upp tunnelns väggar så att asteroiden förlorar materia och blir lättare?

Ja, scenariot med att avvärja asteroider som kan krocka med jorden är ett spännande tema som ju redan blivit en klassiker i och med vissa Hollywoodfilmer och så vidare. Tyvärr är väl dessa inte alltid helt förankrade i verkligheten, så för att titta på hur det funkar behöver vi lite fysik.

Det finns egentligen bara en kraft som verkligen påverkar asteroider, planeter och andra himlakroppars banor, och det är gravitationen. Gravitationskraften i sin tur beror på hur tunga föremålen i fråga är, och hur långt ifrån varandra de befinner sig. Genom att ändra massan (dvs vikten) på en asteroid kan man därför också påverka dess bana.

Att spränga en tunnel genom en asteroid skulle antagligen kräva en hel del tid och pengar, men om vi bortser från detta, så återstår fortfarande en hel del problem. Om massa försvinner från asteroiden måste den ju ta vägen någonstans. Om den fortfarande är kvar vid asteroiden (fast på ytan, t ex) kommer den fortfarande att väga lika mycket, och kommer fortsätta följa samma bana. Vid en sprängning kan ju delar av asteroiden skjutas iväg, men det är i princip omöjligt att beräkna hur stora bitarna blir och vart de kommer att ta vägen. Istället för att ha en stor bit som man har bra koll på får man med andra ord flera mindre bitar som kan ta vägen vart som helst. Om man dessutom använder kärnvapen har man dessutom flera radioaktiva mindre bitar.

Någon betydande fartvind kommer man inte heller att kunna få, eftersom det inte finns någon luft (eller särskilt mycket annat) som kan ge upphov till detta.

En möjlighet som man funderar på med Apophis (om det visar sig att den kommer lite för nära — risken för kollision beräknas till ca 1 / 45000 för närvarande) är att göra något redan 2029 då den kommer att passera en bit ifrån oss. Jordens dragningskraft kommer nämligen att få Apophis att svänga in mot solen, runda den och sedan komma tillbaka mot oss. Om vi därmed skickar upp en stor tyngd och låter den sitta fast på asteroiden, så kommer den att dras mer mot solen, ta en snävare bana, och sedan missa oss på vägen ut.

Hoppas att svaret är uttömmande nog. En bra sammanfattning om Apophis kan man läsa t ex på Wikipedia.

Vi märker att det finns ett stort intresse och nyfikenhet där ute, så fortsätt skicka in frågor till oss så lovar vi att besvara dem enligt bästa förmåga!

Etiketter: apophis, asteroider, fråga Popast

Många källor meddelar att rätt okända kometen Holmes fått ett enastående utbrott och syns på natthimlen. Med blotta ögat! Komet Loneos släng dig i väggen liksom. Jag var ute nyss och kollade och trots starkt månsken var det inga som helst problem att se kometen — enda haken är väl att den ser ut som en stjärna. Det kan ändra sig under de kommande dagarna då stoftet och gasen från utbrottet breder ut sig, men exakt hur det kommer att gå vet man ännu inte. Sky & Telescope informerar att Holmes komet höll på med ett liknande utbrott när den upptäcktes 1892.
Bad astronomy blog
Diskussion på Astronomiguiden
Notis i DN
[Uppdatering 25/10: Bättre bilder har börjat dyka upp på flickr.com, som till exempel den här. Kometen ligger just nu hela 240 miljoner kilometer bort, vilket är 50 procent längre bort än till Mars just nu.
En liknande bild togs också av svenske P-M Hedén, se den på hans blogg]


Kometen ligger i Perseus stjärnbild, nästan rakt uppåt sent på kvällen. (Bild: efter Winnie's KometenseitenWinnie's Kometenseiten)

Etiketter: aktuellt på himlen, aktuellt på natthimlen, kometen Holmes, kometer

Kinesiska rymdfarkosten Chang'e 1 lyfte igår med månen som mål. (Bild: CLEP)

I september skjöts japanska månsonden Kaguya upp från Tanegashima Space Center. Kaguya, eller SELENE som sonden officiellt heter, ska undersöka månens yta och dess innehåll på en mängd olika sätt. Sonden skiljer sig avsevärt från till exempel svenska månsonden SMART-1, som hade som första prioritet att prova ny teknik. Kaguya är alltså ett omfattande projekt och har kallats för det största månskeppet sedan Apolloprogrammet. Dessutom ska minisatelliterna Okina och Ouna hjälpa Kaguya med att mäta tyngdkraften på månens baksida, något som inte kunnat göras förut.

Det är inte bara Japan och USA har sikte på månen. Nu har Kaguya fått sällskap av Kinas mest ambitiösa rymdfarkost hittills, Chang'e 1, som började sin bana mot månen i onsdags morse (Astrowebb, Rymden i dag, SVT). Chang'e har också vetenskapliga mål högt upp på priolistan, som 3-d kartläggning av månens yta och undersökningar av dess kemiska innehåll. Under hösten har Kina också uppgett att landet inte tänker stanna vid obemannade månsonder. Målet är liksom USA att skicka taikonauter (det kinesiska ordet för rymdfarare) till månens yta 2017. Innan dess kommer två delmål: att landa en månbil bil på månen mellan 2010 och 2012, och 2015 att hämta hem prover från månytan. Mer om Chang'e 1 finns på ESAs hemsida.

Och det slutar inte där. År 2009 rivstartar Indien sin kampanj att räknas med de stora rymdutforskningsländerna. Landet har hållit på med satelliter ändå sedan 1975, men först nu ska raketsystemet PSLV användas till att skicka upp något längre ut än en bana runt jorden. Chandrayaan 1 heter månsonden, och den ska huvudsakligen ägna sig åt att kartlägga månens yta i olika slags ljus, bland annat röntgenstrålning. Ett projektilexperiment finns också med, och ska krocka med månens yta i samma stil som NASAs Deep Impact häromåret. Svenska Institutet för rymdfysik finns också med på ett hörn. Instrumetet SARA, som byggs i Kiruna och ska flyga med Chandrayaan-1,
kommer att ta reda på hur solvinden krockar med ytan och skickar neutrala atomer därifrån ut i rymden. Det blir första gången sådana mätningar görs på månen.

Vill du (eller din favorit rymdföretag) vara med och leka själv så finns det dessutom tävlingen Google Lunar X-Prize, som Rymden idag skrev om i september. Stiftelsen X Prize Foundations nya tävling, som har Google som sponsor, har månen som mål för de tävlande: Utmaningen är att före slutet av 2012 landa en obemannad sond på månen, låta en månbil ta sig 500 meter på månytan, och skicka tillbaka bilder till jorden.

Förresten går allt som planerat hos rymdfärjan Discovery, rapporterar Astrowebb.

Etiketter: Chandrayaan, Chang'e, Google, Indien, Japan, Kaguya, Kina, kommersiell rymdfart, månen

Vi har för närvarande en ljussvag liten besökare i solsystemet — en komet som kallas Loneos, eller C/2007 F1 för att vara exakt. Ännu så länge kan den inte ses med blotta ögat, men den kommer förhoppningsvis att bli ljusare mot slutet av månaden då den kommer närmare solen.

Med en riktigt bra kikare går den att få en skymt av, om man vet var man ska titta. I slutet av oktober befinner den sig strax under Arcturus. Den syns bäst någon timme före soluppgången, men kan tydligen skymtas även på kvällen, som Peter Rosén gjorde när han tog bilden nedan.
Notis i DN


Såhär fint lyckades en svensk amatörastronom avbilda Loneos i mitten av oktober (klicka för att komma till en större bild). (Bild: Peter Rosén)

Läs mer om Loneos hos British Astronomical Association

Etiketter: aktuellt på himlen, kometer, Loneos

Sheikh Muszaphar Shukor tillsammans med kosmonautkollegan Yuri Malenchenko och befälhavare Peggy Whitson i en bild tagen innan de åkte upp till ISS. Malenchenko och Whitson blir kvar i rymden fram till april 2008. (Bild: NASA)

Christer Fuglesangs gamla rymdfärja Discovery är redo att flyga än en gång. Tisdagen kl 17.38 svensk tid bär det av mot rymdstationen ISS. Europa representeras bland besättningen av italienske Paolo Nespoli, vars väntan på rymduppdrag varit nästan lika lång som Christers. Befälhavare på Discovery är astronauten Pam Melroy, som blir rymdfärjans andra kvinnliga befälhavare. När Discovery når rymdstationen blir det ISS' nuvarande befälhavare Peggy Whitson som tar emot. Resan denna gång har som huvudsyfte att bringa Harmony till rymdstationen. Modulen Harmony blir navet som kopplar de kommande europeiska och japanska forskningslabben tillsammans. När Peggy Whitson åkte upp till rymdstationen häromveckan hade hon förresten sällskapet av läkaren, fotomodellen och rymdturisten Sheikh Muszaphar Shukor, Malaysias första rymdfarare. Han blev känd inte bara för sin roll i landets ovanliga rymdprogram, som är en del av ett stridsflygplansinköp från Ryssland, men också för att han firat slutet av Ramadan i rymden. Det är tack vare hans resa som det nu finns en en handledning för muslimer i rymden. Nu är han i alla fall tillbaka på jorden. Igår landade han tillsammans med två kosmonautkollegor efter en enligt Spaceflight Now ovanligt jobbig och brant landning i Kazakstan.
Mer om Discoverys resa på Astrowebb
...och på NASAs rymdfärjesida

Etiketter: bemannade rymdfärder, Nasa, rymdfärjan, rymdstationen, rymdturism

Genesisprojektet utformades av NASA för att utforska solvinden, där fördelningen av olika isotoper av diverse grundämnen kan ge information om hur solsystemet har bildats. En satellit sköts upp år 2001 och cirklade kring jorden i tre år, innan den återvände till marken. Tyvärr fungerade inte utlösningsmekanismen till fallskärmen, så de inhyrda Hollywood-stuntmän som skulle fånga sonden med hjälp av helikoptrar var tvungna att väja åt sidan (jo, detta är faktiskt en sann historia).


Såhär var det inte tänkt att Genesis skulle se ut efter landningen. (Bild: USAF 388th Range Sqd / NASA)


Nu har forskare från Los Alamos National Laboratory i New Mexico, USA börjat få ihop tillräckligt mycket data från spillrorna av sonden för att kunna dra några första slutsatser. Bland annat har olika typer av solvind undersökts för att få en indikation på om fördelningen av vissa isotoper är annorlunda i solvinden än i solen själv. Data verkar tyda på att isotopfördelningen är densamma, vilket ger forskarna hopp om att kunna använda dessa data för att utröna hur solsystemet såg ut i början av sin livstid.

Läs mer hos Nature News

Läs mer om Genesisprojektet hos NASA

Etiketter: Genesis, isotoper, krasch

Läsaren Wille mejlade oss:
Jag är extrem novis när det gäller astronomi men jag såg det här häromdagen och jag undrar om ni skulle kunna skriva lite om det i er blogg och gärna förklara vad det kan innebära. Om det nu innebär någonting. Kan det exempelvis påverka jordens framtida klimat?
"All Quiet Alert" Issued For the Sun [slashdot.org]

Ja, solen är inne på sitt aktivitetsminimum just nu, vilket betyder få solfläckar, få magnetstormar och lite ont om till exempel norrsken. Så en lågaktivitetsalert som belgiska Solar Influences Data Analysis Center utfärdat kanske ändå var på sin plats. Under onsdagen meddelade de däremot att 'all quiet'-perioden var över, och nu rapporterar spaceweather.com ett stort hål i solens heta korona som kan orsaka magnetstormar inom några dagar. Solens aktivitet påverkar jordens klimat i viss mån, och nästa solmaximum kan bli en intressant test av det, men det nuvarande minimum säger i sig inte så mycket. Som bekant kan man inte lasta allas vår favoritstjärna för de senaste decenniernas temperaturhöjning på jorden. Men det forskas mycket om solen och dess påverkan på jorden, och mer om det kan man läsa i nästa nummer av Populär astronomi.

Har du en fråga som du vill få svar på? Skriv den i en kommentar här på bloggen eller mejla till oss på redaktion@popast.nu.


Solen, som satelliten SOHO såg den på torsdagen i ultraviolett ljus. Inte längre så inaktiv som för några dagar sen. (Bild: ESA/NASA)

Andra bloggar om: solen, klimat, klimatförändring, rymden, astronomi

Etiketter: fråga Popast, klimat, populär astronomi, solen

Hur pass tungt är ett svart hål? Glöm för en sekund de supertunga bjässarna i mitten på galaxer. Vanliga, ordinära svarta hål alltså, som lever sina odramatiska men ändå sprakande liv i dubbelstjärnesystem, ja de brukar väga 10 gånger solens massa, inte mer. Men nu har man från Geminiobservatoriet på Hawaii lyckats väga ett svart hål i den näraliggade spiralgalaxen M33, och den väger nästan 16 gånger så mycket som solen. Det är helt enkelt för mycket enligt vad man tror sig veta om hur svarta hål i dubbelstjärnesystem lever och utvecklas. Hålet och dess kompanjon — som själv väger hela 70 gånger solens massa — lever nära inpå varann och snurrar runt varann en gång var tredje dag. De nya mätningarna på det här konstiga paret ställer stora krav på teorin om hur tunga dubbelstjärnor utvecklas.
Läs mer hos Chandrateleskopet
Bloggarkosmologen Clifford Johnson kommenterar hos Wired


Dubbelsystemet M33 X-7, som innehåller en stor blå stjärna och ett litet men ovanligt tungt svart hål, och som ligger bara 40 solradier från varandra, skulle kunna se ut såhär. Hålet är det första av sin typ utanför vår galax som man lyckats väga. (Bild: NASA/CXC/M.Weiss)

Etiketter: dubbelstjärnor, svarta hål

Nåja, jag medger att jag faktiskt inte kollat med mina kollegor, men de här är mitt högst subjektiva urval av bilderna från den fantastiska Saturnus-sonden Cassini, som sköts upp mot planeten med ringarna den 15 oktober 1997 (mer historia finns hos ESA). Fler bilder hittar du på Cassinis webbplats. Klicka på varje bild för en större version.


Ringarna framträder som aldrig förr när Cassini tittar från Saturnus baksida. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Och vädret på Saturnus just nu är... stormigt som vanligt. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Ringarna sedda nästan från sidan. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


De mystiska ekrarnas skuggspel. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Isgeysrar på Enceladus. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Mimas' gigantiska nedslagskrater Herschel. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Hyperion, med sin låga täthet och svampliknande uppsyn. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Ljust och mörkt omvartannat på Japetus yta. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


Sjöar av kolväte på Titan. (Bild: NASA/JPL/Space Science Institute)


En helt ny värld — Huygens-landarens första bild på Titans isiga yta. (Bild: ESA/NASA/JPL/University of Arizona)

Etiketter: Cassini, Enceladus, Huygens, Japetus, månar, ringar, saturnus, Titan

I maj skrev vi om den ljusstarkaste supernova som någonsin observerats, supernovan 2006gy. Nu får den lämna över kronan till en ännu kraftigare explosion, som döpts till SN 2005ap. Supernovan upptäcktes redan 2005, men det är först nu som amerikanska astronomen Robert Quimby och hans kollegor samlat sina rätt överraskande slutsatser. Sedd från jorden var 2005ap inget särskilt direkt, men å andra sidan ligger den i en liten galax hela 3 miljarder ljusår bort. Räknar man in avståndet lyste den i själva verket nästan tre gånger så starkt som 2006gy. Vad som orsakar sådana här osannolikt kraftiga stjärnexplosioner vet man ännu inte. Sannolikt är det de allra största stjärnorna som exploderar såhär, men hur det går till är en fråga som supernovaforskare inte hunnit svara på ännu.
Pressmeddelande hos McDonald Observatory i Texas

Är du i Malmö den 8 november så kan förresten du vara med och välja en ny lista över tidernas tio häftigaste supernovor. Jag håller nämligen föreläsning — och omröstning! — under Fysikens dag på Malmö högskola. Nomineringarna kommer inte vara de samma som i Stockholm i januari, kan jag lova.
Andra bloggar om: rymden, astronomi, stjärnor, supernovor, explosioner


Ja, de här före- och efterbilderna ser ju alla likadana ut. Men tänk på att alla fläckar på de här bilderna är galaxer, och rekordsupernovan 2005ap (den med streck bredvid) lyser klarare än allihopa. (Bild: SDSS, R. Quimby/McDonald Obs./UT-Austin)

Etiketter: supernovor

Kanske litteraturpriset då!, tänkte jag efter att vare sig nobelprisen i fysik eller kemi hade haft någon koppling till astronomin och rymden. Döm om min förvåning när det blev Doris Lessing som utropades som vinnaren (SvD,DN). Hon är bland annat känd för att ha skrivit science fiction-romaner, i synnerhet serien där avancerade civilisationer från planeter nära stjärnorna Canopus och Sirius studerar invånarna på en planet som påminner starkt om jorden. Det är de två ljusstarkaste stjärnorna på stjärnhimlen sedda från jorden, men än så länge har man inte upptäckt något bevis för planeter hos någon av dem.
Andra bloggar om: Doris Lessing, Nobelpriset, litteratur, science fiction

Etiketter: böcker, Canopus, exoplaneter, Nobelpriset, science fiction, Sirius

Orionnebulosan i en bild tagen med Spitzerteleskopet 2004. Nu vet vi lite bättre hur långt bort den ligger. (Bild: NASA/JPL-Caltech/T. Megeath (University of Toledo))

Hur långt bort ligger stjärnorna? Det vet man inte så noga alla gånger. Men nu tipsar Centauri dreams och space.com om en intressant avståndsnyhet: Vinterhimlens mesta gasmoln, Orionnebulosan, ligger ungefär 300 ljusår närmare oss än vi trodde. Amerikanska astronomen Karin Sandstrom med kollegor gjorde den nya mätningen med radioteleskopnätverket VLBA, som använder jordens hela bredd för att mäta radiokällors position på himlen med extrem noggrannhet. För att komma åt avståndet till Orionnebulosan så kikade man på stjärnan GMR A, som är en stark radiokälla (och trots sitt namn inte har något att göra med det GMR som ligger bakom årets Nobelpris i fysik). Den såg nämligen ut att flytta på sig på himlen under 2 års tid på ett sätt som pekar på att den ligger 1270 ljusår bort, plus minus 75 ljusår. Att Orionnebulosan ligger närmare än man trott betyder att dess stjärnor måste vara ljussvagare. I sin tur innebär det att de yngsta av dem kan vara dubbelt så gamla som man tidigare trott, skriver Sandstrom i artikeln som publiceras i Astrophysical Journal.
Andra bloggar om: rymden, astronomi, nebulosor, Orion, avstånd

Etiketter: avstånd, nebulosor, Orionnebulosan, radioastronomi, VLBA

Snart är det 400 år sedan Galileo Galilei riktade det första astronomiska teleskopet mot natthimlen. Detta gör 2009 till Internationella astronomiåret och nu börjar det smidas ambitiösa planer även i Sverige. Uppsalaastronomerna Bengt Gustafsson och Ulrike Heiter koordinerar, och enligt "Årets" (ja man skriver faktist så) andra nyhetsbrev så finns det i alla fall gott om idéer om de icke färdiga planerna än. Andra länder håller också på att hjärnstorma: till exempel ska tunnelbanan i Helsingfors få agera solsystemet — stationerna där är tydligen placerade med rätt avståndsförhållanden (lite som med vårt eget Sweden Solar System där Globen är solen). Snart kommer i alla fall en svensk webbplats med all info om astronomiåret 2009, nu när man löst den knepiga frågan om hur man skulle översätta årets slagord, som på engelska lyder 'The universe — yours to discover'. På svenska blir det snäppet mer uppfordrande men slagkraftigare — Upptäck universum!


Såhär kan astronomiårets logga se ut i svensk tappning. (Bild: IYA2009, hackad av mig)

Etiketter: Finland, händer i Sverige, Internationella astronomiåret, språk

Riktigt avlägsna galaxer är förstås svåra att se - såvida de inte är väldigt stora och ljusstarka. Därför är det nu lite av en sensation då forskare från University of California har hittat en galax som inte väger mer än hundradel av vår egen vintergata halvvägs genom det synliga universum, över sex miljarder ljusår bort.

Galaxen befinner sig nästan precis bakom en större och närmare galax, vilket faktiskt är anledningen till att den går att se överhuvudtaget. Anledningen är en s k Einsteinring (se bilden), som uppstår då ljuset från den lilla avlägsna galaxen böjs av gravitationen från den större - precis som en lins i ett förstoringsglas. Effekten kallas just gravitationslinsning och om galaxerna ligger precis i linje med varandra kan ringar av ljus uppstå.


Denna vackra einsteinring uppstår då ljuset från den lilla galaxen böjs runt en annan, mer närbelägen galax (Bild: Marshall & Treu (UCSB))

Denna lilla galax är viktig för vår förståelse av hur galaxer har bildats och utvecklats, eftersom den är ett exempel på att dessa mindre galaxer fanns ganska tidigt i universums levnadstid. Kanske är små galaxer som denna föregångare till stora galaxer som vår egen, eller så representerar den en tidig dvärggalax.

Läs pressreleasen hos University of California

Etiketter: einsteinringar, galaxer

Astronaut-veteranen Buzz Aldrin, känd som den andra mannen på månen, tror mycket på en rymd-baserad lösning av jordens framtida energi-försörjning. Han menar att genom att samla upp solenergi i rymden, och sedan överföra den trådlöst till jorden, skulle vi få obegränsad tillgång till förnyelsebar energi, utan några miljöfarliga bi-produkter. Den 10 oktober kommer han, tillsammans med flera rymd-intressenter, att presentera en gemensam satsning för att få politiker, företag och allmänhet att förstå och stödja utveckligen av sådan teknik.

Pressmeddelande

Etiketter: energikälla, satelliter

En modell av den fantastiska lilla satelliten Sputnik 1. (Bild: NASA)
På torsdagen den 4 oktober firas det runt om i landet att det är exakt 50 år sedan ryssarna skickade upp sonden Sputnik 1 och rivstartade rymdåldern.

Här i Stockholm gästar marsexperten och författaren Ella Carlsson AlbaNova universitetscentrum med anledning av firandet, och kosmologen Edvard Mörtsell föreläser om universum, mörk energi, och framtida rymdteleskopet SNAP. Praktiska detaljer finns hos Svenska astronomiska sällskapet.

I Malmö talar Leif Ahndorff, till vardags bloggare på rymdturism.se om just rymdturism. Praktiska upplysningar finns hos Tycho Brahe-sällskapet.

På Umeås Umevatoriet blir det vernissage för en skulptur som elever på Hörnefors skola gjort efter att ha lärt sig om vår kollega Gabriella Stenbergs forskning. Räkna med omkoppling av magnetfält (och kanske norrsken!). Pressmeddelandet berättar vad som händer och när.

Hur firar just du Sputnik? Saknar du tårta så kan du i alla fall läsa Björn Stenholms artikel om Sputnik från senaste Populär astronomi [pdf]. Andra tillbakablickar finns hos DN och GP. Kommentera här nedan och berätta vad du tänker om de 50 rymdåren som gått - och de som kommer!
Andra bloggar om: sputnik, rymden, rymdåldern

Etiketter: historia, händer i Malmö, händer i Stockholm, händer i Umeå, Sputnik

Om STEREO, NASAS två satelliter som tar 3D-bilder av solen, har vi skrivit förut. Nu har det släppts STEREO-As häpnadsväckande bilder av kometen Encke som befinner sig just nu nära solen. En komets svans uppstår på grund av att solen skickar ständigt ut en massa partiklar som "slipar" på kometen och blåser material bakåt. I ett av solvindens starkare utbrott har Enckes svans lossnat helt från kometen. Det har säkert hänt förut, men det här är första gången som en satellit har kunnat fånga hela förloppet och göra film av det.

Klicka i rutan nedan för att se filmen. Den är förresten även dagens Astronomy picture of the day, vilket är en mycket bra resurs för snygga rymdbilder. APOD finns sedan 1995 och är därmed tveklöst en av de äldsta bloggarna på nätet.


Länk till videon. NASAs pressmeddelande.

Etiketter: filmer, kometer, solen, solvinden, stereo