nyheter från Populär astronomi

Nyheter från Populär Astronomi har flyttat - till popast.nu

2008-04-18T22:07:00.000+02:00

Nu äntligen blir den här bloggen ett med Populär Astronomi. Det blir inga fler inlägg här på astromalte.blogspot.com, men bloggen fortsätter på adressen www.popast.nu. Alla gamla inlägg och kommentarer finns där redan. Följer du oss med RSS så heter vårt nya flöde http://www.popast.nu/feed/. Välkomna till oss på popast.nu!

Klicka för att komma till Populär Astronomis glänsande nya webbplats popast.nu.

"10 år till så hittar vi liv"

2008-04-18T10:40:00.003+02:00

Tio år till av forskning och mer än tio miljarder dollar. Det är allt som behövs för att vi ska kunna hitta liv i ett annat planetsystem, skriver astrofysikern Steinn Sigurðsson på sin blogg efter en vecka på stora astrobiologikonferensen AbSciCon 2008 i Kalifornien. Om det ännu inte sjuder av liv i rymden så gör det verkligen det bland astrobioforskarna. På nätet kan man läsa sammanfattningar av samtliga presentationer på konferensen — de finns här hos tidskriften Astrobiology (bläddra ner nån skärm så ser du dem). Här finns allt från jakten på beboeliga exoplaneter till framtida utforskning av Mars till astrovirologi (!) och framtidens SETI. Hisnande grejer. Får hoppas att svenske astrobiobloggaren Andrej Kuutmann skriver mer om sånt framöver. Sen på Scientific American hittar jag en artikel om utomjordiska växters färger. Grönska är sannerligen inte det enda som kan finnas därute.

Såhär kanske det ser ut hos den lilla exoplaneten Gliese 876d som upptäcktes 2005. På AbSciCon har man bland annat diskuterat villkoren för liv på just sådana 'superjordar'. (Bild: T. Schindler/NSF)
Andra bloggar om: rymden, liv, astrobiologi, astronomi, biologi, växter, utomjordingar

Har NASA fel och tyske Nico, 13, rätt om Apophis?

2008-04-16T13:28:00.003+02:00

Enligt flera källor, bland dem tyska Tagesspiegel och brittiska Guardian, har 13-årige Nico Marquardt visat att NASA haft fel om sannolikheten att asteroiden Apophis träffar jorden 2036. Enligt skoleleven från Potsdam, som presenterat sitt arbete inom en nationell tävling för unga forskare, har tidigare uppskattningar inte tagit hänsyn till att Apophis kommer år 2029 (på fredagen den 13 april) så pass nära jorden att den kan komma att kollidera med en av de många geostationära satelliterna som svävar ovan jorden. Då skulle den kunna hamna i en farligare bana inför nästa besök hos jorden påskdagen 2036. Resultatet blir enligt honom att chanserna för en krock med jorden då är bara 1 på 450. Det är betydligt högre odds än 1 på 45000 som tidigare räknats fram. Enligt nyhetsrapporterna ska NASA ha gett honom rätt, men enligt brittiska nättidningen The Register idag så har ESA nu förnekat detta, och NASAs tidigare uppskattning kvarstår. Enligt NASAs bevakningscentral för jordnära asteroider så kommer Apophis visserligen närmare jorden än många satelliter, men dess bana kommer missa där de allra flesta befinner sig. [Uppdatering (via Universe Today): NASAs jordnära-asteroid-guru Don Yeomans bekräftar att hela historien är 'absurd, påhitt eller en myt' och tyska experten Frank Spahn, som träffat Nico Marquardt, säger sig vara chockerad över mediahaussen (mer på bloggen Cosmos4u). Tja, troligen blir detta inte sista gången som Apophis' mediala sprängkraft tar överhanden.]
NASA-pressrelease om saken
Andra bloggar om: asteroider, kometer, hot mot jorden, Apophis, NASA, Tyskland

Jorden ur astronauters perspektiv

2008-04-16T10:55:00.008+02:00

Redan på 60talet, då de första rymdprojekten började, har de försett oss med spektakulära bilder på jorden. Här uppmärksammar vi hemsidan "The Gateway to Astronaut Photography of Earth" där NASA har lagt upp ett gigantiskt arkiv som innehåller 759 527 fotografier som tagits av astronauter ombord diverse rymdsonder, varav 315 923 har tagits från den internationella rymdstationen ISS. Arkivet förser oss med en häpnadsväckende perspektiv på jorden från ovan. Man kan också klicka på en interaktiv karta för att zooma in där man vill. Bilderna är mestadels astronauternas privata bilder som har tagits med olika kameror, bl.a. kameror från göteborgsbaserade Hasselblad.
The Gateway to Astronaut Photography of Earth

Utvalda "klickbara" bilder på vulkaner i Saudiarabien, åskmoln i Afrika, norrsken, och London på natten. (Bild: Image Science and Analysis Laboratory, NASA-Johnson Space Center. "The Gateway to Astronaut Photography of Earth.")

Omega Centauri: en galax med många ansikten

2008-04-14T10:54:00.003+02:00

Omega Centauri är ett av de få astronomiska objekt som har ändrat status med åren. Ptolemaeus klassificerade den som en stjärna på grund av dess punktliknande utseende. År 1677 bytte den status, då astronomen Edmund Halley tyckte att den var mer diffus än andra välkända stärnor, och därför bör vara en nebulosa. 160 år senare bytte den status än en gång, då John Herschel såg att den innehöll mindre knutar (stjärnor) och därför inte kunde vara en nebulosa, och passade bättre som en stjärnhop. Med hjälp av moderna bilder från de rymdbaserade teleskopen Hubble och Spitzer har man nu kunnat se att den även innehåller ett tungt svart hål i mitten, precis som man förväntar sig från vanliga galaxer. På 17 tusen ljusårs avstånd, har de nya högupplösningsbilderna visat att Omega Centauri roterar snabbare än en typisk stjärnhop och den är mer än tio gånger tyngre än stjärnhopar i Vintergatan, med ett svart hål i mitten som väger 40 tusen solmassor.
Läs mera hos rymdteleskopet Hubble
... eller hos Gemini observatoriet

En "wide-field" multifärg bild av klothopen — eller galaxen — Omega Centauri, som också kallas NGC 5139. (Bild: NASA, ESA, och DSS2, samt Davide De Martin (ESA/Hubble).)

ESA söker nya astronauter

2008-04-11T18:35:00.001+02:00

Drömmer du om att få arbeta i rymden? Europeiska Rymdorganisationen, ESA, har beslutat att utöka sin verksamhet med bemannade rymdfärder och rekryterar nu nya astronauter. Man vill utöka sin grupp av astronauter (inklusive svenske Christer Fuglesang) som skall arbeta med uppdrag till Internationella rymdstationen (ISS), Månen, och vidare ut i solsystemet.

Det är första gången som ESA söker astronauter i samtliga 17 medlemsländer, och uttagningen börjar nu i maj. Eventuella sökande ska förutom ett bra minne och koncentrationsförmåga också tala engelska flytande, klara av en hel del stress, och gärna vara kunnig inom relevanta vetenskapliga områden.

Tror du att du har vad som krävs? Läs mer om uttagningen på ESAs hemsida

Allas vår Christer Fuglesang, med en svårslagen utsikt utanför fönsterrutan. (Bild: NASA)

Skepsis och hopp: Michel Mayor om nya 'jordliknande' planetupptäckten

2008-04-10T12:58:00.002+02:00

Jakten på jordliknande planeter fortsätter. Nu säger ett gäng astronomer från Spanien att de upptäckt en planet på bara fem gånger jordens massa runt stjärnan GJ 436, 30 ljusår bort i Lejonets stjärnbild (pressmeddelande, originalartikel). Nyhetsmedierna har hakat på, t ex AFP, SR Vetenskapsradion, Metro och Aftonbladet tv. Tidigare observationer av samma stjärna visade en planet i storleksklass Neptunus som har en egendomligt avlång bana. Man anade att det berodde på en annan, osynlig planets inflytande. Men andra forskare är skeptiska. En av dem är professor Michel Mayor från Geneves observatorium, som 1995 upptäckte den första exoplaneten tillsammans med kollegan Didier Queloz. Han var på besök i Stockholm idag.
— Idén är bra, säger han. Men det är synd att de inte tog tid på sig att göra fler mätningar! Man borde kunna se hur den Neptunus-stora planetens passager blir längre med tiden. Nu har man observerat flera passager, men utan att se något tecken på en andra planet.
Jag passade på att fråga Michel Mayor om jakten på nya jordar och vad han tror om liv i andra solsystem. Resultatet kommer ni få läsa i Populär Astronomis nästa nummer. Men han är övertygad om att det finns massor med planeter i samma storlek som den eventuella planeten runt GJ 436.
— Vi ser väldigt många planeter med låg massa, kring 5-10 gånger jordens. Ingen vet om de är steniga eller inte, men det finns fler än vad vi hade väntat oss.

Det är den Neptunus-stora planeten GJ 436 b:s underliga bana som har övertygat spanska forskare att ännu en planet finns i samma system, med en massa på 5 gånger jordens. Men det är ännu oklart om beviset för den håller. (Diagram: G. Laughlin/oklo.org)
Andra bloggar om: exoplaneter, planeter, liv, jorden, rymden, astronomi

Spektakulära kort på marsmånen Phobos

2008-04-10T07:34:00.000+02:00

I MROs nya bilder på Phobos (klicka på bilden för att se allihopa) är färgerna inte riktigt som man skulle se med blotta ögat. Bilden har satts samman av kort tagna i både synligt och infrarött ljus. Sedd från den här vinkeln har den avlånga Phobos en diameter på bara 21 kilometer. (Bild: NASA/JPL/University of Arizona)
Marssonden MRO har precis släppt nya spektakulära bilder på den röda planetens lilla potatismåne Phobos. På Planetary Societys blogg förklarar Emily Lakdawalla vad man kan se i bilderna. Jättekratern Stickney dominerar totalt. De underliga ränderna som verkar strömma ut från kratern har, visar det sig, inget med den att göra. Forskare tror att de skapats av nedslag, men inte på Phobos själv utan av flygande stenskrot när planeten Mars träffats av stenbumlingar från rymden. Phobos ligger redan farligt nära Mars och om 50 miljoner år kommer den att ramla ner på den röda planeten.
Andra bloggar om: Mars, rymden, astronomi, månar, Phobos

Rymdkarneval nr 1!

2008-04-08T09:53:00.002+02:00

Välkommen till den svenska bloggosfärens första rymdkarneval! Kraftigt influerat av engelskspråkiga Carnival of Space, såklart. Vi summerar de senaste två tre veckornas mest intressanta inlägg på svenska rymd- och astronomibloggar.

I Kiruna var det presskonferens med Virgin Galactic i spetsen och rymdturism som tema. Bloggaren Leif Arndorff var (till skillnad från Maud Olofsson) där och rapporterar på rymdturism.se. Borta på Arielspace berättar Ariel Borenstein att Virgin Galactic går med vinst. Men konkurrensen börjar hårdna. Dag Kättström skriver på Rymden i dag om två-sits-rymdfarkosten XCOR Lynx, en lyxsportbil för rymden alltså.

Detta om framtiden. Nästa år flyger svenska Prismasatelliterna, och på Prismabloggen berättar Krister Sjölander att kontraktet nu skrivits på för Prismas uppsändning juni -09 ombord på en rysk Dnepr-raket. På Rymdbolaget skålades det med 'ryskt vatten'. Amerikanska uppsändningar handlade det om hos Astrowebb: Johnny Rönnberg anmäler att nästa rymdfärjeuppskjutning skjuts upp. Inget ovanligt i det, men nästa rymdfärja ska ju uppgradera Hubbleteleskopet.

Det var förresten just Hubble som låg bakom upptäckten av metan hos en exoplanet. Nytt tillskott i bloggosfären astrobiologen Andrej Kuutmann rapporterade på Liv på jorden och annorstädes. Sen hajade Aftonbladet till och Andrej fick kommentera om uppståndelsen, dock utan att nämna kofisar. Mer astrobiologi blev det här på Populär Astronomi då Eva skrev om upptäckten av molekylen amino-acetonitril i Vintergatan. (Hur luktar den? Frågan har inte besvarats av Malin på Vetenskapsnytt, som var tydligen för omotiverad för att rymdblogga.;) Vintergatan plåtades förresten fint av P-M Hedén, astrofotograf på skidresa i Tänndalen, se inlägget på Klar himmel. Folkbildning i astronomi stod Assi för. Kolla hennes planetskola, som avslutades häromdagen med Neptunus. Missa inte heller Assis unika NASA-pärlplatta.

Snart blir det en ny rymdkarneval (om inte jorden går under på grund av partikelexperimentet LHC, som Under lagerbladet rapporterade). Blir det As(si)tronomi, Vetenskapsnytt eller Klar himmel? Paxa äran i kommentarerna!

En karneval blir tråkig utan musik. Som tur är verkar Adam Tensta (videon upphittad på Calibloggen) ha varit på Tekniska museets rymdutställning .

Adam Tensta med Sophia Somajo: Before U know it. Svensk rymdkultur när den är som bäst.

Svenska almanackan räddas

2008-04-07T10:44:00.003+02:00

Jesper Sollerman bloggade om saken redan i somras och i Populär Astronomis marsnummer så skrev vi om nedläggningen av den Svenska Almanackan. 2009 års upplaga skulle bli den sista, något som många tyckte var en tråkig nyhet. Nu kan vi meddela att det anrika astronomiska tabellverket ska få nytt liv, dock utan inblandning av Stockholms observatorium, som länge stått för almanackans framtagning, sedan 70talet i samarbete med Almanacksförlaget. Almanacksförlaget har tecknat avtal med astronomen David Kennedal, som räknat och programmerat åt almanackan sedan 1981.
— Förlaget vill fortsätta att ge ut den för att det är en tradition, säger David Kennedal. Vad jag förstått så ska den vara precis som tidigare. Svenska Almanackan kommer alltså att se precis likadan ut som den alltid gjort.
Dessutom jobbar Kennedal och Almanacksförlaget på en helt ny almanacka som ska komma ut till hösten.
— Den blir i A5-format, med fler stjärnkartor än den Svenska Almanackan och med mer grafiskt material. Den riktar sig mer till amatörastronomer.

Se Jules Verne docka med rymdstationen

2008-04-03T12:28:00.003+02:00

[Uppdatering: Dockningen gick finfint, rapporterar nu ESA och DN. NASA-chefen Mike Griffin är imponerad: på rymdstationens hemsida säger han 'framgångarna med ATV [Jules Vernes tekniska alias] signalerar att Europa nu är född som en fullfjädrad rymdmakt'. Först nu alltså. Nåja.]

Under eftermiddagen dockar Europas kamikaze-rymdsopbil (okej, superavancerad lastbärande rymdfarkost) Jules Verne med Internationella rymdstationen ISS. Det blir enligt ESA den mest komplicerade helautomatiska manövern som nånsin utförts i rymden. Missar man med några centimeter kan det bli hål i ISS. ESA tv börjar sända kl 14 svensk tid, och Jules Verne-bloggen uppdateras kontinuerligt. Kolla till exempel deras animering av hur dockningen ska gå till.
Mer om Jules Verne på Astrowebb

Ett rymdskepp kommer lastat: Jules Verne under måndagens genrep inför dagens dockning med rymdstationen. (Bild: NASA TV)

Max Tegmark sjunger Einstein på Youtube

2008-04-02T10:14:00.001+02:00

Här är en liten pärla från årets aprilskämtsskörd, signerad svenske kosmologen Max Tegmark, verksam vid amerikanska toppuniversitetet MIT. Texten till låten finns utlagd här på den vanligtvis supertorra artikeldatabasen ArXiv.org, och videon finns såklart på Youtube. Uppträdandet ingick i Tegmarks universitetskurs i relativitet, och kurskoden 8.033 dyker upp i låtens refräng. Får du mersmak efter videon så kan du ladda ner kursmaterialet helt gratis .

Fysikprofessorerna Tali Figueroa (gitarr och sång) och Max Tegmark (sång) hyllar Einsteins relativitetsteori till tonerna av Beatles Yellow submarine. På köpet får man en summering av läget i dagens kosmologi. (Video: Max Tegmark m fl)
Andra bloggar om: Einstein, relativitetsteorin, kosmologi, universum, rymden, astronomi, MIT, utbildning

Föregångare till biomolekyl upptäckt nära Vintergatans centrum

2008-04-01T11:37:00.002+02:00

En grupp tyska forskare rapporterar om upptäckten av den komplexa organiska molekylen amino-acetonitril, som är en kemisk föregångare till den enklaste aminosyran glycin, i ett stjärnbildningsområde nära Vintergatans centrum.

Biomolekyler kallas de molekyler som finns naturligt i levande organismer, och aminosyror är ett bra exempel på sådana eftersom de utgör byggstenarna av proteiner. Det finns teorier om att liv kunde uppstå på Jorden därför att vatten och biomolekyler levererades till den unga planetens yta tillsammans med ett bombardemang av kometer, asteroider och meteoriter. Detta förutsätter förstås att biomolekylerna bildas i rymden, i blandningen av gas och stoft som utgör det "interstellära mediet", för att sedan "frysas in" i isarna hos t.ex. kometer. Om teorin stämmer så borde alltså biomolekyler, och deras kemiska föregångare, vara möjliga att detektera i det interstellära mediet med tillräckligt känsliga teleskop.

Glycin har varit den populäraste bio-molekylen att söka efter, men hittills utan framgång. Den molekyl som nu har upptäckts kan via reaktioner med vatten, tex i komet-isar, bilda glycin, vilket gör det till den för mig mest spännande upptäckten på länge. Jag har själv letat efter amino-acetonnitril under långa timmars observationer med Onsalas 20 meters-teleskop, utan att finna något av intresse. Den nu rapporterade detektionen har gjorts med hjälp av observationer från flera teleskop och visar att både storleken på området där molekylen finns, och dess koncentration, är så liten att mina försök förmodligen var dömda att misslyckas.

(Bild: Molekylen har hittats i stjärnbildningsområdet Sagittarius B2, nära Vintergatans centrum.)

Här finns pressreleasen från Max Planck Society.

Maud Olofsson skulle bli nästa i rymden efter Fuglesang

2008-04-01T00:22:00.001+02:00

[Redigerat: April, april, kära rymdsillar! Trots detta är nästan allt sant. SR Norrbotten rapporterar från Spaceport Swedens presskonferens i morse och rapporterar bland annat att en anläggning för astronautträning vid Esrange blir ett faktum innan 2012. Maud Olofsson har vad jag vet inga planer på att bli rymdturist (jag lovar att fråga henne om jag får tillfälle). Men näringsministrar i rymden ser ut att kunna bli verklighet inom bara några år.]

Det är mycket på gång i Kiruna i dessa dagar. I förra veckan presenterade ett flertal aktörer sina planer för Rymdstaden Kiruna 2020, och ett 'Rymdråd' startades med representanter för bland andra kommunen, Luleå tekniska universitet och Rymdbolaget (NSD, Kuriren). Nu under tisdagen den 1 april presenterar rymdturismföretaget Virgin Galactic och Spaceport Sweden sina planer för hur arbetet går med att upprätta en bas för rymdfärder från Kiruna. Deltar gör Will Whitehorn, vd för Virgin Galactic, samt Spaceport Swedens Olle Norberg (mer om detta hos Spaceport Sweden). Däremot så saknas närings- och rymdministern Maud Olofsson. Enligt vad Populär Astronomi erfar har det nämligen funnits långtgående planer på att Maud Olofsson skulle bli landets första rymdturist och därmed andra svensk i rymden, alltså före den enda hittills kända svenska rymdturist, utlandssvenske Bengt Söderqvist (DN i januari 2007). Olofsson har varit på hemliga träningspass under vintern hos Esrange i Kiruna, och har varit i tät kontakt med astronauten Christer Fuglesang under en längre period. Hennes planer skulle avslöjats idag av henne själv och Virgin Galactic. Varför rymdministern nu inte blir första norrlänningen i rymden är ändå oklart, men enligt ryktena från Kiruna och Stockholm så handlar det om att regeringen inte gått med på att betala hela biljettpriset.

Rymdministern Maud Olofsson på invigningen av Spaceport Sweden för drygt ett år sedan. Tydligen var det då som hon började förhandla om en egen rymdresa, något som nu gått i kras. (Foto: Hans-Olof Utsi/Spaceport Sweden)

Andra bloggar om: aprilskämt, rymdturism, Maud Olofsson, Kiruna

Galaxer i zoot snurrar rättvist

2008-03-27T16:41:00.001+01:00

Kommer ni ihåg Galaxy Zoo som vi skrev om för ett tag sedan? Det är ett projekt där allmänheten kan bidra att klassificera ett stort antal galaxer från kartläggningen Sloan Digital Sky Survey.

Nu har astronomera bakom projektet släppt de första resultaten. Det visar sig att det finns lika många spiralgalaxer med armar böjda medurs som moturs. Det verkar inte heller finnas något område på himlen där fler galaxer snurrar åt det ena än det andra hållet. Allt detta är ingen överraskning om man antar att galaxernas rotation bestäms främst av lokala förhållanden när de bildas och att dessa förhållanden är likadana överallt i universum, i alla fall i genomsnittet.

Men samtidigt har det inte inte varit helt uteslutet att universum föredragit en viss snurriktning eller att det funnits svaga magnetfält i universum som kunde påverka galaxerna. Galax-zoot med sina 100 000 frivilliga har nu alltså bidragit till att visa att så inte är fallet.

Personalnytt: Avhopp hos NASA och Fuglesang i Europavalet

2008-03-27T13:30:00.002+01:00

Rymdfärjan Endeavour har landat (DN, SvD) och NASAs rymdfärjeprogram tycks gå som på räls igen. New Scientist summerar senaste flygningens bedrifter — dess japanska del har vi redan skrivit om. Men NASA skakas av att en vetenskaplig tungviktare sagt upp sig. Alan Stern har inte sagt varför han slutar men sannolikt handlar det om bråk om pengar till NASAs planer för utforskandet av Mars. Under den senaste veckan hotades marsprogrammet av nedskärningar (Martian Chronicles, Astrowebb) som skulle inneburit att en av strövarna Spirit och Opportunity behövt stängas ner (eller i alla fall gå i ide) i höst.

På hemmaplan (ja nästan) ryktas det att astronauten Christer Fuglesang ska kandidera i 2009 års Europaval för Folkpartiet (skyll på bloggaren Henrik Alexandersson om det visar sig vara felaktigt). Om inget annat skulle det vara roligt med att ha en kunnig, utbildad vetenskapsman bland våra aktiva politiker.

Tillbaka på marken för rymdfärjan Endeavour efter en lyckad tur till rymdstationen. (Bild: NASA)

Enceladus: en måne för dig som hoppas på liv

2008-03-27T07:17:00.003+01:00

Nu kommer resultaten från Saturnus-sonden Cassinis dyk ner genom månen Enceladus' plymer. Månen, med sin tigerrandiga yta och kraftiga vattengeysrar har sedan ett tag gjort att den seglat upp som ett av de ställen i solssystemet där hopp om liv faktiskt känts berättigat. Nu efter Cassinis besök verkar Enceladus ännu mer spännande än förut. Framförallt har man hittat tecken på mängder med komplexa kolbärande molekyler i gasen som strömmer ut från sprickorna i månens yta (SR Vetenskapsradion). Dessutom verkar flöden fara med överljudhastighet, något som forskarna tror skulle kunna förklaras med att de matas från vattenreserver under högt tryck under ytan. Enceladus sammansättning börjar likna en komets, vilket väcker frågan om hur den bildades. Saturnusmånen ställer lika många frågor om solsystemets historia som det gör om villkoren för liv här i vårt eget solsystem.
Pressmeddelande hos ESA
Artikel hos Planetary Society
Pressmeddelande hos NASA
De första bilderna från besöket, på Lunkens blogg

De heta sprickorna vid Enceladus' sydpol, märkligt nog döpta efter städer i Mellanöstern: Damascus, Baghdad, Cairo och Alexandria. Efter sin dykning mot månen, då Cassini kom så nära som 52 kilometer ovan ytan, kunde sonden göra nya temperaturkartor på de här skumma ränder. Sprickorna visar sig vara hetare än väntat, med temperaturer på uppemot cirka 90 minusgrader, 90 grader varmare än den omgivande ytan. (Bild: NASA / JPL / GSFC / SwRI / ISS)

Andra bloggar om: rymden, liv, astronomi, planeter, Saturnus, Enceladus, Cassini

Den svenska exoplanetjakten började tidigare än du trodde

2008-03-26T08:46:00.000+01:00

Man ska inte underskatta Sveriges amatörastronomer. Igår skrev jag om hur Anders Hemlin från Gävle observerat när exoplaneten HAT-P-3 b for framför sin sol med sitt teleskop i Sandviken. Han var dock inte den som var först med att fånga en exoplanet från svensk mark. Den äran tillfaller Anders Nyholm, då gymnasist, som redan oktober 2003 fotograferade en passage av en av de mest kända exoplaneterna, HD 209458 b. (Visst behöver vi smeknamn för dessa planeter — det är sannerligen dags för Internationella astronomiska unionen att göra något åt saken.) Planeten har förresten nyligen intresserat forskare från Kiruna. Anders Nyholm gjorde sina mätningar på Tycho Brahe-observatoriet utanför Malmö, och beskriver dem i en artikel i studenttidskriften Tsunami (se även pressmeddelanden från Högskolan i Kristianstad och Astronomiska sällskapet Tycho Brahe). Man kanske ska tillägga att amatörastronomer i Finland var igång med att göra egna exoplanetobservationer redan 2000. Men Sverige knappar uppenbarligen in.

Anders blev först i Sverige med att observera en exoplanet

2008-03-25T11:13:00.006+01:00

Stjärnan HAT-P-3 i Stora björnen sedd från Sandviken. Just när denna bild togs passerade en Jupiter-liknande planet framför stjärnan och gjorde den lite ljussvagare än vanligt. (Bild: Anders Hemlin)
Amatörastronomen Anders Hemlin från Gävle är troligen först med att från Sverige observera en planet utanför solsystemet med eget teleskop. Efter noga planering och noga databehandling lyckades han i lördags observera när planeten HAT-P-3 b befann sig framför sin värdstjärna och gjorde den tillfälligt blekare. Eller om man ska vara noga så lyckades Anders bilder fånga ögonblicket då stjärnan blev lite ljusare när planetens passage var över. Läs gärna hans rapport er på amatörernas forum Astronet. Observationerna gjorde han från sitt eget observatorium i Sandviken. Jag ringde upp Anders och gratulerade.
— Tack! Synd bara att det inte blev hela passagen. Det var för ljust vid början av kvällen.
Hur länge har du siktat på att kunna fånga en exoplanet?
— Det är väl ett halvår som jag försökt sätta mig in och ta reda på hur man ska göra observationerna.
Vad har du för planer nu? Ska det bli fler planeter framöver?
— Tanken är att man ska trimma och automatisera utrustningen mera, så att man kan driva ett eget projekt.
Upptäcka en exoplanet kanske?
— Att hitta en ny exoplanet är svårt, däremot går det alltid att hitta något annat roligt.

Planeten HAT-P-3 b som Anders observerade är ungefär lika stor som Jupiter men hälften så tung. Den ligger ynka 6 miljoner kilometer från stjärnan, en trettiondedel av avståndet mellan jorden och solen, och snurrar runt sin stjärna på lite mindre än tre dagar. HAT-P-3 b, som ligger 450 ljusår bort i stjärnbilden Stora björnen, upptäcktes 2007 av HATNet-projektet. Sedan ett par år tillbaka håller amatörastronomer runt om i världen koll på andra planetsystem i galaxen, bland annat genom projekten AXA och Transitsearch .
[Uppdatering 26/3: Först ut med svenska exoplanetobservationer var faktiskt en annan Anders i Skåne, redan 2003: läs om det här.]
Andra bloggar om: planeter, exoplaneter, rymden, astronomi, Sandviken, amatörastronomer

Fira påsk med Äggnebulosan

2008-03-22T20:00:00.000+01:00

Äggnebulosan är en astronomiklassiker som passar väl till årstiden. Sedan Hubbleteleskopet tog sina första häpnadsväckande bilder 1996 verkar forskarna ha lämnat ägget och istället letat efter andra, liknande nebulosor. Man tror att Äggnebulosan är ett exempel på ett kort skede i en stjärnas liv, då den börjar kastar bort sina yttre lager. Så småningom blir den en så kallade planetarisk nebulosa. Nuförtiden känner man till en drös liknande nebulosor, som alla ser olika ut. Om man bläddrar till slutet av denna artikel (pdf-format) som publicerades i december 2007 så finns det några fina bilder, även de tagna med Hubbleteleskopet. Ingen av de nya bilderna ser speciellt ägglika ut, men det gör väl inte de på Äggnebulosan heller, om man ska vara helt ärlig. Bland dem finns förresten Ruttet-ägg-nebulosan, men den heter så på grund av att den är rik på svavelföreningar som i alla fall luktar illa på jorden.

Äggnebulosan, färgkodad för att visa hur ljuset från den dolda stjärnan i mitten sprids av skalliknande lager av stoft runtomkring den. Nebulosan ligger 1400 ljusår bort i Svanens stjärnbild. Bilden släpptes 2003. (Bild: NASA/Hubble Heritage Team/STScI/AURA)
Andra bloggar om: påsk, ägg, nebulosor, astronomi, rymden

Gammablixt i onsdags morse var synlig för blotta ögat

2008-03-19T19:40:00.003+01:00

När universum var hälften av sin nuvarande ålder exploderade en stjärna. I onsdags morse nådde ljuset hit och sken starkt i en halv minut eller så. Redan efter 5 minuter var den utom räckhall för de flesta amatörteleskop. (Bild: Pi of the Sky)
Under en halv minut i morse hade du kunnat se ljuset från en våldsam explosion som ägde rum när universum var hälften av sin nuvarande ålder. Gammablixten 080319B upptäcktes klockan 06.12 på onsdag morgon av satelliten Swift, som fångade dess gammastrålning. Mindre än 10 sekunder senare så fotograferades den i synligt ljus av supersnabba kameran Pi of the sky på Las Campanas-observatoriet i Chile. När den var som ljusstarkast nådde den magnitud 5,3 — alltså lätt inom räckhåll för blotta ögat när himlen är tillräckligt mörk. Inom en timme var jätteteleskopen VLT på spåret, och kunde fastslå att gammablixten låg hela 7,5 miljarder ljusår bort. Jag ringde upp gammablixtforskaren Jesper Sollerman för ett expertutlåtande.
Hur kommer det sig att denna blixt var så otroligt ljusstark?
— De var på den tidigare än vanligt. Samtidigt som Swift tittade så såg de den från marken. Det är så bra det kan bli!
Jesper Sollerman tror dock inte att det finns en chans att se tecken på supernovaexplosionen som troligen kommer att följa dagens gammablixt.
— Det är lite för långt bort för att kunna hitta en supernova, säger han.
Gammablixtar av den här sorten tror man uppkommer när kärnan i en exploderande stjärna kollapsar och bildar ett nytt svart hål.
Om gammablixten hos Pi of the Sky
(Tack till den anonyma kommenteraren som tipsade om detta.)
[Uppdatering 21/3, 23/3: Nu finns det en pressrelease hos NASA och medierna har hakat på, bland dem TT i DN, Aftonbladet och SVT.]

Ut i det omöjliga

2008-03-19T08:54:00.002+01:00

— Det enda sätt att upptäcka gränserna för vad som är möjligt, är att våga sig förbi dem, ut i det omöjliga.
Det andra av Arthur C. Clarkes tre lagar

Arthur C. Clarke, författare och rymdpionjär, har gått ur tiden, rapporterar DN bland andra. Kanske dags att läsa om Malin Sandströms gästinlägg om hans liv och verk från i december. Ute i bloggosfären har Jennifer Ouellettes blogg Cocktail party physics en kort men fin dödsruna signerad författaren Lee Kottner, medan på annat håll får han kritik för att aldrig ha kommit ut som homosexuell.

Radioteleskopet SEST i Chile, där Lars E. B. Johansson var station manager, efter en snöstorm 1997. (Bild: L. Haikala)
I lördags drabbades Onsala rymdobservatorium av ett annat dödsfall: radioastronomen Lars E. B. Johansson som var med och grundade det framgångsrika svenska millimeterteleskopet SEST. Han var också den som kunde mer än någon annan om Onsalaobservatoriets golfboll-liknande 20-meters radioteleskop.
— Lars besatt en oerhörd, förmodligen inom Sverige unik, erfarenhet och kompetens för att driva ett högteknologiskt radioteleskop, skriver Onsalachefen Hans Olofsson i ett e-brev igår.

Sjukt svårt finn-fem-fel hos Prisma

2008-03-17T20:05:00.003+01:00

Krister Sjölander på Rymdbolagets Prisma-blogg bjuder på bloggosfärens jobbigaste tävling. Nu ligger Kristers andra finn-fem-fel-bild ute, och jäklar vilken utmaning att lista ut vilken pryl som ska plockas bort innan satelliterna ska upp. Om jag fick städansvaret där skulle nog Christer Fuglesangs ökända skiftnyckel inte vara det enda felplacerade föremålet i rymden. Första delen i tävlingen är möjligen lite lättare, men inte mycket. Klarar du utmaningen? Krister hotar nämligen med att lägga ner tävlingen om inte det blir fler svar... (Mer om Prismasatelliterna kan du förresten läsa i senaste nummer av Populär Astronomi.)

Är det en bortkommen kexchoklad i mitten som sitter fel bland Prismas kablage? Jag är inte så säker längre. Klicka för att se hela bilden och gissa själv. (Bild: Rymdbolaget)

Google Sky (och månen och Mars) nu i webbläsaren

2008-03-17T10:37:00.001+01:00

Prylfeber-Wille och Lunken tipsar om att Google Sky nu finns i din webbläsare. Det är bara att klicka här och börja kolla in hur rymden ser ut enligt de himmelsobservationer som Google har i sin databas. Dessutom så finns även heltäckande kartor över månen och Mars. Snabba observationer: Sky erbjuder den fina möjligheten att jämföra kartor i synligt ljus med både infrarött och även WMAP-satellitens karta över den kosmiska bakgrundsstrålningen — klicka på 'Mikrovågor'. Sky finns på svenska men Google Moon och Mars är än så länge bara på engelska. Mars-bilderna är i bästa fall kolorerade och ännu saknas de fantastiska bilderna från kretsaren MRO. Dem hittar man till exempel på HiRise-kamerateamets hemsida.
Google Sky på svenska
Google Mars
Google Moon
Ny Teknik rapporterar

Nu kan vi tävla i Google Sky-konst. Det här är stjärnhopen Plejaderna tillsammans med den kosmiska bakgrundsstrålningen på samma ställe. (Bild: Google Sky)
Andra bloggar om: Google, Google Sky, astronomi, rymden, webben

Rymden på japanska

2008-03-16T20:04:00.002+01:00

Som Astrowebb och Rymden i dag redan rapporterat är det livat på Internationella rymdstationen ISS just nu. Rymdfärjan Endeavour åkte upp dit den 11 mars (Ny Teknik) med två mål: installera nya super-robotarmen Dextre (Aftonbladet) och japanska forskningslabbet Kibo. Det här är förstås stora nyheter i Japan och landets rymdstyrelse JAXA verkar ha piffat upp deras webbsidor ännu ett snäpp för att möta intresset. På JAXA:s engelska Kibo-sida finns gott om information om alla experiment som finns ombord. Bland annat kommer man att undersöka hur rymdinstrumentering slits av kosmiska partiklar och damm. Så finns också röntgenkameran Maxi, som letar tillfälligt uppblossande stjärnor som gammablixtar. Veckans hjälte är astronautveteranen Takao Doi: de kan följa hans framfart på video textat på japanska på JAXA:s gedigna japanska Kibo-sida. Två till flygningar till ISS kommer att behövas innan Kibo är färdigkonstruerat. JAXA är i övrigt hejare på grafik — kolla in de grymt snygga tygmärken (bild ovan) för flygningarna. Något för patchsamlaren Assi kanske?

Japanska rymdlabbet Kibo som just nu kopplas ihop ombord rymdstationen. (Bild: JAXA)

Andra bloggar om: Japan, rymdstationen, rymden, snyggt, japanska

Är det månen eller solen som kretsar kring jorden? (2008 remixen)

2008-03-14T21:56:00.000+01:00

Fransmannen som tävlar i Vem vill bli miljonär? är osäker på vilken himlakropp som kretsar kring jorden (se klipp nedan). Är det, som studiopubliken tror, solen? Eller är det månen? Skulle det rentav kunna vara Venus eller Mars? Visst kan man skratta åt tv-publikens okunskap, men jag tycker man får inse att folk klarar sig fint i det här livet utan att veta exakt vilka himlakroppar som snurrar kring vilka. Det är ju Melodifestivalen man snackar om på fikarasten, inte det där med månens faser.

Man vet aldrig när det kan vara viktigt att kunna lite basastronomi. (Tack Björn L för tipset.) Källa: glumbert.com

Ett dyk på Enceladus

2008-03-11T14:22:00.002+01:00

I morgon kommer NASAs rymdfarkost Cassini att flyga förbi Saturnus måne Enceladus. Det blir inte bara en avmätt titt på behörigt avstånd utan Cassini kommer bokstavligen att duschas av geysrarna som finns vid månens sydpol. Det ska dock inte vara någon fara för rymdfarkosten säger NASA i sitt pressmeddelande, eftersom de is- och dammpartiklar den kommer att träffas av är väldigt små. Forskarna är väldigt intresserade av att noga analysera det som sprutar upp ur sprickorna på månens yta. Det finns nämligen en chans att flytande vatten, ja till och med en ocean av vatten skulle kunna finnas på Enceladus. ...och då börjar ju förstås alla att spekulera om möjligheterna till liv... Spännande!
Läs mer i pressmeddelandet
Följ hela förbiflygningen på de inblandades egen blogg

Så här kanske det kan se ut när Cassini närmar sig Enceladus (Bild: NASA/JPL)

Så pass hotfull är 'dödsstjärnan' WR 104

2008-03-09T09:23:00.002+01:00

DN skriver om WR 104, en dubbelstjärna 8000 ljusår bort, som eventuellt kan explodera på fel sätt och äventyra livet på jorden. Systemet WR 104 består av två tunga stjärnor, där båda vad det lider kommer att explodera som en supernova. Det i sig är inte farligt, men som den australiensiske astronomen Peter Tuthill förklarar på ett mycket bra sätt på sin hemsida, skulle den ljusstarkare av stjärnorna kunna explodera som en gammablixt, riktad ungefär mot oss.

WR 104 är omgiven av ett mycket snyggt spiralformat gasmoln som kastats ut från dubbelstjärnan, vilket tyder på att vi tittar ner på systemet. Det i sin tur betyder att gammablixten, som förmodas komma i en smal stråle från stjärnans poler, skulle kunna riktas mot oss. Någon gång inom de närmaste par hundra tusen åren skulle det kunna inträffa. Det är långt ifrån klart ens att alla sådana stjärnor blir gammablixtar, men WR 104 verkar vara en stjärna att hålla ett öga på. Kanske någon annanstans ifrån, då den ligger i Skyttens stjärnbild och syns lite halvdåligt från Sverige.
Mer hos forskaren Peter Tuthill
Mer hos Phil Plait
Originalartikeln hos ArXiv

Spiralnebulosan runt WR 104 visar att vi tittar ner på det lite farliga dubbelstjärnesystemet som skapat den. (Bild: P. Tuthill)

Jules på väg till rymdstationen

2008-03-09T08:39:00.001+01:00

Europas nya rymdfarkost Jules Verne sköts upp tidigt i morse svensk tid ombord en Ariane-raket från Kourou i Guiana. Det rapporterar TT, som i sin rapport (här hos HD) skriver om att den bär med sig datorutrustning byggd av Saab Space i Göteborg. Andra rapporter finns hos ESA:s svenska webbplats och DN. Jules Verne ska vara den första i en serie av lastbärande rymdfarkoster som åker upp till rymdstationen likt den mindre ryska Progress. Sen återvänder den mot jorden, fylld med sopor, och brinner upp på kamikaze-vis i atmosfären. Missionen bevakas (över?)entusiastiskt av Rui Borges på bloggen SpaceEurope och ESA:s "inofficiella" Jules Verne-blogg (inofficiellt är att ta i, men den är i alla fall spretigare än Columbus-bloggen). Som förresten finns i lite olika versioner på engelska, franska och tyska.

Jules Verne-bloggen har en sedvanligt skakig uppsändningsvideo från rymdbasen i Kourou — klicka på bilden för att komma dit. (Bild: ESA)

Planeternas hemligheter i Populär Astronomis marsnummer

2008-03-07T08:20:00.000+01:00

Mars har varit kall under hela sin historia. Det är den dystra slutsatsen som kirunaprofessorn Stas Barabash drar i Populär Astronomis nya nummer, som släpps idag. Han forskar om varför är Mars, Venus så olika nuförtiden, och berättar om vad han och sina kollegor kommit fram till. Varför finns det liv här men inte, såvitt vi vet, någon annanstans i solsystemet? Artikeln finns förresten också som pdf. Planeternas hemliga förflutna står i fokus — i en annan artikel skriver Hans Rickman om den explosionsartade utveckling som solsystemet gick igenom för några miljarder år sedan. Därtill kan du läsa om svenska Prisma-projektet, satelliten Corot och dess pågående jakt på planeter runt andra stjärnor, se de senaste bilderna på Merkurius med expertkommentarer, och ta reda på hur man kan trivas som amatörastronom i Sveriges omväxlande kalla och ljusa norr. Mer info och några gratisartiklar finns på www.popast.nu.

Populär Astronomi finns inom några dagar i välsorterade tidningsbutiker. Vill du vara säker på att få tag i ett ex kan du prenumerera på nätet.

Den nya bilden av universum (nu med kosmiska neutriner)

2008-03-06T07:27:00.005+01:00

Såhär ser satelliten WMAP:s nya karta över den kosmiska bakgrundsstrålningen ut. Efter fem års observationer fastslår man bland annat att universum är 13,73 miljarder år gammalt (plus minus 120 miljoner år). (Bild: NASA/WMAP Science Team)

Kosmologisatelliten WMAP har efter 5 år av observationer släppt nya slutsatser om hur universum är beskaffat. Satelliten samlar ljuset — eller i alla fall mikrovågsstrålningen — som släpptes fri 380 000 år efter big bang då universum blev genomskinligt för första gången. Sedan förra datasläppet så har det kanske inte hänt så mycket. WMAP-resultaten bekräftar bilden av universum som började med stora smällen och vars nuvarande tillstånd bestäms till övervägande del av mörk materia (som ingen vet vad det är för nåt) och mörk energi (som ingen vet vad det är för nåt). Nytt för denna gång är att man kunnat se tydliga tecken på neutrinerna som skapades i big bang. 380 000 år efter stora smällen så stod de för 10 procent av universums energi. Nuförtiden är de så pass kalla och skygga att inte ens ljusårstjocka lager med bly skulle räcka för att fånga några. Mer om neutrinerna finns hos New Scientist. Borta på Bad Astronomy förklarar Phil Plait alltsammans på ett pedagogiskt sätt.
Andra bloggar om: universum, kosmologi, neutriner, big bang, astronomi, rymden

Bond spränger vid Chiles jätteteleskop

2008-03-04T10:10:00.001+01:00

Björn Stenholm tipsar om att James Bond-filmen Quantum of Solace börjar under mars månad spelas in vid europeiska sydobservatoriets jätteteleskop VLT på Cerro Paranal i Chile. Det rapporterar nu tidningar som El Mercurio (även här) och ESO har gått ut med ett mejl till all sin personal. El Mercurio skrev igår att det kring Paranal skall spelas in scener med kraftiga explosioner. Tydligen är det inte teleskopen som man vill filma utan det prisbelönta astronomhotellet lite längre ner på ökenberget. Med ett filmteam på uppemot 300 pers, samt 007 själv, Daniel Craig, blir det sannolikt det största besöket hittills på observatoriet. Filmen får premiär i november.

Här ska bondfilmsbomber explodera. Astronomhotellet vid VLT på Cerro Paranal är liksom halvgömd under jorden (själva teleskopen ligger uppe på berget bakom fotografen). Ökenlandskapet blir en fin kuliss för James Bond som tydligen ska bekämpa terrorister med latinamerikanska kopplingar i nya filmen Quantum of Solace. (Bild: Robert Cumming)

Andra bloggar om: Bondfilmer, film, James Bond, teleskop, filminspelningar, Chile

Fuglesang öppnade norrskensobservatorium på Svalbard

2008-03-03T13:33:00.001+01:00

När det nya observatoriet på Svalbard invigdes för två veckor sen var inte bara norska utbildningsministern Tora Aasland med (hennes tal finns förresten att läsa hos Svalbardposten), utan även svenska astronauten Christer Fuglesang. Som ju observerat norrsken själv från rymden. Observatoriet ska syssla uteslutande med norrskensforskning, mest i synligt ljus, och har utrustats med ett stort antal instrument byggda på olika håll i världen. Dock har jag inte kunnat hitta några spår av svenska inblandning på Kjell Henriksen observatoriets webbplats, utöver just Fuglesangs på invigningen. Bland annat ska man satsa på att mäta det ljussvaga norrskenet som förekommer på dagtid. Till det behöver man både nordliga breddgrader och en riktigt mörk plats.
Läs mer på norska på forskning.no och i Nature

Nya Kjell Henriksen observatoriet på Svalbard är föga förvånande världens nordligaste observatorium för norrskensforskning. (Bild: Olli Jokiaho/kho.unis.no)

Oenigt om närmaste stjärnans planeter

2008-02-29T09:44:00.002+01:00

Alfa Centauri B, bara 4,2 ljusår härifrån, kan ha steniga planeter som jorden i den så kallade 'beboeliga zonen' runt stjärnan. Det är i alla fall slutsatsen som ett gäng forskare i USA har dragit efter att ha kört datasimuleringar. De har räknat fram, utifrån det man vet om hur planeter bildas, vilka slags planetsystem som kan tänkas finnas där. Alfa Centauri är en trippelstjärna, där stjärnan B är något rödare och ljussvagare än solen. Forskarna, ledda av Javiera Guedes, har dock kommit fram till att planeterna inte bara kan finnas där, utan det går även att mäta dem om man satsar på att mäta stjärnans rörelser riktigt noga under några års tid.
Men Guedes team är överoptimistiska, tycker planetforskaren Philippe Thébault vid Stockholms universitet. Han har forskat om planetbildning i samma stjärnsystem.
— De studerar inte hela planetbildningsprocessen, utan bara sista etappen.
Enligt Thébaults datamodeller, som behandlar de tidigare stadier i planetbildning runt Alfa Centauri A, är det svårt att bilda planeter i den beboeliga zonerna runt stjärnorna A och B.
— Det finns inga planeter där. Alfa Centauri är ett system där det är nästan omöjligt att bilda jordliknande objekt vid jordens avstånd från stjärnan.
Artikel av Javiera Guedes med flera
Artikel på New Scientist Space
Medförfattare Greg Laughlin bloggar om resultaten

Det är alltså kanske för tidigt för att börja planera en resa till Alfa Centauri. Men det hindrar inte det sanslöst ambitiösa Ultimate Project. Det är ett litet gäng som har börjat projektera 500 år i förväg för en resa till en näraliggande stjärna för en miljon jordbor, till en kostnad på bara ett år av världens BNP. Galet, säkert, men värt att ta på allvar, tycker både Greg Laughlin och Centauri Dreams som kommenterar.

De olika kombinationer av steniga planeter som enligt Javiera Guedes och hennes kollegor kan finnas runt alfa Centauri B. Med flera års observationer tror de att planeternas rörelser borde kunna mätas härifrån jorden. (Bild: G. Laughlin/oklo.org )

World Wide Telescope

2008-02-28T15:59:00.003+01:00

På den årliga idékonferensen TED visades igår en ny leksak som Microsoft Research tänker släppa under våren: World Wide Telescope, en mjukvara som ska visualisera rymden. Se den inspelade presentationen (på engelska, knappt 7 minuter) här nedanför.

Om jag har förstått rätt så är skillnaden mot Google Sky som ju redan erbjuder ett roligt gränssnitt till astronomiska bilder samt extrainformation, att man i World Wide Telescope har gjort så att zoomen inte bara visar hur stort ett objekt ser ut på natthimlen utan att det också motsvarar dess avstånd från oss när man zoomar. Detta ska ge en bättre illusion av att kunna "åka dit".

Direktlänk till filmen.

Vinnande satellitprojektet kan ta reda på dödsasteroidens planer

2008-02-27T07:44:00.003+01:00

Så kan vi bli säker på farliga asteroiden Apophis' framtida bana. Klicka för att läsa mer om det vinnande satellitprojekt Foresight och de andra bidragen i Planetary Societys tävling. (Bild: SpaceWorks / SpaceDev för Planetary Societys Apophis Mission Design Competition)
Som bekant finns det en liten risk att asteroiden Apophis krockar med jorden 2036. Det som vi behöver är en snabb insats för att noga bevaka asteroiden inför dess eventuellt ödesdigra första besök hos jorden 2029. Då avgörs hur det kommer att gå 7 år senare. Amerikanska Planetary Society utlyste i samarbete med NASA och ESA en tävling förra året för att ta fram smidiga sätt att öka våra kunskaper om Apophis och vart den är på väg. Nu har de vinnande bidragen korats: läs om dem här hos Planetary Society. Första priset går till amerikanska Spaceworks Engineering för deras lågbudgetprojekt Foresight. Enligt förslaget skulle en sond inta en tät bana Apophis mellan 2012 och 2015, granska den i detalj med en enkel spektralkamera, för att sedan dra sig tillbaka till ett avständ på 2 kilometer för att åka med asteroiden i sin bana runt solen. På så vis skulle man med hjälp av lidarteknik få vrålkoll på Apophis bana och därmed risken för framtida krockar med jorden, till en kostnad av bara 900 miljoner kronor. Rena fyndet, tycker jag.
[Uppdatering: Nu har Aftonbladet och DN rapporter om detta.]
Andra bloggar om: asteroider, rymden, astronomi, Apophis, hot mot jorden, Bruce Willis

Pamelas första skörd av antimateria från rymden

2008-02-25T16:21:00.004+01:00

Svensk-italienskbyggda experimentet Pamela letar sedan juni 2006 efter antimateria i rymden. I torsdags presenterades färska data från Pamelas första år på konferensen UCLA Dark Matter 08 i Los Angeles. Jag fick tag i Mark Pearce, projektledare för Pamela på KTH i Stockholm. Tidigare experiment har bara gjorts från ballonger, berättar han, och då inte längre än något dygn åt gången.
— Datakvalitén är bara så mycket bättre än någonting tidigare på marknaden, säger han.
Från sin plats ombord på en kommersiell rysk satellit samlar Pamela stora mängder kosmiska partiklar. Tanken är att lista ut var antipartiklarna bland dessa kommer ifrån. På konferensen presenterades ett år av mätningar av antiprotoner. Resultaten har man inte analyserat färdigt än, men redan nu ser det ut som om antiprotonerna skapas när energiska protoner krockar med gasen mellan stjärnorna. Tidigare ballongexperiment kunde inte utesluta att de allra mest energirika kom till när ännu okända partiklar — sådana som kanske utgör universums mörka materia — växelverkade med varandra. Pamela ser ännu inga tecken på detta. Den mörka materian hoppas man ändå att kunna att kasta ljus på: experimentet fortsätter i 2 år till. Mark Pearce ser fram emot att Pamela samlar på sig fler antiprotoner och positroner med riktigt hög energi, där inget experiment letat förut.
— Ju högre i energi man går, desto större chans att hitta nåt intressant, säger han.

Såhär fångar Pamela antiprotoner. Klicka för att komma till experimentets hemsida, som har fler roliga diagram och info om hur allt funkar. (Bild: Pamelas hemsida)
Andra bloggar om: antimateria, rymden, mörk materia, satelliter, experiment, fysik

Felande länk mellan pulsar och magnetar funnen?

2008-02-24T11:38:00.001+01:00

Forskare vid NASA och vid kanadensiska McGill-Universitetet har hittat en möjlig länk mellan två typer av neutronstjärnor; pulsarer och magnetarer. Man har nämligen sett tecken på att pulsaren i supernovaresten Kes 75 plötsligt bytt skepnad och blivit en magnetar.

Den första pulsaren upptäcktes på 60-talet, och förbryllade dåtidens radioastronomer med sin stadiga, regelbundna puls. Man undersökte till och med möjligheten att pulsen kunde komma från en avlägsen intelligent civilisation, men det dröjde inte länge innan man insåg att det rörde sig om en mycket snabbt roterande neutronstjärna. Idag har vi upptäckt över 1800 pulsarer bara i vår egen galax.

En bild av hur vi tror att en magnetar kan se ut, med utritade magnetfältlinjer (Bild: Robert Mallozzi, University of Alabama / NASA)

Magnetarer å andra sidan är mycket mer ovanliga. Hittills har bara en handfull upptäckts i Vintergatan, och det är knappt 10 år sedan man kunde påvisa att de överhuvudtaget finns. De tros alltså också vara neutronstjärnor, men de har mycket starkare magnetfält (därav det inte så fantasifulla namnet). Magnetarer har också mycket våldsamma utbrott av röntgen- och gammastrålning (s k gammablixtar), några av de kraftigaste vi sett hittills i universum.

Man har länge undrat hur pulsarer och magnetarer hänger ihop; om alla magnetarer är en mycket ovanlig typ av pulsar, eller om alla pulsarer förr eller senare går igenom ett magnetar-stadium. Det är för tidigt att säga om Kes 75-pulsaren verkligen har blivit en magnetar eller om den bara visar tillfälliga magnetar-liknande egenskaper i form av kraftiga röntgenutbrott, men med tanke på hur exotiska magnetarer är, är det ändå en viktig upptäckt.

Resultaten publicerades den 21 februari i Science. Läs pressreleasen hos McGills nyhetssidor.

Förstärkning i astrobloggosfären

2008-02-22T16:10:00.003+01:00

I höstas fick jag mejl med en fråga om den ökanda icke-planeten Nibiru. Brevskrivaren höll på med ett projektarbete om astronomi, och nu har Assi (för det var hon) en egen blogg som varit igång ett tag på den fina adressen astronomi.blogg.se. Läs hennes programförklaring: snart bär det av till en rymdutbildning i Luleå, och vidare till NASA och ESA. Assi är också med i Göteborgs Astronomiska Klubb och har bilder uppe på GAKs hemsida. En till som håller på utbilda sig och bloggar sedan ett tag om processen är Astronomiguiden-Åsa. Det är roligt med tillskott i den svenska rymdbloggosfären!

Jag tycker vi plankar en utländsk idé och börjar en bloggkarneval med tema rymden. Carnival of Space är ett begrepp i engelskspråkiga rymdkretsar: senaste omgången finns hos Patrick Moores adept Chris Lintotts blogg. Vad säger ni Assi, Åsa, Dag på Rymden i dag, Malin på Vetenskapsnytt, Klar himmels P-M, Prisma-Krister, Rymdturism.se-Leif, Sven på Rymdbolaget, Rymdbloggen-Roland (och i mån av RSS, Johnny på Astrowebb och
Arielspace-Ariel)?

Assis blogg rekommenderas. (Bild: astronomi.blogg.se)

Svenska IRF ger oss ny bild av stjärnvind kring exoplaneter

2008-02-21T08:43:00.003+01:00

Forskare vid det svenska Institutet för Rymdfysik (IRF) i Kiruna har hittat en trolig förklaring till de snabba väteatomer som Hubbleteleskopet observerade kring exoplaneten HD 209458b år 2003. Upptäckten är gjord i samarbete med forskare från Frankrike, Schweiz, Italien och Österrike.

Ungefär såhär kan det tänkas se ut när HD 209458b förlorar sin atmosfär och vätet strömmar ut i rymden som en kometsvans. (Bild: Jörgen Medman, KRAUZ & Co, NASA (JPL-Caltech, STEREO, STScI.))

Vi tog kontakt med Mats Holmström på IRF i Kiruna, huvudförfattare till den kommande artikeln i Nature:

Först och främst vill du kanske själv säga några ord om hur upptäckten gått till, och vad den kan få för tillämpningar?
— Det är en ny tolkning av en observation som gjordes med Hubble-teleskopet 2003. Då såg man hur UV-spektrat från stjärnan dämpades när planeten passerade framför stjärnan. Från det kunde man dra slutsatsen att det fanns ett moln av väteatomer kring planeten. Dämpningen av spektrumet visade även att atomerna hade hög hastighet (över 100 km/s).
— Detta har förklarats genom att planetens atmosfär är så varm att den expanderar ut i rymden, samt att väteatomerna ytterligare accelereras av strålningstrycket från stjärnan. Vår idé var att de snabba väteatomerna inte alls härrör från atmosfärens expansion, utan istället bildas från stjärnvinden.
— När protoner i stjärnvinden kolliderar med väteatomer i övre delen av planetens atmosfär kan protonen ta upp en elektron (laddningsutbyte) och en s.k. energirik neutral atom (ENA) bildas. Det är alltså dessa ENAs som observerats av Hubble enligt vår hypotes.
— Eftersom dessa ENA bildas av stjärnvindsprotoner kan man från deras observerade hastigheter uppskatta stjärnvindens temperatur och hastighet. Något som inte varit möjligt tidigare så pass nära en stjärna.

Ni har alltså sett samma process i vårt eget solsystem som Hubble sett runt HD 209458; är det bara runt jorden eller också runt andra planeter i solsystemet som ni observerat detta?
— Dessa snabba väteatomer, ENAs, har observerats kring alla planeter där mätinstrument funnits. Kring Jorden, Venus och Mars. Det är därför bara naturligt att samma processer sker vid planeter kring andra stjärnor.

Vilka satelliter/observatorier har använts då ni studerat solsystemet?
— Vi byggde det första satellitinstrumentet som observerade ENAs, ombord på ASTRID som skickades upp 1995 i bana kring Jorden.
— Just nu har vi ENA-detektorer i bana kring jorden (NUADO på Double Star), Venus (ASPERA-4 på Venus Express) och Mars (ASPERA-3 på Mars Express) (Se denna länk för en sammanfattning). Vi bygger även instrument som ska skickas till månen (Chandrayaan-1) och Merkurius (BepiColombo).

Stort tack alltså till Mats Holmström!

Planeten är ungefär lika stor som Jupiter, men befinner sig mycket nära stjärnan HD 209548; ungefär som en åttondel av avståndet mellan Merkurius och solen. HD 209548 liknar vår sol, och befinner sig cirka 150 ljusår bort i stjärnbilden Pegasus.

Resultaten presenteras idag i Nature.

Atlantis resa avklarad. Men var den värd besväret?

2008-02-20T16:20:00.002+01:00

NASA och andra (t ex Aftonbladet) rapporterar att rymdfärjan Atlantis har landat utan problem på Kennedy Space Center i Florida. Europeiska rymdlabbet Columbus är installerat på rymdstationen ISS och rymdfärjeprogrammet verkar vara tillbaka på banan igen efter årets haltande start. Nästa rymdfärjeresa börjar tidigast den 11 mars. Då är det Endeavour som ska upp, och målet är att installera ISS japanska modul Kibo. Mer om flygningen finns att läsa hos Astrowebb.
Columbus intåg i rymden har varit en storartad händelse för ESA. Andra är inte speciellt imponerade. Brittiske astronominestor Martin Rees påpekar i en debattartikel i the Times att Columbus är 16 år för sent och tycker att ISS riskerar bli en kalkon i rymden även när den byggts färdigt. Europa bör strunta i NASAs vidlyftiga idéer, tycker han, låta privata företag ta över bemannade rymdfärder till exempelvis Mars, och satsa istället på små, smarta, högteknologiska och obemannade farkoster. Jag slår vad om att Christer Fuglesang inte hade hållit med. Vad tycker ni?

Atlantis landar i Florida. (Bild: NASA)
Andra bloggar om: rymden, NASA, Europa, rymdstationen, ISS, astronauter, Mars

7 skäl att inte missa månförmörkelsen

2008-02-20T08:20:00.002+01:00

Natten mot torsdagen den 21 är det månförmörkelse. Totaliteten börjar 04.01 och slutar 04.53: då kommer månen att se rödaktig ut. Animeringen intill (som är gjord av Per Ahlin) visar hur jordens skugga korsar månen under natten. Varför ska man då vara uppe?

Missar du den här blir det inga fler månförmörkelser förrän 21 december 2010.

För att vara februari så är det osedvanligt varmt ute. Okej, enligt SMHI så kan det mycket väl bli mulet, men får du en glugga i molnen kommer du inte frysa.

Du kan få kika på Saturnus samtidigt. Den blir den ljusstarkaste 'stjärna' nära månen, ungefär 6 månbredder till vänster om månen.

Månförmörkelser kan skådas från i princip varsomhelst bara det är stjärnklart. Mitt i storstan går bra (men tänk på att månen är lite mer svårhittad när den är förmörkad).

Månen är ovanligt het just nu. Läs om hur japanerna, kineserna och Google alla har siktet inställt på månen här. Senaste tillskottet är britterna, som häromveckan föreslog månsonden Moonlite. Sverige var ju tidigt ute i rejset med sonden SMART-1.

En bra månförmörkelse kan bli ett minne för livet. Att se jordens skugga sakta täcka över fullmånen för att sen lämna den igen är bland de trevligaste upplevelser som natthimlen har att bjuda på.

Har du kollat in en månförmörkelse i år så är det bara att börja planera för sommarens totala solförmörkelse. Den äger rum den 1 augusti och syns från en smal remsa jordyta som sträcker sig från Kanadas arktis över Grönland till Sibirien, Mongoliet och in i mellersta Kina. Äventyrssemester nån?

(Mångalet förresten: TT och samtliga nyhetsmedier — Metro tillexempel — som lyckades skriva att astronomen Peter Linde är vid astrologiska institutionen vid Lunds universitet. Bättre blev det hos t ex Ny Teknik).

Såhär kommer månförmörkelsen att utveckla sig under morgontimmarna torsdagen den 21. (Bild och animering: Per Ahlin)

Mars: för salt för liv?

2008-02-18T10:02:00.000+01:00

NASAs strövare på Mars, Opportunity och Spirit, firade nyligen fyra år av (vad annars?) strövtåg på den röda planetens yta. För den som hoppas på tecken på liv på Mars finns det mindre att fira. Nya analyser av data från Opportunity tyder på att även om det funnits vatten i området tidigare, skulle då vattnet ha innehållit lite väl höga halter av mineraler för att liv skulle varit möjligt (SvD, space.com, NASA). På jorden känner vi till bara ett tjugotal organismer som skulle kunna stå ut med sådana förhållanden. Hoppet står nu till andra områden på marsytan och till tidigare epoker i dess historia. I maj kommer landaren Phoenix till planetens polartrakter för att fortsätta letandet.

Stenarna kring Victoria-kratern tyder på ett fuktigt men mycket salt förflutet för just denna del av Mars yta. Bilden togs av strövaren Opportunity den 4 februari 2008. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Cornell University )

Spionsatelliten: farligare att spränga eller låta bli?

2008-02-15T09:45:00.002+01:00

Flera medier rapporterar (Aftonbladet, New Scientist, TT/DN) om att USA tänker skjuta sönder den havererade spionsatelliten USA 193 som vi skrev om i januari. Satelliten ligger nu bara 270 kilometer ovan jord och följs regelbundet av amatörer. En summering hittade jag till exempel på bloggen Arms Control Wonk. Enligt en rapport som Emily Ladkdawalla tipsar om på Planetary Societys blogg så är satelliten tillräckligt ljusstark för att kunna ses i en hyfsat kraftig fältkikare, om man vet vart man ska titta. Lakdawalla undrar om sönderskjutning verkligen behövs, och det är hon inte ensam om. Hydrazinbränslet skulle kunna bilda potentiellt dödlig gas över ett område stort som två fotbollsplaner om satelliten skulle falla ner som den är just nu, men sannolikt skulle den inte träffa befolkade områden. New Scientist intervjuar astronomen Jonathan McDowell som dock tycker att Vita Huset bara vill visa att USA kan skjuta ner saker från rymden lika lätt som Kina gjorde för ett år sedan med en trasig vädersatellit. USA 193 är betydligt större än denna, och frågan är om den stora mängden nytt rymdskrot skulle kunna skada rymdstationen. David Wright från Union of Concerned Scientists, som intervjuas i New Scientist, misstänker i alla fall att frågan inte kan anses vara utredd.
Andra bloggar om: USA, satelliter, rymden, spionsatelliter, politik

Gästinlägg: Kosmisk strålning och klimat

2008-02-14T19:10:00.001+01:00

Det här är ett gästinlägg av min kollega Dan Kiselman, som forskar om solen vid Kungl. Vetenskapsakademiens Institut för solfysik i Stockholm.

I onsdags kväll höll Jasper Kirkby från CERN föredrag på Kungl. Vetenskapsakademien under titeln Cosmic rays and climate. Jag gick dit för att få reda på om den rådande snö- och is-bristen i Stockholm ska skyllas på lågprisflyget eller på variationer i den kosmiska strålningen. Svaret satt dock ganska långt inne. Vi fick höra många fascinerande resultat om det globala klimatets variationer över årmiljonerna. Diskussionerna om de faktorer som kan påverka klimatet är spännande: jordbanans variationer, kontinentaldriften... Och så den kosmiska strålningen. Denna ligger bakom jonisationen i luften och borde kopplas till molnbildningen. Molndroppar behöver kondensationskärnor för att bildas och sådana kan skapas kring joner. Fysiken är dock svår. Det är därför man vid CERN bygger en speciell kammare där man med acceleratorstrålning ska bestråla olika luftblandningar.
Den kosmiska strålningens intensitet påverkas av jordens respektive solens magnetfält och av vår belägenhet i Vintergatan. Allt detta varierar och det finns korrelationer mellan indirekta mått på kosmisk strålning och temperatur från gångna århundraden och årtusenden. Det finns även längre perspektiv med spekulationer om vår vandring in och ut ur vår galax' spiralarmar kan ses i årmiljonernas temperaturkurvor.
Inte förrän den sista frågan från publiken ställdes av den bekante klimatforskaren Henning Rodhe fick vi veta vad Kirkby tror om de senaste decenniernas uppvärmning: den kan knappast förklaras med kosmisk strålning. Ty även om det skulle finnas en stark koppling till klimatet har strålningen inte varierat så mycket sedan 1950 att uppvärmningen kan skyllas denna.
Den 12 mars blir det klimatetik på Kungl. Vetenskapsakademien: mer information finns här .

Jasper Kirkby framför experimentkammaren som kommer att testa huruvida kosmisk strålning kan påverka molnbildning. (Bild: CERN)

Supernovaforskare gör bort sig?

2008-02-14T16:39:00.001+01:00

Det här är lite märkligt. Veckans nummer av tidskriften Nature slår på stort med en spännande nyhet: en supernova av typ Ia som setts innan den exploderade. Typ Ia supernovor är superviktiga, kan man säga, därför att de ligger bakom upptäckten av universums accelererande expansion för tio år sen. Alla tror att de är vita dvärgstjärnor som exploderar, men under vilka omständigheter det sker vet man fortfarande inte. Nu har astronomerna Rasmus Voss och Gijs Nelemans skrivit en artikel i just Nature om att de sett något skina i röntgenljus på samma ställe som supernovan, innan den exploderade. Det skulle innebära att det är en dubbelstjärnesystem med en vit dvärg som samlar gas från den andra stjärnans kraftiga stjärnvind. Spännande som sagt. Men om man kollar pressreleasen hos Chandrateleskopet så är det inte lika kul längre. Nyare, opublicerade observationer, står det hos Chandra, visar att supernovan och röntgenkällan inte alls ligger på samma ställe. Man visar fina bilder och säger att nya observationer behövs för att reda ut saken en gång för alla, men allt pekar på att den stora upptäckten inte är någon upptäckt alls. Vi får väl hålla utkik efter kommentarer hos Natures blogg the Great Beyond.

Fyra år innan supernova 2007on exploderade såg Chandrateleskopet en svag röntgenkälla — bilden till vänster — på samma plats. Eller nästan på samma plats: 2007on ligger nämligen lite off. Klicka på bilden för att läsa det mycket försiktigt formulerade pressmeddelandet. Bild: NASA/CXC/MPE/R. Voss m fl (t v); NASA/Swift (t h)

Ekot som bräcker Hubble

2008-02-11T21:26:00.001+01:00

Edwin Hubble blev världsberömd när han i början av 1930-talet undersökte en typ av stjärnor som kallas cepheider och lyckades bestämma avståndet till dessa. Cepheider är stjärnor som ändrar ljusstyrka med en viss periodicitet, och längden på periodtiden är dessutom relaterad till hur stor och ljusstark cepheiden är totalt sett. Därför kan man på ett ganska enkelt sätt räkna ut avståndet till en cepheid, förutsatt att man förstår precis hur periodtiden och ljusstyrkan hänger ihop.

Edwin Hubble vid 48-tumsteleskopet på Mount Palomar, 1949, försedd med pipa och annan väsentlig utrustning. (Bild: California Institute of Technology)

Nu har ett internationellt forskarlag med bl a franske Pierre Kervella hittat ett sätt att förfina avståndsmätningen, med hjälp av observationer från ett av ESOs teleskop på La Silla i Chile. Det finns nämligen en cepheid som kallas RS Pup (i stjärnbilden Akterskeppet) som ligger inuti en nebulosa; ett slags moln av gas och stoft.

Eftersom ljuset hos RS Pup ändras med en jämn takt lyses nebulosan upp i motsvarande takt, men med en liten tidsförskjutning, som ett eko. Därför kan man bestämma avståndet från cepheiden till olika ställen i nebulosan, varteftersom de lyses upp. Sedan mäter man vinkeln mellan cepheiden och en viss del av nebulosan, och då kan man beräkna avståndet till båda två med större noggrannhet än med Hubbles metod.

Att veta precis hur långt bort cepheider är utgör en viktig del av den astronomiska avståndsskalan, eftersom cepheiderna sedan används som kalibrering för andra metoder för att mäta mycket längre avstånd, t ex med hjälp av Typ Ia-supernovor. Upptäckten kan därför hjälpa forskarna att bättre förstå de bokstavligt talat astronomiska avstånden i universum.

En forskarrapport om upptäckten publiceras snart i tidskriften Astronomy and Astrophysics, men du kan läsa pressreleasen redan nu hos EurekAlert.

Sjuk astronaut hjälper till när Columbus installeras

2008-02-11T08:54:00.000+01:00

Rymdfärjan Atlantis är sedan i lördags dockad vid rymstationen. Idag utför astronauterna Rex Walheim och Stanley Love den första rymdpromenaden, som ska förbereda den europeiska labbmodulen för sin efterlängtade installation. Tyske astronauten Hans Schlegel är enligt ESA nu tillräckligt frisk för att i alla fall kunna hjälpa till med rymdpromenaden från inuti rymdstationen. NASA vägrade i lördags specificera ens vilken astronaut det var som var sjuk. Någon större mörkning verkar det dock inte vara fråga om, enligt Spaceflight Now. Svaret på tyska blaskan Bilds 'Är han för gammal för rymden?' (Schlegel är 57) verkar ändå vara 'nein' (mer finns hos FR-online.de och DN). Det sagt hittar man inget skvaller på ESAs Columbus-blogg, som tycks ha blivit såpass officiell att den förlorat nästan hela sin blogg-känsla. Synd.
Om rymdpromenaden hos Spaceflight Now
Hamburger Abendblatt undrar varför NASA teg

ESAs forskningslabb Columbus väntar på installation utanför rymdstationen ISS. (Bild: NASA)

En krönika om sökandet efter andra civilisationer

2008-02-08T14:35:00.000+01:00

Har SETI (Search for extra-Terrestrial Intelligence) pågått tillräckligt för att vi ska börja höja på ögonbrynen åt bristen på kontakt?
Det är svårt att säga, men jag har haft funderingar på vad förklaringen kan vara om vi aldrig får kontakt.

Det vrids och vänds ofta på upskattningar av hur vanligt det kan vara att liv uppstår på andra planeter, hur länge en tekniskt avancerad civilisation överlever etc. Även om man är försiktigt lagd så brukar de siffror som trillar ut (Gör en egen interaktiv beräkning) antyda att SETI, förr eller senare, borde lyckas. Det finns helt enkelt så infernaliskt många stjärnor där ute. (mellan 200 och 400 miljarder bara i vår galax)

Det finns ett antagande som görs nästan obemärkt i dessa beräkningar; nämligen att en avancerad civilisation skulle ha ett intresse av att sända ut signaler om sin existens. Vi gillar att tillskriva livsformer mer framstående än oss vissa egenskaper:

1) De har lämnat alla krig och liknande bakom sig.
2) De har tillgång till all energi de kan tänkas behöva.
2) De lever i en drömvärld med fred, harmoni, lycka och fullständig vetenskaplig kunskap.
3) De längtar efter att assistera andra, mer primitiva livsformer, att utvecklas och bli som dem.

Hur pass väl en sådan beskrivning stämmer in på den moderna mänskliga civilisationen själv behöver knappast kommenteras. Förutom de uppenbara motsägelserna kan också nämnas att inte en enda organisation hittills ägnat sig åt att kontinuerligt sända ut signaler om vår existens. Det har blivit några enstaka snuttar, som den här bilden som sändes 1974.

Alla vill lyssna, lyssna lyssna. I hopp om att få vara den i mänsklighetens historia
som upptäckte utomjordiskt liv.

Om man bejakar Darwinismen bör man kanske ställa sig frågan; vad säger den om antagandet att livsformer runtom i galaxen sitter och vevar iväg signaler utan teoretisk möjlighet att få svar?
Om beteende för egen överlevnad och reproduktion är allmängiltigt så stödjer knappast Darwinismen en sådan bild.
Precis som vi själva inte sitter och skriver brev som vi skickar ned till havets botten ifall nån skulle bo där, så kanske inte någon i galaxen sitter och skickar ut SETI signaler. Både vi och de föredrar nog aktiviteter som kan ge något slags resultat eller reaktion.

Vad tror DU?

Läs mer i en artikel av ryske forskaren Alexander Zaitsev, som de senaste åren betonat den möjliga situationen
av att 'alla lyssnar och ingen sänder'...

Äntligen dags för försenad rymdfärja

2008-02-06T23:11:00.000+01:00

Rymdfärjan Atlantis var tänkt att åka upp till rymdstationen i början av december, men strul med bränsletankssensorer försenade resan ordentligt. Nytt datum är torsdagen den 7 februari, med uppsändningen tidigast klockan 20.45 svensk tid. Om vädret ställer till kan det bli fredag eller lördag istället. Mer som vanligt på NASAs rymdfärjesidor och hos Johnny Rönnberg på Astrowebb. Andra rapporter finns hos Ny Teknik och Allt om vetenskap. (Konfidentiellt till AoV: Välkomna som konkurrent på rymdnyhetsfronten! Glöm nu inte skaffa RSS bara.) Atlantis bär för övrigt på europeiska forskningslabbet Columbus, och hos ESAs Columbus-blogg kan man få den europeiska vinkeln på denna rymdfärjeresa.

Rymdfärjan Atlantis (med europeiska labbet Columbus inuti) väntar på startplattan på Kennedy Space Center i Florida. (Bild: NASA)

Mars-smileyn på riktigt den här gången

2008-02-04T22:28:00.000+01:00

I sin usla notis missade Expressen ((och som jag själv och även vi) att tipsa om en helt ny, ännu gladare och mycket mer övertygande smileykrater på Mars. Den finns att beskåda på Planetary Society-bloggen, och nu även här. Bilden togs av Mars Reconnaissance Orbiter den 28 januari. (Tack ännu en gång till AG-Dennis.)

Marssonden MRO håller på med en detaljerad (bara 6 meter per pixel) kartläggning av planetens yta, och är 20 procent klar. Klicka för en större bild hos Malin Space Science Systems. (Bild: NASA / JPL / MSSS)

Här är bästa rymd-smileyn, Expressen

2008-02-04T16:57:00.000+01:00

Expressen gör bort sig igen och dammar av en 9 år gammal ickenyhet om en smiley-krater på Mars (tack till Dennis på Astronomiguiden för tipset). Och den är inte ens speciellt övertygande som smiley. [Uppdatering: Expressen hade antagligen tänkt skriva om en annan, nyare smileykrater. Mer om den här.] Astronomins genom tiderna bästa exempel är ju Spitzerteleskopets infrarödbild på lilla galaxhopen Stephans kvintett, 300 miljoner ljusår bort. Ögonen utgörs av kärnorna i de krockande galaxerna NGC 7318a och NGC 7318b, och leendet är en bågformad svans av nybildade stjärnor mellan dem. Bilden är inte heller ny: vi rapporterade om den redan 2006. Klart vi vill ha fåniga rymdbilder, men de ska vara bra fåniga rymdbilder.

Galaxhopen Stephans kvintett. Astronomen Phil Appleton med kollegor var det som sa omelett. (Bild: NASA/JPL-Caltech/Max-Planck Institute/P. Appleton/SSC/Caltech)
Andra bloggar om: rymden, astronomi, Mars, Expressen, smileys, pareidolia, galaxer

Flax flax

2008-02-04T11:09:00.000+01:00

I morse var undertecknad ute med kikaren och kollade på Venus och Jupiter, vackert skinande tillsammans i gryningsdiset. (Det var förresten även fotobloggarstjärnan P-M Hedén.) I vanliga fall medger jag att kikaren används till att skåda fågel med, och rätt vad det är så har jag nu skrivit ett blogginlägg om fåglar, men med visst astroinnehåll. Det handlar om starflockar (passande va?) och ligger inte här utan hos Malin Sandström på Vetenskapsnytt.

En smygtitt på P-Ms bild på Venus och Jupiter i gryningen. Klicka för att se hela bilden. Nu drar Venus ner mot solen och syns inte i våra skyar förrän i november. (Bild: P-M Hedén)

Läs Ellas avhandling om Mars

2008-02-01T08:06:00.000+01:00

Idag fredag disputerar marsforskaren Ella Carlsson i Luleå (NSD, IRF.se). Hennes avhandling finns att ladda ner från Luleå universitets webbplats. Man märker att Ella är bra på att skriva populärvetenskapligt, som hon gjort i till exempel boken Framåt Mars!. Klarar man vetenskaplig engelska och inte räds ett par ekvationer så finns det spännande saker att hitta här, om Mars blöta (eller är de det?) raviner, och solvinden som skrapar på dess atmosfär. Bilderna är inte så dumma de heller. Nuförtiden pluggar Ella till läkare vid Karolinska institutet, med sikte på forskning om hur astronauter ska klara den långa resan till just Mars.
Ellas webbplats
Avhandlingen som (stor) pdf-fil

Marsforskaren Ella Carlsson disputerar i Luleå idag. (Bild: Hans-Olof Utsi)

Andra bloggar om: Mars, Ella Carlsson, liv, raviner, planeter, rymden, rymdfysik

Jordens och solens framtid

2008-01-30T12:36:00.000+01:00

Inget varar för evigt, inte heller vår stjärna, solen. Man har länge vetat att den kommer att utvecklas till en s.k. röd jättestjärna när bränslen i form av vätgas tar slut om c:a 7 miljarder år. Då kommer solen bli så stor att den sträcker sig ut till jordens bana.

Nya beräkningar från astronomer i Mexiko och England visar nu i mera detalj vad som kommer hända med jorden. Den kommer nämligen inte bara vara kvar på sin bana och vänta tills solen "äter upp" den, utan börjar först röra sig ifrån solen eftersom denna förlorar upp till en tredjedel av sin massa och därför utövar mindre gravitationell dragningskraft på jorden. Å andra sidan ökar tidvattenkrafterna och friktion när jorden rör sig i solens ytterkant och beräkningarna visar att detta kommer till slut att ta över och se till att jorden trillar in i solen där den smälter och blir en del av alla tyngre grundämnen där.

Om dagens avstånd från solen bara hade varit 15 percent större, så hade jorden undvikit detta öde. Men det är en akademisk fråga eftersom livsbetingelserna kommer i vilket fall vara mycket fientliga.

Modellerna av solen visar dessutom att den inte ens kommer bilda en snygg ringformad planetarisk nebulosa. I stället kommer den nog att se ut som IC 2149 (bild).

Mer om ämnet går även att läsa i senaste numret av Populär Astronomi där Uppsalaastronomen Susanne Höfner skriver om Solens lysande framtid.

Jacqueline Monkiewicz (Steward Observatory), Guido Brusa, Douglas
Miller, Matthew Kenworthy (Center for Astronomical Adaptive Optics)" />
Planetariska nebulosan IC 2149 i infrarött ljus.
Bild: Patrick A. Young, Donald W. McCarthy, Craig Kulesa, Karen A. Knierman,
Jacqueline Monkiewicz (Steward Observatory), Guido Brusa, Douglas
Miller, Matthew Kenworthy (Center for Astronomical Adaptive Optics)

2007 TU24 var ljussvagare än väntat

2008-01-29T19:13:00.000+01:00

Ännu inga radarbilder på jordnära asteroiden 2007 TU₂₄ som passerade oss i morse. Men på Sky & Telescopes framsida så finns det en fin liten animering av hur krabaten såg ut i astrofotografen Don Parkers teleskop. Den verkar ha varit bara hälften så ljusstark som väntat, så den som inspireras av Aftonbladets råd och karta kan bli besviken. Aftonbladet drar faktiskt till med en ordentlig rymdspecial som verkar häpnadsväckande bra med tanke på förra veckans pinsamheter. Dagen till ära dammar man såklart av den gamla nyheten om att asteroiden Apophis kan vara farlig för jorden 2036 med sedvanlig Bruce Willis-vinkel. Inget nytt där, men Planetary Society-Emily skriver i ett inlägg om TU₂₄ att de närmaste jordnära asteroider upptäcks mindre än ett år innan de svänger förbi. Skäl att vara på sin vakt.

Bilden nedan är förresten inte 2007 TU₂₄, utan lilla asteroiden Itokawa.

[Uppdatering 30/1: En ganska dålig radarbild på 2007 TU₂₄ är nu Dagens astronomibild hos NASA.]

Itokawa är en knappt sammanhängande stenhög i rymden som är dubbelt så stor som 2007 TU₂₄. Det återstår att se om de har något mer gemensamt än att de är avlånga. Bilderna togs av japanska sonden Hayabusa. (Bild: Credit: ISAS / JAXA / Øyvind Guldbrandsen, via Planetary Societys blogg)
Andra bloggar om: 2007 UT24, asteroider, rymden, Apophis, skräckpropaganda, astronomi

10 höjdare på himlen -08

2008-01-28T19:58:00.000+01:00

Sugen på att se fler balla saker på himlen nu även efter 2007 TU₂₄ passerat? Kolla då Sven Mårdhs Stjärnhimlens Tio-i-topp för 2008 borta hos Norrköpings Astronomiska Klubb. Bland höjdpunkterna finns två förmörkelser, en meteorskur och Sven tippar till och med att kometen Holmes kan få ett till utbrott, som den gjorde 1892. Listettan kan du kolla in redan nu, om du befinner dig i landets sydligare delar. Planeterna Venus och Jupiter möts på morgonhimlen och den 1 februari ligger de bara en månsbredd från varandra. Kolla lågt i sydost klockan 07.30.

Skräms vetenskapsjournalisterna om 2007 TU24?

2008-01-27T15:57:00.000+01:00

Klockan halv tio på tisdag susar asteroiden 2007 TU₂₄ förbi jorden, som vi nämnde häromdagen. Bara 1,4 gånger månens avstånd bort, blir den den närmaste asteroid i sin storleksklass på 22 år. Inget kommer att krocka med jorden (läs till exempel Astroprof om den), ändå har just den här asteroiden väckt stort intresse. Johan Ingerö bloggar om den, bara en sån sak. Han klagar på att vetenskapsjournalistiken i såna här fall kommer alltför nära skräckpropaganda, med DNs notis om 2007 TU₂₄ som exempel. Visst är det kul att som vetenskapsskribent skriva om dramatiska, potentiellt farliga rymdhändelser. Med tanke på att lika många dör per år av nedslag från rymden som i flygtrafiken, om man smetar ut statistiken över millenierna, så är det inte heller helt oangeläget att göra så. Men om man skriver om hotet från rymden över huvud taget så finns det många som får allt om bakfoten. Mest folk som inte riktigt hajar det här med sannolikheter, skulle jag tro. I fallet 2007 TU₂₄ har de till exempel dragit igång kampanjer, och ropar gärna 'NASA mörkar!' vid minsta antydan på att proffsen inte skräms tillräckligt. Konspirationsvinkeln tilltalar rätt många tror jag, trots att USA inte ens försöker mörka när en spionsatellit riskerar att ramla ned på jorden (space.com, Aftonbladet). Tanken om konspirationer bjuder dessutom medierna på något mycket lockande — möjligheten för läsaren att ha en åsikt om nyheten i fråga. Är asteroiden farlig på riktigt, eller tror du snarare att NASA har rätt? Är den där suddiga bilden bevis för utomjordingar på Mars eller en digital synvilla? Är du, som kvällstidningsjournalister så träffsäkert delade upp oss i veckan, skeptiker eller optimist? I fallet 2007 TU₂₄ är optimisterna utbytta mot pessimisterna. Det är talande, tycker jag, och visar att de är två sidor av samma mynt. Vetenskapsjournalistiken älskar spänningen, men vet att ibland ligger den i nyheten själv, och ibland i läsarnas farhågor och drömmar. Vi måste väl bemöta alltihop på en och samma gång.

Den som förresten vill följa Expressens råd att kolla in asteroiden i den egna kikaren får gärna (1) få tag i en rejäl sådan, och (2) läsa Universe Todays observationstips. Och bolla med likasinnade på Astronomiguidens forum.

De första radarbilderna på 2007 TU₂₄ är ganska dåliga men visar att asteroiden är avlång. Bättre bilder utlovas av NASA när asteroiden kommer närmare. (Bild: NASA/JPL-Caltech)

Andra bloggar om: asteroider, rymden, astronomi, 2007 TU24, hot från rymden, Apophis, skräckpropaganda

Pärlemormoln: skarrigare än de ser ut

2008-01-26T09:04:00.000+01:00

Har du sett mystiskt ljust skimrande moln strax efter solnedgången? Här i Stockholm har vi haft flera dagar i rad med pärlemormoln i väster sent på eftermiddagen. Borta på Astronomiguiden är de en snackis, och spaceweather.com samlar rapporter om molnen från hela Skandinavien. P-M Hedén har några otroligt fina bilder på sin blogg. Peter Korkala har några till. Clas Svahn på DN kopplar till norska stormvädret och Dala-Demokraten har ett bildspel. Molnen, som skiner av reflekterat solljus, bildas uppemot 25 kilometer upp i stratosfären, men bara när det är riktigt, riktigt kallt däruppe. Fint så, men pärlemormolnen är inte enbart snälla. Iskristallerna i molnen reagerar med klorinet och kväveoxiden i stratosfären och frigör ämnen som kan förstöra ozonlagret .

Pärlemormoln lyser småkusligt över Blåkulla i Solna. Min kamera förmådde inte bättre än såhär, tyvärr, så klicka på bilden för att se P-M Hedéns istället. (Bild: Malte)
Andra bloggar om: moln, väder, is, ozonlagret, miljö, stratosfären

...och DNs bild har inget med ufon att göra

2008-01-24T09:35:00.000+01:00

Inte nog med gårdagens lilla havsfru på Mars (som heter Sten, ifall ni inte hängt med). Nu illustrerar DN en notis om ufon som egentligen var ett flygplan med en bild som ser bekant ut och som inte ser ut som ett ufo. Bilden föreställer nämligen en ring av mörk materia som upptäcktes med hjälp av Hubbleteleskopet våren 2007. Den rapporterade vi om då. Nåja, heder åt DN för att de inte hoppade på marsgubbetåget, och istället valde att rapportera om asteroiden 2007 TU₂₄ som missar jorden med 530000 kilometer. Känner du en amatörastronom med ett större teleskop så kanske du kan få syn på den, men den kommer att vara ljussvag. När den är närmast jorden kommer den att ligga i Perseus' stjärnbild, inte långt ifrån kometen Holmes, som fortfarande går att se med en vanlig kikare. NASA har mer info om asteroiden och en karta.

Ingen ufo, i dubbel bemärkelse. Klicka för att se mer av bilden. (Bild: DN.se)
Andra bloggar om: asteroider, mörk materia, ufon, Mars

Grejen på Mars är en sten, kära vänner

2008-01-23T19:00:00.000+01:00

Expressen, Aftonbladet och SvD gör sitt bästa för att få läsarna att tro att en bild på ett klippblock på Mars skulle vara bevis för liv på den röda planeten. Men grejen ligger max några meter från strövaren Spirit, som tog bilden, så den är kanske ett par centimeter hög. Det är en alldeles vanlig mars-sten. Ute i bloggosfären är Chris Lintott förtvivlad över BBCs notis om bilden. Phil Plait, outtröttlig bemötare av sådana pareidolia, uttalar sig på Bad Astronomy-bloggen. De svenska tidningarna verkar ha plankat BBC-nyheten och kört enligt devisen 'för bra för att faktagranska'. Extra minuspoäng till Aftonbladets Mikael Stengård för att han delar upp folk i 'skeptiker' och 'optimister'. Antagligen är meningen att driva med båda falanger samtidigt.

[Uppdatering: Nu har jag hittat originalbilden som Spirit tog i November förra året från en platå som döpts till Home Plate. Bilden finns här hos NASA. Den är gjord av ett antal svartvit-bilder tagna med olika färgfilter.] [Uppdatering 2: På Planetary Societys blogg gör den alltid lika pålitliga Emily Lakdawalla en ordentlig utredning om bilden.]

Liv på andra planeter-optimister hänvisas istället till saturnusmånen Enceladus, vars fantastiska geysrar låter allt mer lovande som ställen att leta efter liv på.

Såhär gick det ju förra gången — det berömda ansiktet på Mars blev ett helt vanligt berg. (Bild: ESA/DLR/FU Berlin (G. Neukum), MOC (Malin Space Science Systems))
Andra bloggar om: liv, Mars, liv på andra planeter, ansiktet på Mars, stenar

Ekonomisk kris för brittisk astronomi

2008-01-23T16:01:00.000+01:00

Kristider nån? Idag när brittiska forskningsministern hälsade på europeiska rymdorganet ESAs operationscentrum i tyska Darmstadt var det idel glada miner och lysande framtider. Men hemma i Storbritannien har det varit andra bullar hos landets astronomer och fysiker. I december gick regeringen ut med att budgeten för nybildade forskningsrådet STFC skulle skäras ned ordentligt, och fort. Britterna behövde dra sig ur det USA-ledda Gemini-observatoriet, och ett stort antal andra projekt hotades. Pengabristen beror delvis på ändringar i medlemsavgifter i ESO och ESA på grund av växelkurssvängningar, och delvis på fysikernas nya dyra Diamond-anläggningen. De planerade nedskärningar påverkar dock alla och har mött omfattande motstånd från fysiker och astronomer. Ingen lösning på krisen verkar vara i sikte, även om en ny utredning har tillsatts för att kartlägga brittisk fysikforskning.
Visst låter det tråkigt i flera bemärkelser. Men en som berättat om krisen med humor och distans är bloggaren Andy Lawrence, som även är astronomiprofessor vid universitetet i Edinburgh, där jag själv pluggade för länge sen. Idag beskriver han en middag på Hogwarts, eller i alla fall där Harry Potter-filmerna spelades in. Han lyckas blanda det personliga med det politiska på ett roligt och effektivt sätt.
Kampanjsajten Save astronomy
Paul Crowthers informationstäta sida om STFC-krisen

Brittiska forskningsministern Ian Pearson (t h) på besök hos ESA. På hemmaplan ser det mörkt ut för astronomi- och fysikforskning, och medlemsavgifter till ESA är en del av orsaken. (Bild: ESA)
Andra bloggar om: forskning, kriser, astronomi, rymden, Storbritannien, forskningspolitik, nedskärningar

Copyright på Merkurius?

2008-01-22T09:24:00.000+01:00

Nu finns det massor med nya bilder från sonden Messengers besök hos Merkurius för en vecka sen. Bland dem har forskare sett tecken på lavaflöden och höga branter som kan tyda på att Merkurius kylts ner sedan de flesta av dess otaliga nedslagskratrar skapades. Bland dem finns en som ser märkligare ut än alla andra — vill planeten hävda copyright på sin aldrig tidigare skådade yta? Ännu ett tecken på vulkanaktivitet, säger forskarna.
För den som ännu inte fått nog av Merkurius syns den på himlen sent på eftermiddagen just nu. NAK har kartor, medan astrofotobloggaren P-M Hedén redan (med hjälp av Ella och Maja) har tagit kort på den från Vallentuna .
Tom's astronomy blog tipsade om ©-kratern

Ännu en Messenger-bild, denna gång på Merkurius sydpol. (Båda bilder: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)
Andra bloggar om: Merkurius, planeter, Messenger, astronomi, rymden, copyright, kratrar

Strängteori, svarta hål och SZ-effekten

2008-01-20T22:03:00.000+01:00

Ja det är några av sakerna årets mottagare av Crafoordpriset gjort till sina områden. Priset har snudd på samma dignitet som Nobels diton, och årets tre vinnare i kategorierna matematik och astronomi får dela på nästan 3,2 miljoner kronor (KVA, HD, Ny Teknik). Astrofysikern Rashid Sunyaev får astronomidelen och belönas för sitt arbete med svarta hål och hur materian runt omkring dem beter sig. Han är även känd för att ha beskrivit hur vår syn på den kosmiska bakgrundsstrålning kan förvrängas av energiska elektroner mellan galaxerna (den så kallade Sunyaev-Zeldovich-effekten). Mattevinnarna kan inte stoltsera med egna effekter, men väl framgångar inom strängteorin. I sitt arbete med den har Maxim Kontsevich och Edward Witten hittat på helt nya sätt att matematiskt beskriva universum. Strängteorin är den för tillfället bästa teori som beskriver hur universums minsta beståndsdelar hänger ihop, men den är inte speciellt lätt att motbevisa som fysik betraktad. 'Inte ens fel', enligt författaren, fysikern och bloggaren Peter Woits kända bok i ämnet, men det är ju mattepriset som Kontsevich och Witten fått, så allt är frid och fröjd. Prisutdelningen sker den 23 april, i kungens närvaro.

Rashid Sunyaev framför en av de första astronomiska bilderna som bevisade effekten som bär hans (och Yakov Zeldovichs) namn. (Bild: MPA, Carlstrom m fl/ROSAT)

Rymdskeppstillverkaren Scaled bötfälld efter dödsolycka

2008-01-19T17:40:00.000+01:00

Dödsolyckan i juli 2007 hos rymdskeppsbyggarna Scaled Composites krävde tre liv och skakade den privata rymdindustrin. Nu har delstaten Kaliforniens säkerhetsexperter dömt ut företagets rutiner. Scaled Composites får böta motsvarande 167 000 kronor för att de brustit i att utbilda sina anställda i hur man hanterar lustgas, som används som bränsle inom rymdindustrin. Det rapporterar bland andra space.com, San Francisco Chronicle och Personal Spaceflight. Scaleds nästa farkost, SpaceShipTwo, väntas bli den som bär turister till rymden från New Mexico redan 2009, och från Kiruna 2012. Även om företaget redan skärpt sina säkerhetsrutiner så kommer domen olägligt. Onsdagen den 23 januari kommer nämligen Virgingrundaren Richard Branson att visa upp SpaceShipTwos utformning för medierna vid New Yorks American Museum of Natural History (rymdturism.se).

Scaled Composites får böta för undermåliga säkerhetsrutiner på testanläggningen i Mojaveöknen. Under sommaren väntas SpaceShipTwo (bilden) testas där, för att sedan kunna bära rymdturister från bland annat det planerade Spaceport Sweden utanför Kiruna. (Bild: Virgin Galactic)

OJ vilken seger! Universums häftigaste svarta hål utsett

2008-01-16T20:43:00.000+01:00

OJ 287 2005-2008-projektet" border="0" />Jag kom nyss direkt från Svartahålsgalan på AlbaNova universitetscentrum i norra Stockholm. Under galaliknande omständigheter (lite guld och glitter var det allt) röstade en välinformerad publik fram universums 'häftigaste händelsehorisont'. Kosmos allra bästa svarta hål, alltså.

Segraren blev det förhandstippade rekordtunga svarta hålet i kvasaren med det passande namnet OJ 287. Hålet, som enligt finländska astronomer väger hela 18 miljarder gånger solens massa, rapporterade vi och andra om förra veckan. Det vann med övertygande marginal över det supertunga men lite mjäkiga svarta hålet i hjärtat av vår egen galax, som kom tvåa.

Vann rätt hål då? Det tycker jag, även om några experter är tveksamma att OJ-hålets massa verkligen kan vara så pass stort. Men som galaledare och svartahålsforskare Linnea Hjalmarsdotter och Magnus Axelsson påpekade, har finländarnas slutsatser ännu inte motbevisats. OJ 287 självt ligger på ett avstånd av 3,5 miljarder ljusår, för långt bort för ett tårdrypande tacktal. Åtminstone inte i realtid.
Andra bloggar om: svarta hål, galor, astronomi, rymden, OJ 287

Här är första bilden på Merkurius okända sida

2008-01-16T09:55:00.000+01:00

Första bilden nånsin på den sidan av Merkurius som sonden Mariner 10 inte kunde plåta 1974. De ovanliga mörkkantade kratrar kan tyda på att olika mineraler finns på olika djup. (Bild: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)
Som vi rapporterade häromdagen gjorde sonden Messenger sitt första besök på Merkurius i måndags. Det blev problem med att överföra de första bilderna till jorden, varför bara en släppts. Men den visar delar av planeten som aldrig setts förut. Emily Lakdawalla på Planetary Society-bloggen har en spontanalys, och NASAs pressmeddelande finns här. Svenska medier verkar ännu inte ha publicerat bilden, och bara noterar att Messenger passerat Merkurius (SvD, Aftonbladet och halvuppdaterat på DN).

Andra bloggar om: Merkurius, planeter, rymden, astronomi, Messenger

Var med och utse de svarta hålens Zlatan

2008-01-15T11:45:00.000+01:00

På onsdag kväll i Stockholm är det världens enda gala med bara svarta hål som pristagare (enligt Helsingborgs Dagblad, som tycker att OJ 287 ska vinna, och opartiska Stockholms observatorium). Jag fick en pratstund i morse med forskarna Linnea Hjalmarsdotter och Magnus Axelsson som ska presentera nomineringarna och leda omröstningen.

Handen på hjärtat, vet vi verkligen att svarta hål finns på riktigt?
Linnea: Den frågan ska vi börja med!
Magnus: Officiellt så kallas de kända svarta hålen för 'kandidater' fortfarande. Men astronomer räknar med att de finns och pratar inte längre om dem på det sättet.
L: Vi är mer vana.
M: Lite avtrubbade, helt enkelt.

Jag hörde att nån hade frågat om det var någon åldersgräns på galan. Är inte svarta hål lite läskiga?
M: Det beror på hur nära man är!
L: Svarta hål inte är som dammsugare, som många tror. Om solen skulle bli ett svart hål skulle vi inte börja sugas in, men man skulle kunna komma mycket närmare. Som svart hål skulle solen bara vara 3 kilometer stor.

Så vilket tror ni vinner och blir Zlatan bland svarta hålen?
M: Det är upp till publiken att bestämma!
L: Vi har ju våra personliga favoriter. Men de som vi nominerat har alla sina egna speciella egenskaper.
M: Vilket som vinner vet vi först efter klockan 20 på onsdag kväll.

Galan ordnas av Svenska Astronomiska Sällskapet och är öppen för alla, med eller utan festklädsel. Tid: kl 19.00 den 16/1, på AlbaNova, Roslagstullsbacken 21, Stockholm. Fritt inträde. Och ingen åldersgräns!

Har det supertunga svarta hålet i mitten av Vintergatan en chans på Svartahålsgalan? Den här bilden från Chandrateleskopet visar hur det ser ut omkring hålet vid galaxens centrum. (Bild: NASA/CXC/MIT/F.K.Baganoff m fl.)
Andra bloggar om: Zlatan, galor, svarta hål, läskigt, astronomi, rymden

Följ Merkurius-besöket på webben

2008-01-14T09:35:00.000+01:00

Ikväll kl 20 svensk tid passerar sonden Messenger planeten Merkurius (DN, Aftonbladet, Rymden i dag och några skeptiska bloggare). Bilder och filmer från besöket läggs upp kontinuerligt på en egen sida på Messengers webbplats. [Uppdatering 16/1: En bild har nu släppts: läs mer här.]
Det är inte bara amerikanerna som har siktet inställt på solsystemets innersta planet den här veckan. Av en händelse (säger vi, hur mycket det än ser avsiktligt ut) presenterar europeiska rymdorganet ESA på fredag sina planer för den europeisk-japanska Merkurius-sonden BepiColombo. Den anländer hos planeten först 2019, hela 8 år efter att Messenger till slut intar sin bana. BepiColombo kommer att använda samma drivteknik som svenska månsonden SMART-1.

Merkurius sedd från Messenger igår, från ett avstånd på 760 tusen kilometer. (Bild: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington)

Stort gasmoln på väg att krocka med Vintergatan

2008-01-12T11:24:00.000+01:00

Smiths moln och hur den kommer att krocka med Vintergatan om 20 till 40 miljoner år. Notera att solen ligger ändå rätt långt bort från händelsernas centrum i nästa spiralarm. (Bild: Bill Saxton, NRAO/AUI/NSF)
År 1963 upptäckte studenten Gail Smith ett stort och underligt gasmoln utanför Vintergatan. Smiths moln, som det kallas, är ett av många så kallade 'höghastighetsmoln' av kall gas som håller till mellan vår galax och dess granngalaxer.
Nu har radioastronomer med amerikanen Felix Lockman i spetsen lyckats mäta hastigheten både på molnet och dess omgivning. Slutsatsen är dramatisk: Smiths moln är inte bara på väg att ramla in i mitten på vår galax, utan den håller redan på att krocka med dess utkanter. Molnet, som ligger 8000 ljusår bort, är ungefär 11000 ljusår lång och 2500 ljusår bred — om man hade radiokänsliga ögon skulle det täcka ett område på himlen stort som Orion. Det innehåller dessutom tillräckligt mycket gas att skapa en miljon nya stjärnor. Förmodligen är det precis det som molnet kommer att göra när den krockar med galaxen på riktigt om 20 till 40 miljoner år. Då kan det bli en med Vintergatans mått mätt ordentlig babyboom. Resultaten presenterades på Amerikanska astronomiska sällskapets vintermöte i Austin på fredagen.

Vi ringde upp Sofia Feltzing, docent i astronomi vid Lunds universitet som forskar om just Vintergatan.
— Det är ett spännande resultat, säger hon. Det visar hur galaxer utvecklas med tiden genom att växelverka med sin omgivning.
Sofia Feltzing tror inte att en sådan kollision kan påverka galaxen på stor skala. Molnet verkar vara för litet.
— Men det kommer definitivt att ställa till oreda i just det område där det träffar!, säger hon.

Pressmeddelande hos NRAO
Artikel i New Scientist
Sammanfattning av Lockmans presentation på AAS-mötet
Notis hos BBC

Andra bloggar om: rymden, astronomi, galaxer, vintergatan

Mars: asteroidhot avblåst

2008-01-11T14:09:00.000+01:00

Föga förvånande bekräftar nya observationer att asteroiden 2007 WD₅ inte kommer att slå ner på Mars. Det uppger NASA, Astrowebb och Barometern (som har valt den fina rubriken 'Marsianerna klarar sig'). [Uppdatering 12/1: Nu hakar även DN på efter att Institutet för rymdfysik skickat ut ett pressmeddelande om saken.]

Liv kring den närmaste stjärnan inte helt uteslutet

2008-01-11T12:55:00.000+01:00

Ska vi resa till stjärnorna så får vi nog börja med Proxima Centauri, den närmaste stjärnan efter solen. Blott 4,24 ljusår bort ligger Proxima, en röd dvärg som kanske blossar upp lite för ofta för att liv ska kunna klara sig där. Men på AAS-mötet i Austin har astronomen Edward Guinan och kollegor rapporterat om sin detaljerade studie av hemtrevlighetsgraden i närheten av vår närmaste grannstjärna, och funnit att den inte är mer aktiv magnetiskt sett än solen. Sedan tidigare vet man att inga planeter i Jupiters storlek kan finnas runt stjärnan, men Neptunusar kan man inte utesluta. Stjärnans metallhalt är dessutom högre än solens, så steniga planeter som jorden borde vara lätta att bilda. I den beboeliga zonen runt Proxima, ungefär 10 miljoner kilometer från stjärnan, skulle det trots allt vara kämpigt för eventuella livsformer. En planet så pass nära stjärnan skulle alltid ha samma sida riktad mot den, något som betyder en stormig tillvaro för den planet som lyckas behålla sin atmosfär.
Pressmeddelande hos Therese

Stjärnan Proxima Centauri, vår närmaste granne i universum, kanske har trots allt ett planetsystem där liv inte är helt uteslutet. (Bild: Digitized Sky Survey U.K. Schmidt Image/STScI)

Tyngsta svarta hålet väger 18 miljarder gånger solens massa, enligt åboastronom

2008-01-10T08:14:00.000+01:00

Galasäsongen är i full gång. I går var det grammisutdelning, den 21 blir det guldbaggar. Onsdagen den 16 är det Svartahålsgala i Stockholm. Då ska universums häftigaste svart hål koras. Igår när jag pratade med dem var dock galaledarna Magnus Axelsson och Linnea Hjalmarsdotter förtegna om just vilka hål som finns på deras nomineringslista. Men idag verkar allt ändå vara uppe i luften efter nattens jätteskörd av svart-håls-nyheter från AAS-mötet i Austin: kolla här, här, här, här och här.

Störst chans att knäppa en plats på de svarta hålens tio i topp har sannolikt hålet i mitten av i kvasaren OJ 287, 3,5 miljarder ljusår bort. Nya mätningar på ljuspulser från kvasaren tyder på att i mitten av denna märkliga galax finns ett dubbelt svart hål, varav den ena parten är tyngre än alla andra supertunga svarta hål som vi känner till. Det har en massa på ofattbara 18 miljarder gånger solens. Massmätningen gjordes av Åboastronomen Mauri Valtonen efter att nya mätningar av kvasaren bekräftat hur de två svarta hål snurrar runt varandra. I gryningen 13 september 2007, förutspådde Valtonen, skulle det komma en ljuspuls från OJ 287 — om hans modell för svarta hålet stämde. En massa olika teleskop på olika håll i världen samlades under september och oktober för att fånga upp pulser från kvasaren, och så kom den som på beställning den 13:e. Nästa puls väntas januari 2016, uppger space.com .
AAS-pressrelease hos Therese

Ännu ett eminent svart hål ligger i mitten på Centaurus A, den närmaste aktiva galaxen. I denna nya bild från Chandrateleskopet framtråder (döds)strålen som skjuts 13000 ljusår ut från det supertunga hålet i mitten av galaxen. Det väger bara 200 miljoner solmassor, en tiondedel av hålet i OJ 287. Mer om Centaurus A-bilden finns hos Phil Plait. (Bild: NASA/CXC/CfA/R.Kraft et al)
Andra bloggar om: galor, svarta hål, galaxer, rymden, tungt

Vintergatans förfäder: pannkakor eller grodyngel?

2008-01-09T09:45:00.000+01:00

Mer från AAS-mötet i Austin, plockat skamlöst från studenten Thereses samling. Hon bloggar direkt från pressrummet.

Hur byggdes de galaxerna som vi ser idag? Ur små galaxer som kolliderade med varandra när universum var ungt, heter det enligt de rådande teorierna. Och så verkar det vara, enligt Eric Gawiser (Rutgers University) och kollegor, vars projekt MUSYC har hittat en mängd små grodyngel-liknande galaxer vars ljus började sin resa mot oss när universum var en sjundedel av sin nuvarande ålder. Mer finns i pressreleasen på Eurekalert.

I det tidiga universum finns dock mer än bara krockande små skrotgalaxer. Forskarna Elizabeth McGrath vid Santa Cruz och Alan Stockton från Hawaii har nämligen hittat några exempel på stora pannkaksliknande galaxer bland alla små. Det tyder på att åtminstone några av de första galaxerna bildades helt för sig själva ur stora gasmoln. Mer info på engelska finns här.

Universums tidiga galaxer modell större (t v) och mindre (t h). (Bild: NASA/ESA/E. McGrath; NASA/ESA/C. Gronwall/Penn State)

Så ska NASA uppgradera Hubbleteleskopet

2008-01-08T18:29:00.000+01:00

Årets mest utmanande rymdfärd blir när Hubbleteleskopet får sin femte och sista underhållsbesök. Den blev officiellt presenterad av NASAs Alan Stern idag vid Amerikanska astronomiska sällskapet AAS' stora vinterkonferens i Austin, Texas. Det blir rymdfärjan Atlantis som som får äran att åka upp till teleskopet med nya instrument och sju astronauter ombord. Just nu väntar den som bekant på sin försenade tur till rymdstationen ISS. Det 11 dagar långa Hubblebesöket i augusti bjuder på fem rymdpromenader och två helt nya instrument skruvas in. Spektrografen COS-B ska bland annat undersöka universums storskaliga struktur, och nya kameran WFC-3 tar över efter den framgångsrika men numera trasiga ACS. Sen ska teleskopet även få nya gyroskop och batterier. En ny manick som heter Soft capture mechanism ska göra det möjligt för en obemannad sond att ta ner teleskopet när det slutligen pensioneras, utan att det ramlar i huvet på nån på jorden (rapporterar Phil Plait). Besöket ska dokumenteras i 3D på IMAX-film i ett nytt samarbete med filmbolaget Warner Brothers.

Fler nyheter från AAS-mötet kommer senare i veckan. Det brukar bli sjukt mycket, så håll i hatten.

Astronauten John Grunsfeld var med 2002 då Hubble skulle uppgraderas och han åker även denna gång. (Bild: NASA)

Merkurius får besök från jorden

2008-01-08T12:42:00.000+01:00

Med tanke på hur pass nära solen den ligger är väl Merkurius alltid het, men den har varit förbisedd ett tag. På måndag blir den åter högaktuell. NASA-sonden Messenger har varit på väg till planeten sedan 2004, och intar en bana runt den först 2011. Den 14 januari tar den en första sväng ner mot Merkurius och når som bäst blott 200 km ovan ytan. Bilder och filmer kommer att läggas upp på Messengers hemsida. Som av en händelse så finns det en chans att se den vanligtvis skygga planeten på kvällshimlen. Kolla vid 17-tiden lågt i sydväst kring den 21 januari. Kartor med mera finns i Populär Astronomis senaste nummer och på webben hos NAK.
Andra bloggar om: Merkurius, planeter, solsystemet, Messenger, rymden, astronomi

Den 14 januari flyger Messenger förbi Merkurius för första gången. Det kommer fler sådana besök, i oktober i år och i september 2009, innan sonden är framme på riktigt våren 2011. Då kommer den att börja kartlägga den lilla planeten som aldrig förr. Klicka på bilden för att se var Messenger befinner sig just nu. (Bild: JHU/APL)

Universum + Internet = Sant

2008-01-06T16:46:00.000+01:00

Astronomin har gått snabbt framåt i och med datorernas utveckling de senaste decennierna, en utveckling som ständigt pågår. När Internet nu landat i var mans hus kan du också börja bli delaktig i evolutionen.

DN skriver om LSST, som står för Large Synoptic Survey Telescope, ett projekt som varit igång sedan år 2000. 2014 hoppas man att 8.4-metersteleskopet, med en kamera på över 3000 megapixel, ska stå klart på Cerro Pachón, ett berg i norra Chile.

Såhär tänker man sig att LSST kan komma att se ut då det står färdigt (Bild: Michael Mullen Design, LSST Corporation)

LSST ska kunna kartlägga hela den synliga himlen med högupplösta bilder var tredje dygn. På så sätt kan man skapa en slags rörlig "film" av himlen, och undersöka vad som hinner ändras på den tiden. Nya avlägsna planeter, asteroider och exploderande supernovor är lite av det som man förhoppningsvis ska se mer av.

Datareduceringen hoppas man dock på att få hjälp med av vanliga personer via Internet. Teleskopet kommer att spotta ur sig ungefär 30 Terabyte - 30 000 Gigabyte - data varje natt.

För er som inte vill vänta på att låta datorn vara delaktig meddelas det från Berkeleys Space Sciences Laboratory att SETI@home ska byggas ut - 500 gånger mer data kommer att produceras, och ny programvara har tagits fram för att klara av detta.

SETI står för Search for Extra-Terrestrial Intelligence och har sedan 1992 använt data från 300-metersteleskopet Arecibo för att leta efter radiosignaler från fjärran platser. Om det finns någon där ute, och de vill skicka oss ett meddelande med radiovågor, så kommer vi förhoppningsvis att hitta dem nu. Här handlar det om ungefär 300 Gigabyte data varje dag som ska analyseras noggrannt.
Om du vill vara delaktig i detta eller andra liknande projekt, kan du läsa mer om SETI här.

Mer info om LSST hittar du på deras hemsida

Fix i sikte för rymdfärjans trasiga sensorer

2008-01-04T14:16:00.000+01:00

Rymdfärjan Atlantis bör kunna lyfta tidigast den 24 januari, uppger NASA (Spaceflight Now, GP). NASAs ingenjörer har just nu fullt upp med att testa lösningen på problemet med bränslesensorerna som orsakat förseningen. Atlantis skulle ju ha lyft i början av december. Johnny Rönnberg, som har skriver om alla detaljer på Astrowebb, påpekar att med tanke på arbetet som återstår kommer uppsändningen att dröja till första eller andra veckan i februari.

NASA-tekniker på Kennedy Space Center slår in en an Atlantis' kopplingsplintar innan den skickas för testning och analys till Marshall Space Flight Center i Alabama. (Bild: NASA/George Shelton)

Chansen 1 på 28 att asteroiden träffar Mars

2008-01-03T22:24:00.000+01:00

Julhelgens största astronyhet är väl den lilla asteroiden som kanske träffar Mars den 30 januari. 'Jätteasteroiden', om man trodde Aftonbladets rubriksättare — heder åt bloggaren Yngve som påpekade felet i artikeln (som annars är helt okej). Banan är nu bättre känd än när asteroiden 2007 WD₅ upptäcktes, och risken att den träffar Mars är nu cirka 3,6 procent, eller 1 chans på 28. Sannolikt slipper Mars få en ny kilometerstor krater. 2007 WD₅ tros vara ungefär lika stor som stenbumlingen som exploderade över Sibirien som den kända Tunguska-händelsen för 100 år sedan.
Blogginlägg hos Sky & Telescope
Om de senaste mätningarna hos NASA
Andra bloggar om: rymden, asteroider, kometer, Apophis, Mars

Asteroiden 2007 WD₅ är på väg in mot Mars på en bana lik den blåa linjen. Exakt var den kommer att vara den 30 januari, kl 11.56 är ännu oklart, men om den har riktig otur så träffar den Mars yta och kan lära oss mer om hur asteroidnedslag kan gå till. (Bild: NASA/JPL)

Exoplanet i reflekterat rampljus

2007-12-27T21:30:00.000+01:00

För första gången har det reflekterade ljuset från en exoplanet kring en annan stjärna observerats. Det är ett internationellt team med bas i Zürich, inklusive finske Vilppu Piirola från Tuorla, som använt ett teleskop tillhörande svenska Kungliga Vetenskapsakademien för att göra sina observationer.

En målning av hur det reflekterade ljuset från en exoplanet kring en annan stjärna kan se ut (Bild: ETH Zürich, S.V. Berdyugina)

Eftersom reflekterat ljus är polariserat (dvs ljusvågorna svänger på ett bestämt sätt) kan man filtrera ut det från det opolariserade ljuset från stjärnan, och därmed få en mycket starkare signal från den blänkande planeten.

Tidigare studier av stjärnan HD189733 i stjärnbilden Räven har med indirekta medel visat att det verkar finnas en stor Jupiterliknande planet där (som därför kallas HD189733b), och det är antagligen från den som man nu lyckats se det reflekterade ljuset.

Läs mer om upptäckten i pressreleasen hos EurekAlert

Galaxernas trippelkrock skapar en udda fågel

2007-12-21T13:51:00.000+01:00

Superskarpa bilder i infrarött och synligt ljus från både jätteteleskopen VLT och Hubbleteleskopet har kombinerats i det här kortet på trippelgalaxkrocken som fått smeknamnet 'Fågeln'. (Bild: ESO/Väisänen m fl/S. Mattila)
Ett forskarlag lett av finländaren Petri Väisänen (i vilket mina stockholmskollegor Angela Adamo och Göran Östlin ingår) har upptäckt en mäktig galaxkollision med hela tre galaxer inblandade. I krocken, som pågår 650 miljoner ljusår härifrån, åker en mindre galax i hisnande 400 kilometer i sekunden igenom just där två galaxer tidigare hållit på att gå ihop. Resultatet påminner om en fågel med utsträckta vingar. Kollisionen har gjort att den lilla snabba galaxen nu bildar nya stjärnor i en takt på ungefär 200 solar per år. Att krockar sparkar igång nya stjärnor är välkänt, men hur det går till i detalj är man mindre säker på. Den dramatiska trion som bildar Fågeln blir ett avlägset men fint forskningslabb för astronomer som studerar hur galaxer blir till.
Originalartikel på ArXiv
Pressmeddelande hos ESO
Andra bloggar om: galaxer, fåglar, astronomi, rymden, krockar

Corots planeter väntar på bekräftelse från jorden

2007-12-20T14:51:00.000+01:00

Ja, vi kanske hajpade lite för mycket. Europeiska planetjägarsatelliten Corot har nu offentliggjort en del av vad den upptäckt under sina första 300 dagar. Det blev bara en ny exoplanet — COROT-exo-2b. Den är minst 3,5 gånger Jupiters massa och kretsar en gång varannan dag kring en stjärna som väger lika mycket som solen men är svalare och mer aktiv. Planeten, som ligger 800 ljusår bort, upptäcktes tack vare att man observerat stjärnan från både rymden och två teleskop på marken samtidigt. Att inte fler planeter bekräftas just nu beror på att Corots observationer behöver följas upp med teleskop härnere. Så vi får vänta ett tag till innan Corot kan till exempel tala om hur vanligt det är med planeter runt stjärnor som liknar solen, eller hitta några steniga planeter som påminner om jorden. Utöver planeten har Corot också sett två stjärnor som flimrar på ett sätt som visar att de har samma slags seismiska vågor inuti som vår sol har. Stjärnors pulseranden är Corots andra paradgren vid sidan av sina planetupptäckarförmågor.

Julen har kommit tidigt i år, säger Corots svenske projektledaren Malcolm Fridlund i ESAs pressmeddelande. En av klapparna i fråga är denna graf på hur stjärnan COROT-exo-2:s komplicerade flimrande, som avslöjar hur stjärnan bleknar och ljusnar när planeten åker framför den. Planeten är större än Jupiter och befinner sig bara sex gånger stjärnans radie från sin sol. (Bild: Corot exo-team)
Andra bloggar om: exoplaneter, planeter, Corot, stjärnor, rymden, astronomi

Här kan du läsa om Internationella astronomiåret 2009

2007-12-19T16:05:00.000+01:00

Under torsdagen väntas Internationella astronomiåret 2009 (även känt som IYA2009) få officiellt erkännande av FN:s generalförsamling. Enligt vad jag erfarit så gick den svenska regeringen till slut med på att lobba för att det skulle bli så — året stöds redan av UNESCO men att FN skulle stödja initiativet fullt ut har tydligen inte varit självklart. I vilket fall som helst kommer det hända massor när det är dags, och nu är astronomiårets svenska sajt astronomi2009.se äntligen uppe. Där kan du läsa om vad som är på gång och hur allt ska koordineras. Internationellt är det webbplatsen astronomy2009.org som gäller.
[Uppdatering 20/12: Nu har FN officiellt utropat 2009 till astronomiår. Det rapporterar bland andra astronomiårets internationella hemsida, nyhetsbyrån AFP och norska Astronytt.]

Andra bloggar om: Internationella astronomiåret, astronomi, Galilei, 2009, FN

Om att sikta rätt med "dödsstrålen"

2007-12-18T15:30:00.000+01:00

"Dödsstråle kan skapa nya planeter" skriver DN, och SvD kallar det för "Galaxernas krig". Där får man läsa om att en "stråle av ren energi" som dock samtidigt "består av en dödlig blandning av röntgen- och gammastrålar" "har gått till attack" och "utplånat eventuellt liv". Vad handlar nu detta om?

Om man undviker att beskriva händelser i rymden i onödigt sensationellt språk och att använda i sammanhanget meningslösa begrepp som "krig" eller "attack", så kan man säga att astronomer med hjälp av bl.a. rymdteleskopet Chandra har upptäckt en galaktisk stråle (eng. "jet") i galaxparet 3C321. Sådana strålar har man tidigare sett i andra galaxer och enligt bästa vetskap är det ett massivt svart hål i mitten av galaxer som orsakar strålarna när materie faller in i dem. En del av materian tillsammans med hård strålning blir alltså utslängd med nära ljushastighet i en viss riktning, troligtvis svarta hålets rotationsaxel.

Det speciella med paret 3C321 är nu att den ena galaxens stråle verkar ha den andra galaxen i sin väg, träffar den och ändrar sin riktning därefter (se bilden nedan och denna animation). En hel galax bryr sig nog inte så mycket om att bli störd på detta viset. Men just där strålen träffar kan det t.ex. påverka eventuellt befintliga planeter och deras atmosfärer genom att den kosmiska strålningen, som även jorden dagligen utsätts för, plötsligt blir mycket starkare och skadar livsbetingelserna.

Att strålen skulle "skapa planeter" kan kallas för spekulativt, men åtminstone skulle det vara mycket indirekt. Man vet att gasmoln i galaxer, när de blir ihoptryckta, kan börja bilda nya stjärnor och därmed även planeter omkring dessa. Tanken är nu att strålen skulle kunna komprimera gasen där den träffar och därmed utlösa ny stjärnbildning.

Galaxparet 3C321 sett i optiskt ljus (orange), Röntgen (rött) och radiostrålning (blått). Det är alltså galaxen längst ner till vänster som skickar strålen som träffar den andra galaxen på undersidan. (Bild: X-ray: NASA/CXC/CfA/D Evans et al; Optical/UV: NASA/STScI; Radio: NSF/VLA/CfA/D Evans et al/STFC/JBO/MERLIN; illustration: NASA/CXC/M Weiss)

För att läsa vidare på engelska klicka på bilden eller här och här.

Primitivt liv på exoplaneten Gliese 581d?

2007-12-18T12:18:00.000+01:00

Jämförelse mellan vårt solsystems beboeliga zon och de som de två forskarlagen räknat ut för Gliese 581. (Bild: A&A)

I april berättade vi om att ett europeiskt forskarlag funnit två jordliknande planeter som skulle kunna härbärgera liv, baserat på deras avstånd till sin stjärna, den röda dvärgen Gliese 581. Nu har två oberoende forskarlag undersökt denna möjlighet närmare och rapporterar att iallafall en av dessa planeter ligger inom den beboeliga zonen runt den röda dvärgen. Det är dock inte den minsta av planeterna, Gliese 581c som det pratades mest om tidigare i år, som utsetts som bästa kandidat: Den ligger för nära stjärnan för att det bland annat ska kunna finnas flytande vatten på ytan! Den mest intressanta planeten har istället visat sig vara Gliese 581d, med en massa på 8 jordmassor eller mer och på ett tre gånger så stort avstånd från stjärnan. Den befinner sig emellertid nära den yttre gränsen för den beboeliga zonen enligt båda forskarlagen, så de livsformer som kan uppstå där skulle sannolikt vara av det primitiva slaget.

Dessa studier, som man kan läsa mer om i Astronomy & Astrophysics press-release här, pekar på att Gliese 581d borde vara ett av huvudobjekten att studera för det kommande gemensamma ESA/NASA-projektet Darwin/Terrestrial Planet Finder (TPF). Dessa rymdbaserade observatoriers främsta mål kommer att vara att söka efter spår av liv i jordlika planeters atmosfärer.

Arthur C. Clarke fyller 90 år idag

2007-12-16T14:22:00.001+01:00

Det här är ett gästinlägg av Malin Sandström, som vanligtvis bloggar på vetenskapsnytt.

Den brittiske science fiction-författaren och visionären sir Arthur C. Clarke har stått med ena foten i rymden och den andra i framtiden allt sedan 1945, då han både sålde sin första novell till Astounding Science och blev den förste att lägga fram idén om kommunikationssatelliter i en teknisk artikel i brittiska Wireless World.

Hans första bok publicerades 1951, och han har vid det här laget publicerat över 70 böcker och mer än 500 artiklar och noveller. Mest känd är filmen 2001: Ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey), som Clarke författade ihop med Stanley Kubrick. Monoliter, opålitliga AI:er, supersmarta utomjordiska varelser som hjälper fram människans utveckling... alla tog de sig in i det allmänna medvetandet genom denna film från 1968, som ironiskt nog fick väldigt blandad kritik när den kom, men idag anses vara en av världens främsta filmer.

Som författare hyllas Clarke framför allt för att ha bundit ihop SF-fältet med mänskliga frågor och filosofi — samtidigt som han med sin bakgrund inom matematik och fysik skrev ”hård”, verklighetstrogen science fiction. Många författare nämner honom som inspiration och som förebild, och han har en i högsta grad levande skara fans runtom i världen — de har bland annat satt upp en blogg där folk världen runt kan framföra gratulationer till Clarke för de nittio åren. I skrivande stund har den över 400 kommentarer.

Inom rymdfältet ses Clarke som en visionär och inspiratör. Det finns till och med ett pris uppkallat efter honom; en belöning till de som mest främjat utforskningen av rymden: Sir Arthur Clarke Award, instiftat för två år sedan. Vem som helst kan nominera pristagare genom den officiella webbsidan, fram till den 31 december varje år.

Som ett tecken på Clarkes brobyggande mellan vetenskap och SF är det kanske symptomatiskt att han har skrivit den första science fiction-text som anrika vetenskapstidskriften Nature någonsin tryckt — år 1999 — som avspark för en periodvis återkommande serie med korta SF-noveller under vinjetten "Futures" (lyssna på den här, uppläst av Clarke själv).

Så tänk lite extra på satelliter idag, hyr och se 2001, nominera en rymdutforskare, läs Salons betydligt bättre text om Clarke eller lyssna på hans torra och precisa uppläsning av egna Improving the Neighbourhood. Själv ska jag fira honom genom att slå mig ner i soffan med tusensidiga tegelstenen ”The Collected Stories”.

Andra bloggar om: Arthur C Clarke, science fiction, scifi, litteratur, rymden

3 år, 776 inlägg, Corotnyheter och årets astrobilder

2007-12-13T18:37:00.000+01:00

Årets astrokort enligt Phil Plait, spiralgalaxen IC 342 i en bild av Travis Rector. Tvåa var en filmsnutt av en solförmörkelse sedd från rymden av solsatelliterna STEREO. Den finns att kolla på Youtube såklart. (Bild: T.A. Rector/University of Alaska Anchorage, H. Schweiker/WIYN och NOAO/AURA/NSF)
Födelsedag: Nu har vi fyllt 3! Sedan mitt första trevande inlägg om konstiga klothopar i Andromedagalaxen har det blivit 775 till inlägg. Visst fanns det lite champagne kvar i kylen?

Exoplaneter på väg: Planetupptäckarsatelliten Corot kom inte med sina resultat den här veckan, som vi tipsade förra veckan. Istället blir det först torsdagen den 20 december, enligt epost från Malcolm Fridlund på ESA.

Bästa bilden -07: Och så har bloggaren Phil Plait utsett årets finaste astrobilder. Etta är ett kort på spiralgalaxen IC 342. Den är rätt så okänd trots att den bara ligger 11 miljoner ljusår bort, fyra gånger längre bort än Andromeda alltså. Anledningen är att den syns genom vår egen galax, vars stoft och damm och gas därför ligger ivägen.
Andra bloggar om: 3 år, astronomi, rymden, galaxer, spiraler, planeter, Corot, bilder

En sommar med de mystiska molnen - AIM rapporterar

2007-12-12T17:59:00.000+01:00

Nattlysande moln över norra arktis i juli i år. Molnen är ett sommarfenomen som brukar kunna ses från Sverige. (Bild: NASA/Goddard Space Flight Center Scientific Visualization Studio)
Nattlysande moln är inte nytt för 2007, som Aftonbladets webb-tv påstår. Men de verkar ha ökat på senare år, och det är ännu oklart hur de bildas. Nu har NASAs satellit AIM hållit koll på molnen sedan i somras, och har gjort en rad nya upptäckter om molnen och de pyttesmå ispartiklar som ligger bakom dem. Resultaten presenterades idag på Amerikanska geofysiska unionen AGUs höstmöte i San Francisco. Molnen visar sig vara mycket föränderliga och kan skifta i form från timme till timme. Enligt de nya data så kan molnen uppträda mellan 80 och 88 km ovan jord, i ett lager dubbelt så tjockt som man tidigare trott. Man har också sett tecken på liknande ispartiklar i helt vanliga moln, något som var oväntat men som kan hjälpa forskare att förstå fenomenet.
NASAs pressrelease med bilder och filmer
P-M Hedéns bilder på nattlysande moln
Andra bloggar om: klimat, moln, nattlysand moln, väder, rymden

Före big bang: händelserikare än du trodde

2007-12-12T08:00:00.000+01:00

Borta på Forskning & framsteg börjar några nya bloggare, och då blir det personalbyte på astrofronten. Bland FoF-bloggarna har astronomen Jesper Sollerman hittills varit flitigast av alla. Nu efter 100 inlägg så lägger han av, vilket kan betecknas som en förlust för den svenska vetenskapsbloggosfären. Men vi misströstar inte, för in kommer istället kosmologen och författaren Ulf Danielsson. I sitt första inlägg tar han strid med de som tycker att frågan om tiden före big bang kanske lämnar plats åt Gud (eller någon liknande skapare). Som Sean Carroll skrev på favvobloggen Cosmic Variance i april, vi vet mer än man kanske skulle tro om tiden före big bang (han fortsätte tankegångarna häromveckan). Eller vi börjar få pejl på vilka forskningsinriktningar som kan lösa till exempel problemet att Einsteins teorier inte duger vid stora smällen, eller inuti svarta hål. Carroll misstänker att den delen av universum som vi ser inte är typiskt, något som varit ett traditionellt antagande inom kosmologin. Det har inte Ulf Danielsson uttalat sig om än, men det kanske han gör så småningom.

I det så kallade ekpyrotiska universum, ett av de möjliga teorier för vad som hände före big bang, är det en krock mellan bran som sparkar igång den stora smällen. (Bild: Paul Steinhardt/Princeton Univ.)

Skepsis om nyupptäckt forntida 'solur'

2007-12-09T21:17:00.000+01:00

Har amatörforskaren Bob G. Lind upptäckt ett nytt fornhistoriskt observatorium (Skånska dagbladet, Sydsvenskan)? Det tycker han, och får visst medhåll, åtminstone från länsantikvarien (DN). Riksantikvarieämbetets blogg har ännu inte kommenterat, men bloggaren och arkeologen Martin Rundkvist skriver att Linds tolkning (där en 'gigantisk solur' ingår) är helt galen. Rundkvist hoppas att något så uppenbart tokigt kan bidra till att återupprätta arkeologernas anseende efter att de gick Lind till mötes och fick igång sommarens bråk om skyltningen på Ales stenar.

Rymdfärjeåret kom av sig

2007-12-09T19:20:00.000+01:00

Årets fjärde och sista rymdfärjeflygning har skjutits upp till tidigast 2 januari (TT/Aftonbladet, SVT, Rymden i dag, Astrowebb). Felen med bränsletankssensorerna kräver mer tid att lösa än beräknat och uppskjutningsfönstret varar bara till på torsdag. Sensorerna i fråga har varit kinkiga förr, varför NASA tidigare skärpt kraven på att samtliga ska funka felfritt vid uppskjutning. Det har varit som ett moln hängande över oss, säger NASAs operationschef Bill Gerstenmaier till space.com, och beklagar att de tidigare försök till at laga felen inte funkat. På Spaceflight Now förklarar Gerstenmeier dock att förseningen inte kommer att äventyra tidplanen för rymdstationen ISS' uppbyggnad. Nu blir 2008 ännu ett lite väl spännande rymdfärjeår, med planerade uppdrag till ISS även i februari och april före flygningen till Hubbleteleskopet i augusti.
Andra bloggar om: rymden, rymdfärjan, Atlantis, Columbus, NASA, ESA, förseningar

Solnedgång på Kennedy Space Center och rymdfärjan, kvar på marken till höger i bilden. Bilden är från ESAs blogg om europeiska rymdlabbet Columbus. Columbus får nu vänta tills januari innan det når rymdstationen. (Bild: Stephane Corvaja, © ESA)

Solen och klimatet i Populär Astronomis nya nummer

2007-12-07T13:06:00.000+01:00

Ett nytt nummer av Populär Astronomi har kommit från trycket och släpps idag. På omslaget syns solen, och inuti tidningen kikar vi närmare på hur solen påverkar jordens klimat. Även om växthusgaser står för den senaste tidens uppvärmning, så forskas det febrilt om solen, dess aktivitet och hur alltsammans påverkar oss härnere. Det skriver Henrik Lundstedt om, medan Susanne Höfner blickar riktigt långt framåt mot när solen blir röd jätte. Då kan det verkligen vara dags att söka sig någon annanstans.

Annat skoj i det tjocka 56-sidiga numret: bildspecial om kometen Holmes, de tappra björndjuren, Malcolm Fridlund skriver om ESAs kommande rymdteleskop, Rymdgymnasiets Eliza Blomberg skriver om kärleksdoftande experiment, och Niklas Olaison berättar om prästen som höll på att uppfinna big bang redan på 1200-talet. Vi har även debatt om Mikael Genbergs kontroversiella månhusprojekt, intervjuar danska stjärnskottet Anja Andersen och recenserar Christer Fuglesangs nya böcker. Plus nyheter och stjärnkartor och mer därtill.

Populär Astronomi finns numera hos Press Stop och samtliga Interpress-butiker, eller så kan man ju prenumerera.
Andra bloggar om: astronomi, rymden, klimat, solen, klimatförändring, tidningar

Försenat för rymdfärjan och Columbus

2007-12-06T21:03:00.000+01:00

NASA har skjutit upp rymdfärjan Atlantis uppskjutning till fredag kväll klockan 22.09 svensk tid. Det rapporterar TT under den missvisande rubriken 'Nasa ställde in rymdresa' (Sydsvenskan t ex), men resten av artikeln ger en bra summering av vad resan till rymdstationen med nya forskningslabbet Columbus ombord. Det är sensorer till bränsletanken som inte funkar som de ska. Enligt NASA-tekniker så kan det röra sig om ett elektriskt fel (Spaceflight Now).

Rymdfärjan Atlantis står fortfarande på startplattan 39A på Kennedy Space Center. (Bild: NASA)

Nya planeter på väg

2007-12-05T12:46:00.000+01:00

Franska rymdteleskopet Corot har sedan i februari letat planeter som tillfälligt skymmer sina stjärnor när de åker framför dem. Det sägs funka över förväntan. Hur många nya planeter har den kunnat upptäcka, och vad betyder det för den framtida jakten på andra jordar? Snacket har börjat i bloggosfären, och enligt en mycket väl underrättad källa så kommer Corots första riktiga resultat att offentliggöras omkring nästa måndag (då exoplanetförfattaren Doris Lessing missar eventuell konversation om nyheten på Nobelfesten). Håll koll på Corots hemsida hos ESA. Och så här förstås.

Enligt Planetquests manick så känner vi till 267 exoplaneter idag. Hur många fler blir det nästa vecka? (Bild: NASA JPL)
Är du redan vilse bland alla nya planeter runt främmande stjärnor så finns trevliga saker på webben. Exoplanet.eu är lite torr men innehåller allt om alla de nya planeterna. En roligare sajt är NASAs Planetquest där man bland annat kan ladda ner ett litet verktyg till skrivbordet som alltid visar det senaste antalet exoplaneter. För amatörastronomer så finns t ex internationella projektet transitsearch.org där man får hjälp med att göra just samma slags observationer som Corot. Är du snarare datanörd och vill hitta planeter själv bland proffsens mätningar, kolla istället projektet och webbsajten systemic.
Andra bloggar om: planeter, exoplaneter, webbtips, rymden, astronomi, Corot

Kent släpper ljudspåret till veckans rymdflygning

2007-12-03T16:43:00.000+01:00

Tidigast på torsdag kväll ska rymdfärjan Atlantis lyfta mot Internationella rymdstationen. Det blir årets fjärde rymdfärjetur, ett år efter Christer Fuglesangs resa med Discovery. Sydsvenskan rapporterar om den europeiska labbmodulen Columbus som åker upp med Atlantis. Svenska forskare intervjuas, till exempel Karolinska institutets Dag Linnarsson som (med ett öga på Mars) intresserar sig för hur astronauters ben klarar långa perioder i rymden. Som av en händelse så släpps nya singeln med Kent på onsdag (Eskilstuna-Kuriren, Oswalds Popcorn), och den heter just Columbus. Texten hänvisar snarare till upptäcktsresanden Christofer Columbus än till ESAs forskningslabb. Å andra sidan har kopplingen mellan Kent-låtar och rymden gjorts tidigare så kanske timingen ändå inte är någon slump.
ESAs nya Columbus-blogg
NASAs rymdfärjesida (med ny design)
Astrowebb bevakar som alltid

ESAs forskningslabb Columbus intar rymdstationen ISS lagom till helgen. Som en inflyttare från Eskilstuna i Stockholm 1993, om man ska (över)tolka Jocke Bergs låttext med samma namn. (Bild: ESA)
Andra bloggar om: Kent, rymden, rymdfärjan, Columbus

"Vi behöver trots allt några tokiga idéer"

2007-12-02T19:48:00.000+01:00

Så säger fysikern John Charap om ett stycke svensk forskning i en artikel som heter Att klyva kvarken på Nature News. Det handlar om materians minsta beståndsdelar, och om jakten på den mörka materian. Den tokiga idén i fråga som kanske inte är så tokig är att det kan finnas så kallade preonstjärnor därute i universum, som skapades i big bang och innehåller uteslutande de löjligt små partiklar som föreslagits som beståndsdelar i kvarkar och leptoner. Just det, de partiklar som enligt dagens fysik inte skulle bestå av några mindre delar alls. Preonstjärnor tros kunna vara små som ärtor men väga lika mycket som månen. Preonstjärnornas främsta förespråkare är luleforskarna Fredrik Sandin och Johan Hansson, och nu har de publicerat en artikel i ansedda tidskriften Physical Review D där de förklarar hur man snart faktiskt skulle kunna se tecken på dessa konstiga stjärnor, via gravitationsvågor eller om en skulle krocka med jorden. Och om de går att upptäcka så borde de vara tillräckligt många för att utgöra en stor del av den nu mörka materian, säger Sandin och Hansson.
[Uppdatering 2007-12-12: Nu kan du läsa Hansson och Sandins artikel om preonstjärnor i Populär Astronomi 2005/4 (pdf).]

En preonstjärna (här med en tyngdkraftsskyddad fluga som jämförelse) prydde omslaget till Populär astronomi i december 2005. (Bild: J. Hansson)

Fråga Popast: Var ligger universums mitt?

2007-11-30T11:50:00.000+01:00

Inte här heller? Galaxhopen Cl 0024+17 ligger nog lika långt ifrån universums mitt som vi gör. (Bild: NASA, ESA, M.J. Jee, H. Ford/Johns Hopkins University)

Alexander Jarnroth mejlade:
Jag läste nyligen att stora smällen betraktas som bevisad på grund av den kosmiska bakgrundsstrålningen. Men jag läste i samma verk att universum saknar mittpunkt. Enligt relativetsteorin så gäller Newtons lag om verkan och återverkan. Det innebär att en relativistisk rörelsemängd borde bevaras och därmed torde universum, om det hade ett ursprung, bevara sin masspunkt kring detta i enlighet med rörelsemängden och gravitationslaget.
Därmed borde universum ha ett centrum. Enligt kvantmekaniken däremot är det inte helt otroligt att universum saknar mittpunkt med hjälp av slumpen. Inga böcker jag har läst är emellertid publicerade senare är 2005.
Vad anser ni i frågan? Har universum ett centrum eller ej?

...och såhär svarar Edvard Mörtsell, astronom vid Stockholms universitet:

— Det är riktigt att observationer av den kosmiska bakgrundsstrålningen (belönade med Nobelpriset så sent som förra året) ger ett mycket starkt stöd för big bang-teorin vilken kortfattat innebär att vårt universum har sitt ursprung i ett extremt tätt sammanpressat tillstånd med mycket hög temperatur. Det som vi kallar för big bang (eller stora smällen) är startpunkten för den expansion av universum som pågår än idag. Ett vanligt missförstånd är att denna expansion kan liknas vid en explosion där materien rör sig i rummet utifrån ett väldefinierat centrum. Så är inte fallet. Universum expanderar på samma sätt överallt och har gjort så sedan tidpunkten för big bang. Det är alltså rummet självt som blir större, inte materia som rör sig i rummet.
Om vi räknar baklänges kan vi se att universums täthet och temperatur borde varit oändligt hög för ungefär 13,7 miljarder år sedan. Idag räcker inte våra teorier till för att beskriva så höga densiteter och temperaturer (för detta krävs en teori som kombinerar kvantteori och gravitation) utan vi får nöja oss med att kunna beskriva vad som händer bråkdelen av en sekund efter denna tidpunkt. Därför kan vi idag tyvärr inte besvara frågan på varifrån rummet och materien kom från första början eller varför det började expandera. En förhoppning är att strängteori kan hjälpa oss att förstå det i framtiden.
Andra bloggar om: universum, centrum, kosmologi, rymden, astronomi

Svenskt instrument spår Venus avdunstade oceaner

2007-11-28T22:20:00.000+01:00

Venus kan man titta på på morgonkvisten just nu då den lyser klart i sydost. Eller så kan man syna den i detalj som ESA-sonden Venus Express gjort sen våren -06. I veckans nummer av Nature publicerar venusvetarna vad de hittat (DN). Mest spännande är mätningar signerade svenskbyggda instrumentet ASPERA-4 (hela artikeln finns här). Det har räknat upp vilka joner det är som solvinden sliter bort från Venus' atmosfär, som saknar ett skyddande magnetfält som vi har runt jorden. Jonernas mängder tyder på att planeten fortfarande håller på förlora vattenånga ut i rymden — och källan till vattenångan tror man är tidigare djupa hav. Att Venus haft oceaner förr har man misstänkt sen tidigare, men de nya resultaten säger att de kan ha varit djupare än man trott.
Mer hos Institutet för rymdfysik
Mer hos Nature (med spons av ESA, men inte dåligt för det)
Andra bloggar om: venus, rymden, astronomi, klimat

Vädret på grannplaneten är sannerligen inte av denna värld. Venus Express har bjudit på idel överraskningar, som till exempel sydpolsvirveln och plötsliga oförklarade sydsken. Klicka på bilden för mer. (Bild: ESA/VIRTIS-VenusX/INAF-IASF/Obs. de Paris-LESIA (A.Cardesin Moinelo, IASF-INAF))

70tals-sonden säger hej då till solsystemet

2007-11-28T07:53:00.000+01:00

Polaren från förr, sonden Voyager 1 gjorde det 2005. Nu ska även Voyager 2 ta sitt första avgörande steg ut ur solsystemet. Sonden, som skjöts upp 1977 och bland annat gett oss våra första inblick i Uranus och Neptunus hemliga liv, kan enligt nya beräkningar korsa terminalchocken närsomhelst. Det är området i rymden, 90 gånger längre bort än solen, där solvinden abrupt saktar ner på grund av att den krockar med gasen utanför solsystemet. När Voyager 1 gjorde samma sak 2005 så upptäckte den en del oväntade saker. Rymdfysikern Haruichi Washimi har räknat ut från sondens senaste data att Voyager 2 passerar terminalchocken nån gång under slutet av 2007 och början på 2008. Kanske kommer man kunna se händelsen i sondens senaste mätningar? De finns i alla fall för allmän beskådning på sondernas hemsida hos NASA.
Pressmeddelande hos University of California

Voyager 2 håller på att lämna solsystemet, ute där terminalchocken bildar solvindens slut. Känns bilden för teknisk så kan du se samma slags fysik i ditt handfat (tack Wikipedia) eller besöka Kiruna för att se terminalchocken i jättesolsystemsmodellen Sweden Solar System. (Bild: NASA/Walt Feimer)

Vi läser Prisma-Kristers blogg

2007-11-26T07:22:00.000+01:00

Klart det är roligt med allt som måste göras före pressläggning — Populär astronomi nr 4 gick till tryck i torsdags — men allt annat i livet får ge sig lite grann under tiden. Som till exempel trippen till Rymdbolagets labb för att kolla hur det går med Prisma-satelliterna, som aldrig blev av. Synd, men å andra sidan kan man hålla koll på hur det går med formationsflygningssatelliterna via Krister Sjölanders blogg. Krister jobbar som testledare (ett fint yrke!) med Prisma. Det ska bli spännande att få en inblick i en rymdingenjörs vardag hos någon som är lite färskare i gejmet än bolagets andra bloggare Sven Grahn. Plus i kanten för alla bilder i bloggen (min favorit finns här).
Om Prisma i SVTs Rapport

Pysseldags - klipp ut och bygg din egen Prisma-modell. Klicka på bilden för att komma till en större version. (Bild: Rymdstyrelsen/Rymdbolaget)