Nyheter från Populär astronomi

I söndagens upplaga av Godmorgon världen i P1 levererade Kjell Albin Abrahamsson en ordentlig bredsida i rymddebatten. Han äcklas av det som han ser som nationalistisk hysteri kring Christer Fuglesangs rymdresa, och frågar varför svenskarna först nu ska intresserar sig för rymden. Andra ställer samma frågor, till exempel bloggarna Victor Bernhardtz och xiomara, och Patrik Hall på Forskning & framsteg. Vem bryr sig?, undrar man.

Och visst är det lite för mycket Heja Sverige över det hela. Men Christers story är bra media, och det finns långt sämre förebilder därute (K-Fed eller Paris Hilton, någon? De frusökande bönderna?).

Låt oss i alla fall inte spola bort ungen med badvattnet och all skum den för med sig, som Expressens Ann-Charlotte Marteus gjorde häromveckan. Vi är inne på värsta rymdveckan, och det gäller att ta tillfället att ställa vettiga frågor. 'Varför ska vi hålla på med rymden?' är en favvofråga för rymdskeptikern. Den förtjänar dock att preciseras.

Vi kan till exempel undra vad som är nyttan med just Internationella rymdstationen. Den är extremt dyr och har begränsat värde för vetenskapen. är dess symbolvärde fortfarande värt pengarna, såhär långt efter Kalla krigets slut, och utan Kinas och Indiens deltagande?

Nu planerar ju Nasa att återvända till månen med rymdfärjornas efterföljare, månbaser och så småningom en resa till Mars. Amerikanerna har inte ens räknat upp hur mycket det skulle kosta, men de vill ha hjälp. Ska vi vara med på det? Europeiska rymdstyrelsen ESA har ett motsvarande stort projekt, Aurora, men den är än så länge helt obemannat. Där är vi med. Ska vi haka bara på och hoppas det inte handlar om kapplöpning med Kina? Man undrar liksom vad försvarsministern Mikael Odenberg har att säga om George Bushs nya taggiga rymdstrategi.

Den svenska rymdindustrins prioriteringar kan vara värda en tanke. De små svenskdominerade lågbudgetprojekt som månsonden Smart-1, miljö- och astronomisatelliten Odin har varit framgångsrika. Mer sånt, kanske?

Kanske vill några hellre satsa forskningspengar på astronomin, med sitt anspråk att hitta andra jordar runt fjärran stjärnor, och förklara varför det storskaliga universum inte bryr sig om fysikens lagar som vi känner dem. Även där behöver vi Hubble och rymdens andra teleskop, för att kunna se bortom vår atmosfär.

Det finns, kort sagt, mer att intressera sig för än vad Christer Fuglesang äter till middag på rymdfärjan. Det här är en bra vecka att ta reda på möjligheterna och kostnaderna med rymdforskningen. Tacka tålmodige Christer för det. Fråga inte vem som bryr sig - nu behöver vi diskutera och berätta för politikerna och företagsledarna vad vill att de ska prioritera.

Andra bloggar om: rymden, christer fuglesang, fuglesang, nasa, forskning, vetenskap


Just nu gör Christer och kollegan Beamer sin andra intrikata rymdpromenad för att koppla om rymdstationens elsystem. Under tiden är ISS' elsystem till hälften avstängd. Det kan förresten behövas en extra promenad nästa vecka efter gårdagens problem med att fälla upp den gamla solpanelen. (Bild från första rymdpromenaden: NASA TV)

Etiketter: christer fuglesang, kommersiell rymdfart, mediekritik