Nyheter från Populär astronomi

2007-11-30

Fråga Popast: Var ligger universums mitt?

Bild: NASA, ESA, M.J. Jee, H. Ford/Johns Hopkins University
Inte här heller? Galaxhopen Cl 0024+17 ligger nog lika långt ifrån universums mitt som vi gör. (Bild: NASA, ESA, M.J. Jee, H. Ford/Johns Hopkins University)


Alexander Jarnroth mejlade:
Jag läste nyligen att stora smällen betraktas som bevisad på grund av den kosmiska bakgrundsstrålningen. Men jag läste i samma verk att universum saknar mittpunkt. Enligt relativetsteorin så gäller Newtons lag om verkan och återverkan. Det innebär att en relativistisk rörelsemängd borde bevaras och därmed torde universum, om det hade ett ursprung, bevara sin masspunkt kring detta i enlighet med rörelsemängden och gravitationslaget.
Därmed borde universum ha ett centrum. Enligt kvantmekaniken däremot är det inte helt otroligt att universum saknar mittpunkt med hjälp av slumpen. Inga böcker jag har läst är emellertid publicerade senare är 2005.
Vad anser ni i frågan? Har universum ett centrum eller ej?


...och såhär svarar Edvard Mörtsell, astronom vid Stockholms universitet:

— Det är riktigt att observationer av den kosmiska bakgrundsstrålningen (belönade med Nobelpriset så sent som förra året) ger ett mycket starkt stöd för big bang-teorin vilken kortfattat innebär att vårt universum har sitt ursprung i ett extremt tätt sammanpressat tillstånd med mycket hög temperatur. Det som vi kallar för big bang (eller stora smällen) är startpunkten för den expansion av universum som pågår än idag. Ett vanligt missförstånd är att denna expansion kan liknas vid en explosion där materien rör sig i rummet utifrån ett väldefinierat centrum. Så är inte fallet. Universum expanderar på samma sätt överallt och har gjort så sedan tidpunkten för big bang. Det är alltså rummet självt som blir större, inte materia som rör sig i rummet.
Om vi räknar baklänges kan vi se att universums täthet och temperatur borde varit oändligt hög för ungefär 13,7 miljarder år sedan. Idag räcker inte våra teorier till för att beskriva så höga densiteter och temperaturer (för detta krävs en teori som kombinerar kvantteori och gravitation) utan vi får nöja oss med att kunna beskriva vad som händer bråkdelen av en sekund efter denna tidpunkt. Därför kan vi idag tyvärr inte besvara frågan på varifrån rummet och materien kom från första början eller varför det började expandera. En förhoppning är att strängteori kan hjälpa oss att förstå det i framtiden.
Andra bloggar om: , , , ,

Etiketter: , , ,



2007-11-28

Svenskt instrument spår Venus avdunstade oceaner

Venus kan man titta på på morgonkvisten just nu då den lyser klart i sydost. Eller så kan man syna den i detalj som ESA-sonden Venus Express gjort sen våren -06. I veckans nummer av Nature publicerar venusvetarna vad de hittat (DN). Mest spännande är mätningar signerade svenskbyggda instrumentet ASPERA-4 (hela artikeln finns här). Det har räknat upp vilka joner det är som solvinden sliter bort från Venus' atmosfär, som saknar ett skyddande magnetfält som vi har runt jorden. Jonernas mängder tyder på att planeten fortfarande håller på förlora vattenånga ut i rymden — och källan till vattenångan tror man är tidigare djupa hav. Att Venus haft oceaner förr har man misstänkt sen tidigare, men de nya resultaten säger att de kan ha varit djupare än man trott.
Mer hos Institutet för rymdfysik
Mer hos Nature (med spons av ESA, men inte dåligt för det)
Andra bloggar om: , , ,

Bild: ESA/VIRTIS-VenusX/INAF-IASF/Obs. de Paris-LESIA (A.Cardesin Moinelo, IASF-INAF)
Vädret på grannplaneten är sannerligen inte av denna värld. Venus Express har bjudit på idel överraskningar, som till exempel sydpolsvirveln och plötsliga oförklarade sydsken. Klicka på bilden för mer. (Bild: ESA/VIRTIS-VenusX/INAF-IASF/Obs. de Paris-LESIA (A.Cardesin Moinelo, IASF-INAF))

Etiketter: , , ,



70tals-sonden säger hej då till solsystemet

Polaren från förr, sonden Voyager 1 gjorde det 2005. Nu ska även Voyager 2 ta sitt första avgörande steg ut ur solsystemet. Sonden, som skjöts upp 1977 och bland annat gett oss våra första inblick i Uranus och Neptunus hemliga liv, kan enligt nya beräkningar korsa terminalchocken närsomhelst. Det är området i rymden, 90 gånger längre bort än solen, där solvinden abrupt saktar ner på grund av att den krockar med gasen utanför solsystemet. När Voyager 1 gjorde samma sak 2005 så upptäckte den en del oväntade saker. Rymdfysikern Haruichi Washimi har räknat ut från sondens senaste data att Voyager 2 passerar terminalchocken nån gång under slutet av 2007 och början på 2008. Kanske kommer man kunna se händelsen i sondens senaste mätningar? De finns i alla fall för allmän beskådning på sondernas hemsida hos NASA.
Pressmeddelande hos University of California

Bild: NASA/Walt Feimer
Voyager 2 håller på att lämna solsystemet, ute där terminalchocken bildar solvindens slut. Känns bilden för teknisk så kan du se samma slags fysik i ditt handfat (tack Wikipedia) eller besöka Kiruna för att se terminalchocken i jättesolsystemsmodellen Sweden Solar System. (Bild: NASA/Walt Feimer)

Etiketter: , ,



2007-11-26

Vi läser Prisma-Kristers blogg

Klart det är roligt med allt som måste göras före pressläggning — Populär astronomi nr 4 gick till tryck i torsdags — men allt annat i livet får ge sig lite grann under tiden. Som till exempel trippen till Rymdbolagets labb för att kolla hur det går med Prisma-satelliterna, som aldrig blev av. Synd, men å andra sidan kan man hålla koll på hur det går med formationsflygningssatelliterna via Krister Sjölanders blogg. Krister jobbar som testledare (ett fint yrke!) med Prisma. Det ska bli spännande att få en inblick i en rymdingenjörs vardag hos någon som är lite färskare i gejmet än bolagets andra bloggare Sven Grahn. Plus i kanten för alla bilder i bloggen (min favorit finns här).
Om Prisma i SVTs Rapport

Bild: Rymdstyrelsen/Rymdbolaget
Pysseldags - klipp ut och bygg din egen Prisma-modell. Klicka på bilden för att komma till en större version. (Bild: Rymdstyrelsen/Rymdbolaget)

Etiketter: , , ,



2007-11-22

Stjärnor mellan galaxer

Det händer mycket interessanta saker när två galaxer passerar förbi varandra. Till exempel blir galaxerna påverkade av varandras tyngdkraft vilket kan leda till att en del av gasen som finns bland stjärnor och runt galaxer slängs ut och bildar svansar, s.k. "tidal tails".

Ett välstuderat exempel är M81 och M82 där detta har hänt under en passage som dessutom hat utlöst kraftig stjärnbildning i M82. Duilia de Mello, nu vid Goddard Space Flight Center i USA och tidigare vid Onsala Rymdobservatorium nära Göteborg, har lett en ny studie där data från bl.a. rymdteleskopen Hubble och GALEX hat analyserats för att studera stjärnorna i området mellan galaxera (se bilden).

Hon kom fram till att det finns både gamla och unga stjärnor där. Det betyder för det första att inte bara gas har kastats ut ur galaxerna men också stjärnor som bildades för länge sedan i antigen M81 eller M82. För det andra bildades stjärnor även nyligen, alltså efter senaste passagen, i den befintliga gasen i området. Att stjärnbildning pågår i sådana svansar har man sett ofta och M81/M82 verkar vara ganska medelmåttiga i detta avseende. Eftersom de ligger så nära kan man dock enklare skilja de unga från de gamla stjärnorna.

Uppsalaastronomen Nils Bergvall kommenterar att detta är ett bra exempel på en pusselbit som hjälper till att förstå interaktionen mellan galaxer och ytterligare ett stöd för att det bildas stjärnor så fort det finns en ansamling med gas.

M81 (vänster) och M82 i ultraviolett ljus från satelliten GALEX. Området som studerades i de Mellos studie är markerat rött. (Bild: NASA)
M81 (vänster) och M82 i ultraviolett ljus från satelliten GALEX. Området som studerades i de Mellos studie är markerat rött. (Bild: NASA)

Etiketter: ,



2007-11-18

IPCC om solen: med största sannolikhet oskyldig

FNs klimatkommission har släppt sin rapport om vetenskapen bakom klimatförändringarna (SvD, DN, IPCC). Hittills har jag inte hunnit göra mer än bläddra i The physical science basis, den naturvetenskapliga bakgrunden till de övriga förslagen, men den verkar vara jäkligt välskriven och (av förklarliga skäl) ganska spännande läsning.
Vänner av solen är säkert nyfikna på vad rapporten säger om den. IPCC pekar på bristerna i vår förståelse för hur solen påverkar klimatet, och efterlyser mer forskning. Samtidigt tillstår man att det verkar troligt att solen inte kan ligga bakom den senaste tidens uppvärmning. Den som följer den sedvanliga vetenskapliga metoden (som förresten förklaras i rapportens inledning) tvingas i så fall luta åt de bättre bevisade förklaringarna till temperaturhöjningen, framförallt växthusgasutsläppen.
Klimatpanelens tredje rapport kom fram till att förändringarna i solens strålning inte är den huvudsakliga orsak till de temperaturförändringarna under 1900talets andra hälft, om inte de förändringarna kan medföra okända stora rundgångseffekter i klimatsystemet. Påverkningarna från kosmisk strålning från galaxen på atmosfären (via molnbildning) och från förskjutningar av solens spektrum mot ultravioletta våglängder vid hög solaktivitet är i stort sett okända. De senare kan orsaka förändringar i cirkulationen i troposfären via förändringar i statisk stabilitet som resulterar från växelverkan mellan förhöjd uv-strålning med ozon i stratosfären. Mer forskning som undersöker solaktivitetens inverkan på klimatet behövs innan storleken på solens påverkan på klimatet kan konstateras med säkerhet.
(Kapitel 1, avsnitt 1.4.3 i rapportens pdf-version, min översättning).

Mer om solen och klimatet kommer i nästa nummer av Populär astronomi, som släpps den 7 december.
Andra bloggar om: , , ,

Bild: IPCC
Solen finns såklart med på ett hörn i klimatkommissionens nya rapport. (Bild: IPCC)

Etiketter: ,



2007-11-15

Hubble plåtar kometen Holmes

Favvoteleskopet tar kort på favvokometen tipsar Bad Astronomy-bloggen. Rymdteleskopet Hubbles vy av uppblossande kometen Holmes visar en liten, liten kärna och ett stort, egendomligt osymmetriskt stoftmoln som gradvis bleknar. Kärnan är faktiskt för liten för att Hubble ska kunna se den på riktigt, men utifrån hur ljusstark den är så har man räknat fram att den måste vara 3,4 kilometer stor. Kometen syns förresten fortfarande hela natten, om än svagare än förut. Kolla till exempel denna karta för att se var den ligger.
Fler bilder och filmer på Hubbles europeiska hemsida
Andra bloggar om: , , ,

Bild: NASA, ESA, H. Weaver/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory
Holmes av Hubble den 4 november (och till vänster, av kanadensiska astrofotografen Alan Dyer). I bilden kan man inte se några tecken på att kometen hållit på att gå sönder (som en annan komet gjorde 2006), som varit en av de mindre populära teorier för utbrottet. Det ser i alla fall ut som om utbrottet skjutit ut stoftet i vissa riktningar och inte andra. (Bild: NASA, ESA, H. Weaver/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory)

Etiketter: , ,



2007-11-14

Oroande ny asteroid var europeisk kometsond

Europeiska sonden Rosetta skulle bara ta en sväng förbi jorden för att snabba på den långa resan till målet, kometen Churyumov-Gerasimenko. Men den höll på att orsaka larm på jorden. Ett flertal observatorier rapporterade ett oidentifierat objekt på natthimlen, och internationella sambandscentralen Minor Planet Center gick så långt som att ge den nyupptäckta himlakroppen en officiell beteckning som jordnära asteroid, 2007 VN84. Men den skarpsinnade ryske astronomen Denis Denisenko anade att det här inte var någon ny Apophis, kollade upp saken och hörde av sig. Vips så medgav Minor Planet Center sitt misstag i ett särskilt meddelande från redaktionen. I meddelandet noterar MPC-ledningen att samma sak höll på hända tidigare med kosmologi-satelliten WMAP, och kommenterar syrligt att informationen om avlägsna sonders positioner faktiskt är 'bedrövlig'. Men som brittiska astronomer kommenterar i New Scientist, systemet för att upptäcka potentiellt farliga asteroider tycks funka skapligt ändå, och sådana här små pinsamheter kan man ändå leva med.
Hela historien på Planetary Societys blogg
Mer om Astrowebb

Andra bloggar om: , , , , ,

Bild: ESA ©2005 MPS för OSIRIS-teamet
Den allt annat än farliga kometsonden Rosetta passade på att ta några schyssta kort på jorden medan hon flög förbi i tisdags kväll. Fler bilder finns på ESAs Rosetta-blogg. (Bild: ESA ©2005 MPS för OSIRIS-teamet)

Etiketter: , ,



2007-11-13

Kosmisk strålning från våldsamma svarta hål

Kosmisk strålning kallas de högenergiska partiklar som ständigt regnar ner på jorden från yttre rymden. Mycket av den kan skyllas på solen och supernovor, men de allra mest energiska partiklarna har man inte vetat var de kommer ifrån. Förrän nu, vill säga — nya resultat från det argentinsk-baserade internationella Pierre Auger-observatoriet. Observatoriet ute på den argentiska prärien pampas har spårat miljontals duschar med partiklar som skapas i atmosfären när de kosmiska partiklarna anländer. Nytt är att de 27 stycken kraftigaste händelserna kunnat spåras till riktningar på stjärnhimlen, och de kommer inte varifrån som helst. Det är nämligen de närmaste supertunga svarta hål som tycks vara källorna, alltså de som bor i mitten av de så kallade aktiva galaxerna.
Läs mer hos Pierre Auger-observatoriet
Ännu mera hos New Scientist
.. och Science magazine
Pierre Auger-observatoriet på spanska

Bild: Pierre Auger Observatory
Den uppmätta strålningen beräknas komma från de markerade punktkällorna på den projicerade himmelsfären. (Bild: Pierre Auger Observatory)


Bild:
Pierre Auger-observatoriet i Argentina håller på att byggas ut. I denna bild visas de 1600 stycken planerade basstationer (små punkter, mestadels i det blåa området) som används för att spåra ännu fler kosmiska partiklar. Klicka för fler bilder på observatoriet. (Bild: Pierre Auger Southern Observatory)

Etiketter: , ,



2007-11-11

Törs vi säga Hej rymden! på riktigt?

Bild: SVT
Att sända till rymden — skulle det vara farligt även med kompetent personal bakom kameran? Därom tvistar i experter i så kallat METI, meddelanden till utomjordisk intelligens. (Bild: SVT)

I SVTs komediserie Hej rymden! sänder ett olämpligt gäng tv-journalister information om jordelivet till eventuella utomjordingar, på uppdrag av FN. De program jag kikat på har visserligen haft lika lite att göra med rymden som föregångaren Hej domstol! i P3 hade med rättsväsendet. Men grundidén, att medvetet sända radiosignaler mot utomjordiska civilisationer, finns det folk som diskuterar på allvar. Några sådana sändningar till näraliggande planetsystem har redan gjorts och kallas METI eller 'aktiv SETI'. Men de är kontroversiella. Blir jorden ett farligare ställe om våra vänliga 'Hej rymden!' blir misstolkade av fientligt inställda aliens? Det senaste debattinlägget är en analys av ryske radarexperten Alexander Zajtsev, som kommer bland annat fram till att våra nuvarande radarsändningar till rymden, som används för att spåra farliga asteroider, inte kommer att komma fram till några utomjordingar. I alla fall inte om de fortfarande bor nära sin hemstjärna, men är de farliga så kan det ju inte garanteras. Galen spekulation eller rimliga funderingar? Mer om alltihopa kan man i vilket fall läsa på bloggen Centauri dreams.

Etiketter: , , , ,



2007-11-08

Från komet till manet - Nu får Holmes en svans

Kometen Holmes, som vi följt de senaste veckorna har nu fått en svans, och börjar därför äntligen likna en vanlig komet.

Bild: P-M Hedén
Manetkometen Holmes förevigad från svensk mark. Klicka i bilden för att läsa vidare. (Bild: P-M Hedén)

Vissa tycker att den liknar en manet snarare än en komet, och den har därför börjat få smeknamnet "the jellyfish comet" hos bland andra Spaceweathers bildgalleri över kometen. Svansen förevigades också på NASAs Astronomy Picture of the Day den 5:e november.

Etiketter: , ,



2007-11-06

Nytt exoplanetrekord: 5 planeter kring samma stjärna

18 år av observationer har det tagit; men nu har ett forskarlag med astronomer ledda av NASA bevis för fem stycken exoplaneter kring en och samma stjärna; 55 Cancri i stjärnbilden Kräftan.

Bild: NASA / JPL-Caltech
En enkel teckning för att jämföra femplanetsystemet med vårt eget solsystem. Den gröna ringen markerar ungefär var den beboeliga zonen ligger (Bild: NASA / JPL-Caltech)

En telefonkonferens hölls klockan 19 svensk tid på tisdagkvällen som också sändes live på nätet, där det bland annat framkom att stjärnan befinner sig ca 41 ljusår från oss, och kan ses utan problem i en enkel kikare. Den är ungefär lika stor och lika gammal som vår egen sol.

Redan för 11 år sedan upptäcktes den första exoplaneten kring 55 Cancri, men det visade sig snabbt att det var svårt att få en modell av några få planeter att passa med observationer.
Med upptäckten av denna femte planet, som är cirka 45 gånger tyngre än jorden, kan man säga att alla fem planeterna har relativt cirkulära banor. Systemet liknar därför vårt eget solsystem och tyder på att flerplanetsystem inte tillhör ovanligheterna i universum.

Någon jordliknande planet i "den beboeliga zonen" (där liv som vi känner det borde kunna hittas) finns det inga tecken på, men om denna femte planet har en relativt tung måne med fast yta kan denna måne isåfall ha flytande vatten på ytan. Eftersom samtliga stora gasplaneter i vårt eget solsystem har flera månar är detta inte helt otänkbart.

Med dagens teknik är det inte möjligt att upptäcka om det finns någon måne där, eller huruvida det finns små planeter en bit ut i systemet. Som Debra Fischer från San Francisco State University påpekade skulle en hypotetisk astronom på motsvarande avstånd från vårt solsystem bara upptäcka Jupiter med den teknik som vi har att tillgå idag.

Många planetletarprojekt är på gång, både från NASA, ESA och andra organisationer, och förhoppningsvis kan vi hitta en jordliknande exoplanet inom de närmaste decennierna.

Mer information om hur upptäckten gått till, bilder, filmer och länkar finns på NASAs hemsida.
Notis i Ny Teknik
SR Vetenskapsradion

Etiketter: ,



2007-11-05

Komet- och supernovavecka i Skåne

Bor du i Skåne och gillar tillfälliga händelser på natthimlen så förutspås en trivsam vecka. På tisdag är det kometskådning på Tycho Brahe-sällskapets observatorium i Oxie utanför Malmö, rapporterar Sydsvenskan. Start kl 18, och mer information finns på observatoriets hemsida. Sen på torsdag är det Fysikens dag på Malmö högskola, och då blir det dags ännu en gång för galaföreställningen Tidernas 10 häftigaste supernovor. Då är det jag som ska hålla låda och jag kan lova att de nominerade inte är de samma som i januari... En exploderande stjärna som tyvärr inte har en chans att komma med på listan är supernova 2007od, som upptäcktes så sent som i fredags. Men den förevigades tillsammans med kometen Holmes i söndags från Oxie, så vi gillar den ändå. Holmes har förresten nu en fin blå svans, orsakad av tryck från solvinden. Kolla till exempel dagens Astronomy picture of the day och (den vackraste hittills) Sebastian Voltmers bild på spaceweather.com.

Bild: Anders Nyholm Bild: Anders Nyholm
Skånska himlar bjuder på uppblossande kometen Holmes (t v) och splitternya supernova 2007od. (Bilder: Anders Nyholm/Peter Linde)

Etiketter: , , ,



2007-11-03

Trasslig solpanel fixad under rymdpromenad

Den nuvarande rymdfärjebesöket på Internationella rymdstationen har varit händelserik. Genomfartsmodulen Harmony installerades, och diverse andra runtflyttningar gjordes. (Mer om besöket finns att läsa hos Astrowebb.) Veckans största problem var en repa i solpanelerna som uppstod när de skulle flyttas (TT-notis i DN, Ny Teknik) men det löstes idag, rapporterar bland andra Aftonbladet. Under den utmanande och potentiellt farliga 5-timmar långa rymdpromenaden svävade astronauten Scott Parazynski 18 meter ut på en bom kopplad till rymdstationens robotarm. Mer på NASAs rymdfärjesidor.
Har du blivit lite trött på astronauternas alla hjältedåd så läs Sven Grahns senaste blogginlägg hos Rymdbolaget. Han tycker att rymdturismen är det enda som är riktigt nytt inom rymdteknologin, och funderar på hur marknadskrafter, avreglering och statliga organ behöver dela på framtidens rymdkaka. Det är intressanta grejer.

Bild: NASA
Bilder från veckans förra rymdpromenad då astronauterna Doug Wheelock (bilden) och Scott Parazynski flyttade på byggnadsdelen P6:s solpaneler. En trasslade till sig under flytten (bild t h) men lagades under dagens rymdpromenad. (Bilder: NASA)

Etiketter: , , , ,



2007-11-01

Isexplosion bakom kometens utbrott

Bild: P-M Heden
Ännu en fantastisk bild på kometen Holmes av P-M Hedén. Klicka för att se hela bilden på hans blogg. (Bild: P-M Hedén)

Här i norra Stockholm lyser kometen Holmes suddigt men klart. Stjärnkartor kan man nu hitta lite överallt, som t ex hos Sydsvenskan, DN, Barometern och Norrköpings astronomiska klubb.

Vi ringde upp kometforskaren Björn Davidsson vid Uppsala universitet för att få reda på mer om Holmes.
Varför den har fått ett så enastående utbrott?
— Man tror att på kometens yta finns så kallad amorf vattenis, där molekyler ligger huller om buller istället för ordnat som i vanlig is. Den övergår till vanlig iskristaller om solen hettar den upp till över 137 grader över absoluta nollpunkten. Energin som frigörs när det händer är tillräcklig för att förånga stora delar av isen. Gasen söker sig då ut i rymden och tar med sig mängder med stoftkorn i mikrometer-storlek. Det är de som bildar molnet runt kometen.
Finns det andra teorier?
En annan teori är att meteoritnedslag orsakar utbrotten. Men kometen Schwassman-Wachmann 1 har till exempel utbrott väldigt ofta. Det stämmer inte överens med meteoritnedslagshypotesen.
Hur länge kommer kometen Holmes att vara ljusstark?
— Min gissning är att den kommer att falna ganska snabbt. Den kastade ut en stor mängd stoft under en timme eller så för en vecka sen. Det kan ta upp till en vecka att nå ut till ett hundra tusen kilometer från kärnan, och det är storleken på en vanlig komet-koma. Jag skulle bli förvånad om den håller sig mer än ett par veckor. Den kommer i alla fall inte hålla på till jul!
Har kometkrock-experimentet Deep Impact för 2 år sen lärt oss något om sådana här händelser?
— Vad man gjorde då var att krocka en projektil på 360 kilo med kometen Tempel 1. Då kunde man koppla det man vet hände på plats med det man kunde observera från jorden. Det har lärt oss mycket om hur stoftet rör sig. Men det blev ingen dramatisk händelse. I kometen Holmes fall är det kanske något annat än ett meteoritnedslag som är orsaken. Det är inte så vanligt att meteoriter på 300 kilo som slår ner.
Och då kan man väl utesluta att marsianerna gjort ett Deep Impact på Holmes?
— Ja, det är inga sådana arga rymdvarelser som åker runt och skjuter ner kometer!
Andra bloggar om: , , , , ,

Etiketter: , , ,



Populär astronomiBloggen har flyttat till Populär Astronomis hemsida. Vi ses där!

Intresserad av att prenumerera? Besök Populär astronomi hos Tidningsbutiken.

This blog has moved to Populär Astronomi's homepage, popast.nu.

Arkiv

december 2004   januari 2005   februari 2005   mars 2005   april 2005   maj 2005   juni 2005   juli 2005   augusti 2005   september 2005   oktober 2005   november 2005   december 2005   januari 2006   februari 2006   mars 2006   april 2006   maj 2006   juni 2006   juli 2006   augusti 2006   september 2006   oktober 2006   november 2006   december 2006   januari 2007   februari 2007   mars 2007   april 2007   maj 2007   juni 2007   juli 2007   augusti 2007   september 2007   oktober 2007   november 2007   december 2007   januari 2008   februari 2008   mars 2008   april 2008  

This page is powered by Blogger. Isn't yours? Bloggtoppen.se Add to Google