Nyheter från Populär astronomi

År 2008 kommer alliansregeringens första forskningsproposition, och nu gäller det för vetenskapsmän att påverka politiker och ta reda på vad de vill och kan inom den närmaste tiden. Läget för svensk astronomi ser i alla fall ljust ut, om man ska tolka fredagens framtidsdiskussion på Astronomdagarna. Men framtiden är kantad av utmaningar som är tekniska, organisatoriska, internationella och i vissa fall både komplexa och förvirrande. Rymdstyrelsens Lennart Nordh och stockholmsprofessorn Claes Fransson summerade läget för rymd- respektive markbaserad astronomi.
- Just nu är det en guldålder för markbaserad astronomi i Europa. Vi är mycket konkurrenskraftiga jämfört med amerikanerna, sa Fransson.
Det finns många storslagna projekt som är planerade inom de närmaste decennierna. Det extremstora teleskopet E-ELT med sin 42-meter breda spegel kommer sannolikt att innebära en saftig engångskostnad för de inblandade, och Sverige måste bestämma sig om det ska vara med eller inte senast 2009. Samtidigt kommer stora rymdprojekt som exoplanetteleskopet Darwin, solsystemsutforskning med Aurora (främst inriktat mot Mars), jätteradioteleskop som ALMA, och en mängd andra mer eller mindre spikade satsningar. Men allt kommer inte kunna genomföras, och de nya projekt kommer behöva slå ut gamla.
- Vi kan och vill mer än vi har råd med och kan hantera, sa Nordh.
Vilka projekt som får pengar är det en del aktörer som ska säga till om. De bedömer efter de vetenskapliga målen, men de berördes knappt alls under paneldiskussionen. Det verkar vara givet att man fortsätter på de flesta fronter: ta reda på hur galaxernas och stjärnornas uppkomst gått till, leta reda på och studera förutsättningarna för liv i andra stjärnsystem och så vidare. Claes Fransson sitter i Vetenskapsrådets rätt okända Kommitté för infrastruktur som jobbar med strategisk planering. Där vill man generellt inte diktera vilka områden som ska satsas på.
- I grund och botten vill vi inte styra för mycket. Men när det gäller instrumentering så måste man satsa på ett fåtal projekt.
Danske gästen Johannes Andersen presenterade sitt arbete med den europeiska organisationen Astronet, ett europeiskt nätverk som har tagit sig an utmaningen att planera hela Europas astronomiforskning på längre sikt. Enligt Andersen kommer EU att stå för högst 5 procent av finansieringen. Resten måste komma från de olika länderna, och då gäller det att övertyga de statliga finansiärerna. Astronet ger en möjlighet att påverka, säger han.
- Allt kommer ur samma låda. Nu finns det en chans för astronomer att ha inflytande på policy och inte lämna det åt byråkraterna. Den chansen får vi inte sumpa.
Andersen menade att det är viktigt att se till att bemanningen för projekten tas med i beräkningen när man planerar för framtiden. Men diskussionen om den punkten stannade där, även om doktoranden Jens Melinder efterlyste en diskussion om de människor som ändå måste göra jobben som nu planeras. Claes Fransson undrade vad de yngre på konferensen tyckte, men de höll för det allra mesta tyst. Inte att undra på när diskussion förs som en paneldebatt där bara de etablerade (och nästan enbart män) vågar uttala sig. Man får hoppas på att det där med att dela upp sig i mindre grupper börjar slå rot innan nästa Astronomdagarna i Stockholm 2009.


Framtidens astronomer? Fyra nuvarande och före detta elever från Rymdgymnasiet diskuterar över lunch på Astronomdagarna i fredags. (Bild: malte)

Etiketter: Astronomdagarna, forskningsstrategi, politik